Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 13 april 1940 - Polhemsbelöningar 1940, av H. Sterky - Några tekniska erfarenheter av bombfällningen i Pajala, av A. Wolff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
så måtto, att den tidigare (år 1935) publicerade
skriften om automatisk spännings- och strömkontroll vid
strömriktare bygger på användning av den s. k.
transduktorn, vilkens verkningssätt är föremål för
utförligare behandling i den år 1939 publicerade
uppsatsen. Själva transduktorn eller den
likströms-magnetiserade reaktorn är, som Lamm framhåller,
sedan länge känd, men har tidigare knappast kommit till
någon praktisk användning. Detta sammanhänger
utan tvivel med att man på alla de ställen, där
ifrågavarande reaktor tidigare skulle kunna ha använts,
måste disponera över en särskild likströmskälla.
Denna svårighet har kunnat lösas med tillhjälp av
s. k. torrlikriktare, som på statisk väg omforma
växelström till likström och som numera kunna framställas
med hög driftsäkerhet.
Det torde vara Lamms stora förtjänst, att han
insett de möjligheter, som kombinationen transduktor
—torrlikriktare erbjuder. Till en början fick denna
kombination användning vid automatiseringen av
strömriktare, men senare har Lamm underkastat detta
systems alla möjligheter ett intensivt studium. Han
behandlar olika användningsområden för
transdukto-rer—torrlikriktare t. e. såsom reglerbara
förkopp-lingsreaktanser vid svetstransformatorer och vid
svetslikriktare (för likströmsbågsvetsning). Särskilt
stora förhoppningar kunna knytas vid kombinationens
användning som s. k. konstantströmsdon för alstring
av en ström, som är konstant och oberoende av ett
växelströmsnäts spänningsvariationer, för
magnetisering av synkronmaskiner osv.
Ett mycket viktigt område.är transduktorns
användning för regleringsändamål, varvid dess förmåga
att på statisk väg förstärka en regleringsimpuls
utnyttjas. Lamm har påvisat, att en
självmagnetise-ring (av samma art som vid t. e. en shuntkopplad
likströmsgenerator eller en återkopplad
elektronrörs-generator) är möjlig även vid transduktorn, och
härigenom ha mycket höga förstärkningsgrader
kunnat uppnås; i ett visst fall har därigenom en 400
000-faldig förstärkning av regleringsimpulsen kunnat
åstadkommas. Inom detta område öppna sig
påtagligen stora utvecklingsmöjligheter. Lamm har även
utarbetat dimensioneringsregler för transduktorer,
vilka äro synnerligen originella och avvika från vad
eljest är brukligt inom starkströmstekniken.
Författarens artiklar hava en ytterligare stor
förtjänst av icke oväsentlig betydelse. De äro icke blott
lättlästa utan också ett gott exempel på att det
sakliga kan beskrivas på ett även i språkligt hänseende
tilltalande sätt, vilket måhända särskilt uppskattas av
icke-elektriker. Ett förnämligt pionjär- och
utvecklingsarbete får genom den beslutade belöningen från
Polhemsfonden en välförtjänt uppmuntran.
I tävlingsskriften "Theory of Rectifier Modulators"
har tekn. dr Sigurd Kruse upptagit ett mycket
viktigt problem inom teletekniken till behandling.
Avhandlingen berör de teoretiska grunderna för s. k.
torrlikriktare använda som modulatorer. Dessa
torrlikriktare, som för övrigt även äro väsentliga
konstruktionselement i de av Lamm beskrivna
apparaterna, ha fått mycket stor användning såsom
ersättare för elektronrör i vissa kopplingar inom
bärfrekvenstelefon- och -telegraftekniken, varmed man kan
åstadkomma en förflyttning av frekvenserna för
elektriska svängningar från ett frekvensområde till ett
annat. Trots den praktiskt sett mycket enkla
sammansättningen ha torrlikriktarmodulatorer ett för
teoretisk behandling mycket mer svårtillgängligt
verkningssätt än de tidigare — särskilt inom
radiotekniken — vanligen använda rörmodulatorerna.
Fördelen av att använda torrlikriktare i stället för rör
såsom modulatorer är så stor, att de senare praktiskt
taget försvunnit från alla apparater, som nu
användas inom långdistanstelefonien.
Kruses avhandling omfattar en fullständig teori
för likriktarmodulatorer och går i detta avseende
betydligt längre än det äldre betraktelsesättet enligt
den s. k. kommutatorteorien. Denna är visserligen
ganska överskådlig vad användningen beträffar men
i gengäld innebär den i många fall en väl grov
approximation. Förutom teorien för modulatorns
verkningssätt har författaren uppställt en del viktiga
hjälpsatser, bland vilka den intressanta och viktiga
reciprocitetssatsen särskilt må framhållas. Särskilda
kapitel ägnas åt den betydelsefulla frågan om
anpassningen till yttre belastningsimpedanser, villkoren för
minimidämpning och inkopplingen av
likriktaremo-dulatorer mellan filter.
Kruse har nedlagt ett mycket omsorgsfullt arbete
på sin uppgift, och de resultat, som framläggas i
den föreliggande avhandlingen, äro värda allt
erkännande. I och med dessa resultat har vår kännedom
om det viktiga och intressanta teletekniska
konstruktionselementet, som likriktarmodulatorn utgör, blivit
i avsevärd grad vidgad och berikad.
Några tekniska erfarenheter av bombfällningen
i Pajala.
Av vägingenjören major A. WOLFF, Luleå.
En bombdivision om sju plan, som den 21 febr.
1940 omkring kl. 12,40 flög in över svenskt
territorium söder om byn Kassa, fällde strax därefter 48
sprängboniber över Pajala kyrkby i Norrbottens län
(fig. 1).
Bomberna anses ha varit sprängbomber på 100 kg,
enär nedslagskratrarna å kyrkogården och i terrängen
variera mellan 4—8 m i diameter med ett största
djup av 1,15—4 m. Å vägen uppmättes kratrarnas
diameter till mellan 2,5—3,2 m med ett största djup i
mitten av 1—1,3 m. Den mindre effekten å vägen beror
tydligen på tjälen, som trängt ned djupare under
vägbanan än i marken utanför vägen.
Själva bombfällningen har av allt att döma utförts
med liten spridning, enär bombnedslagen ligga väl
samlade i 19 nedslag omkring kyrkan, 14 nedslag
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
