- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
249

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 22 juni 1940 - Vattenföroreningsfrågan - Insänt: A.-b. Stockholms spårvägars ekonomi och taxor, av Einar Nordendahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tekmsk Tidskrift

utom torde dels finnas flera arter av industri, som
kunna medföra samma olägenheter som de i
kungörelsen uppräknade och dels kunna uppstå industrier
av helt ny art med avsevärt förorenande
avloppsvatten. Det torde därför vara riktigare att icke i
kungörelsen uppräkna vissa slag av industrier och att
ej heller dela upp dem i två grupper.

Det är icke heller enbart eller huvudsakligen
avloppsvattnets beskaffenhet, som bör vara avgörande
för ifrågavarande spörsmål, utan även — och detta
ofta i långt högre grad — mängden av avloppsvattnet
i förhållande till recipientens kapacitet. Vid
bedömandet av huruvida och huru fullständig rening av
avloppsvattnet i ett visst fall erfordras har man
således att taga hänsyn till å ena sidan avloppsvattnets
mängd och beskaffenhet samt å den andra
recipientens kapacitet med hänsyn tagen till dess eventuellt
redan för handen varande förorening genom
avloppsvatten från andra industrier och samhällen.

Föreningen förutsätter, att ärenden av nu avsedd
art normalt bliva hänvisade till vattendomstolen även
i de fall, då de ej direkt ingivits dit; undantagen
skulle då utgöras av sådana mindre viktiga fall, då
hälsovårdsnämnden eventuellt på ovan nämnt sätt
skulle äga att själv träffa avgörandet.

I konsekvens med vad sålunda anförts synas även
24 och 50 §§ av hälsovårdsstadgan böra omarbetas i
anslutning till vad här ovan uttalats.

På flera ställen i förslaget användes uttrycket
"samhälle" på ett sätt, som icke överensstämmer
med vedertaget språkbruk, och ifråga om
vattenlagens 8. kapitel upptager förslaget i 54 § även en
särskild enbart för detta kapitel gällande definition, som
icke heller synes lämplig. Om ej annan utväg till
förtydligande härav kan finnas, torde vara erforderligt
att alla föreskrifter, där ordet samhälle icke utan
vidare är tillräckligt tydligt, bliva omredigerade.

I detta sammanhang må framhållas, att det i
förslagets 8 kap. 17 § använda ordet "plats" förefaller
oklart och synes tarva en förtydligande
omskrivning.

I sådana fall, då fråga uppstår om företräde för ett
företag framför ett annat, bör — vare sig det gäller
tillkomsten av de olika företagen över huvud taget
eller på vilketdera de större kraven med avseende på
förekommandet eller begränsandet av föroreningar
bör ställas — gälla, att i regel de ekonomiska
intressena vägas mot varandra, så att det mindre intresset
får vika för det större. Dylik prövning bör även ske
vid behandlandet av ett företags tillåtlighet och
villkoren för dess tillkomst för bedömandet av dess
inverkan på skilda slag av intressen i resp. vattendrag
och för bestämmandet av huru det mindre intresset
bör erhålla ersättning eller eljest hållas så vitt
möjligt skadelöst. Vid överväganden av denna art bör i
förekommande fall hänsyn tagas till å ena sidan av
resp. anläggning vållade skador och å den andra
kostnaderna för dessas förhindrande genom rening.
Slutligen är att märka, hurusom eventuellt
förekommande sanitära intressen bilda en särartad grupp, i
det att för dem i regel ingen ekonomisk
värdesättning kan ske, utan avgörande måste träffas efter
skälighetsprövning.

Slutligen anser sig föreningen alldeles särskilt böra
framhålla, att det i regel är av utomordentligt stor
betydelse, att nu ifrågavarande ärenden kunna
behandlas med verklig skyndsamhet. Detta är allra
främst av synnerlig vikt, när fråga är om
utvidgningar av befintliga industrier, då sådana ofta
motiveras av en för tillfället rådande konjunktur, som det
gäller att i tid kunna utnyttja.

I anslutning till vad sålunda anförts får Svenska
Teknologföreningen i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t ville gå i författning om
antagandet av lagar och författningar för ifrågavarande
ändamål samt att därvid de av föreningen framlagda
önskemålen varda beaktade.

Stockholm den 24 maj 1940.

Underdånigst
S. WESTERBERG

K. A. Fröman

INSÄNT

A.-b. Stockholms spårvägars ekonomi och taxor.

Spårvägsbolagets svaga ekonomi och därav föranledda
upprepade taxeförhöjningar innebära ingen överraskning
för den, som satt sig in i de förhållanden, under vilka
bolaget sedan länge arbetar. De nuvarande svårigheterna
ha nämligen sina rötter långt tillbaka i tiden, ehuru
svårigheterna naturligtvis skärpts av kristiden.

Bolagets svårigheter bottna i nedanstående
omständigheter.

1) Personalen är mycket högt avlönad vid både
trafik-, ban- och verkstadsavdelningarna, dock möjligen
med ett undantag, varom mera i det följande. Löner och
andra förmåner ligga avsevärt över vad som gäller för
motsvarande grupper i statlig och enskild tjänst. Man
gör en mycket liten överdrift, då man säger, att i
realiteten personalen själv bestämmer sina löneförmåner.
Sådant är numera icke sällsynt vid Stockholms stads verk
och inrättningar, dit spårvägsbolaget ju hör.

2) Taxan är felaktigt avvägd. Bolagets biljettpris
utgöra i stor omfattning icke tillräcklig ersättning för dess
prestationer. Taxan är i allt för ringa grad byggd på
den gamla goda och sunda självkostnadsprincipen. Taxan
är allt för mycket utbildad som enhetstaxa
(Einheits-tarif, Uniform fare) med samma avgift för vitt skilda
avstånd (reslängder), då den i en så utbredd stad som
Stockholm borde ha varit i huvudsak utbildad som
kilometertaxa eller avstånds- eller mätartaxa
(Leistungs-tarif, Differential fare).

Förortstaxan är alldeles för låg och medför en förlust
för bolaget om 1 à 1,5 mill. kr. per år, en förlust, som
måste tagas igen genom förhöjda taxor på
inomstadstrafiken. Bolaget kurtiserar nu sina dåliga kunder och
stöter bort de goda, nämligen kortdistanstrafikanterna,
dvs. sådana, som resa ett fåtal hållplatsavstånd och
sedan hoppa av — och lämna plats för nya resande.

249

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free