Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 22 juni 1940 - Insänt: A.-b. Stockholms spårvägars ekonomi och taxor, av Einar Nordendahl - Litteratur - Insänd litteratur - Anmälan: Kan Sverige försvara sig? av r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Sådana verkligt goda kunder äro de första, som falla
ifrån, om taxan blir hög. De kunna lätt färdas till fots
och reda sig utan bolagets hjälp. (Jämför Berliner
Ver-kehrs A. G. — "B. V. G." — som flerstädes har 10 pfg.
och 25 pfg. taxor.)
Flera taxezoner böra inrättas; detta går bra i
världsstäder och bör gå bra även i Stockholm. Att konstruera
en ekonomiskt riktig taxa för stadstrafik är en svår
uppgift; även taxenedsättningar kunna bliva
erforderliga.
3) Den felaktigt avvägda taxan, dvs. den för låga
förortstaxan, har varit en av orsakerna, och antagligen
den väsentliga orsaken, till Stockholms stads felaktiga
stadsplanering och bebyggelse inom ytterområdena
(trädgårdsstäderna). Bebyggelsen i förorterna är alldeles för
gles, stora områden äro bebyggda med enfamiljshus, små
och stora, med alltför stora tomter. Härigenom bliva
resorna alldeles för långa. En riktigt avvägd taxepolitik
hade motverkat eller hindrat det nuvarande slöseriet
med mark och framtvingat ett vida tätare byggnadssätt.
Så länge ännu ytterområdena hade en ringa befolkning
och ringa antal resande var förlusten lättare att bära,
men i den mån befolkningen i ytterområdena växer,
framträder bördan på bolaget skarpare. Omvänt: så
länge förortstaxan är låg, driver Stockholms stad fram
ytterligare förortsexploatering, i sig själv dyrbar. Här
som alltid gör man den erfarenheten, att så snart man
frångår den sunda principen att lämpa betalningen (här:
biljettpriset) efter självkostnaden, förlorar man fast
mark under fötterna, råkar ut för godtycket och gör
den ena ekonomiska oklokheten efter den andra.
Det är orimligt att söka lösa en storstads
bostadsproblem genom att bygga enfamiljshus; villor, småstugor
och liknande. Man måste övergå till ett tätare
byggnadssätt.
4) Förortsborna ha alltid hållit väl samman, under
det att de mycket talrikare inomstadsborna varit
oorganiserade. Förortsborna ha på den grund kunnat skaffa
sig stort inflytande och energiskt hävda sina privilegier
på inomstadens trafikanters bekostnad. Alla försök att
bättre avväga taxorna ha därför runnit ut i sanden. När
bolaget för åtskilliga år sedan behövde mera pengar,
höjde det busstaxan, som redan då var vinstgivande. Man
övertaxerade således ytterligare inomstadens
busstrafikanter.
Till saken hör, att busstrafikens överskott ha
uppstått så gott som uteslutande därigenom, att
busskonduktörerna ha varit ynglingar med väsentligt
lägre löner än spårvägskonduktörerna, något som
naturligtvis icke uteslutit, att också ynglingarna ha
varit högt avlönade. Förhållandet är egendomligt
och kan näppeligen förväntas bliva bestående, ty en
busskonduktörs tjänst torde vara minst lika
krävande som en spårvagnskonduktörs. Omvänt: om man
kan använda ynglingar i bussarna, så bör detta gå för
sig även i spårvagnarna. Man bör beakta, att vid
inomstadstrafik busstrafik är även vid lågt bränslepris
avsevärt dyrare än spårvägstrafik, emedan släpvagnar icke
kunna användas vid busstrafik. Av detta skäl blir
också trådbusstrafik dyrare än spårvägstrafik. Bolagets
kända strävan att utbyta spårvagnar mot bussar bör för
den skull betraktas icke utan misstro. Delvis är nog
avsikten med bytet att genomföra en maskerad
taxehöjning och bliva fri från övergångsbiljetterna, vilka i
Stockholm endast lämnas mellan spårvagn och spårvagn.
Vinsten för den övriga gatutrafiken av ökad bussdrift är
enligt min uppfattning för Stockholms vidkommande
mycket överskattad; kanske blir det ingen vinst alls.
Viktigare än bytet är det för bolagets ekonomi, att en
bro blir byggd över Norrström ungefär i linjen Karl
XII:s torg—Logården. Det här om bussar sagda
utesluter icke att flerstädes i Stockholm inomstadstrafiken
bör besörjas med bussar på grund av stadsplanetekniska
och topografiska skäl.
5) Bolaget har länge dolt sin svaga ekonomi genom att
försumma dels underhåll och förbättring av spår, dels
avskrivningar pä rullande materiel. Spåret är i
allmänhet i mindre gott skick, stundom i rent av dåligt skick,
och dessutom i åtskilligt icke tekniskt tillfredsställande.
Spårunderbyggnaden är i regel för svag och dåligt
dränerad. Vagnparken är i stor utsträckning för tung och
har icke i erforderlig mån förnyats och moderniserats.
Allt detta, som har till följd bl. a. stort slitage på alla
håll, börjar nu hämma sig, dubbelt hårt på grund av
inträdd fördyring. Taxan borde, under de givna
förhållandena, ha reglerats för länge sedan.
6) Jag har icke haft tillfälle och tid att närmare
undersöka det stora bussgaraget vid Hornsberg, men jag
har på känn, att detta representerar ett missgrepp, i
det att en alltför stor busspark koncentrerats till ett och
samma ställe. Härigenom inträder en betydande
tom-körning vid bussarnas förande resp. från och till sina
ändstationer vid trafikens början och slut.
7) Linjeföringen är olämplig på vissa ställen, främst
söder om Hammarbyleden, där dessutom linjer
konkurrera inbördes.
Så länge ovanstående förutsättningar bestå, arbetar
bolaget under ogynnsamma förhållanden, och det
ekonomiska resultatet förblir dåligt. Oklokt genomförda
taxehöjningar driva bort de goda trafikanterna och kunna på
den grund icke förbättra driftsresultatet.
Det bör till sist märkas, att indragning av dels hela
trafiksvaga linjer, dels tågsätt och bussar på
återstående linjer ökar platsbeläggningen och utnyttningen pä
i drift varande vagnar och bussar. Detta betyder en stor
fördel för bolaget, en fördel, som avsevärt förbättrar
ekonomien och minskar behovet av taxehöjningar.
Stockholm i juni 1940. Einar Nordendahl.
Litteratur
Insänd litteratur.
Jt-Tafeln zunx schnellen Erinitteln des Verlaufes
der Kauchgastemperatur in Dampfkesselanlagen, av
Fbiedrich Münzinger. Berlin 1939. Förlag Julius
Springer. 12 sid. + 2 nomogramblad. Pris Rm. 3: 60.
Handbuch der Werkstoffprüfung. Band 2: Die
Prii-fung der metallischen Werkstoffe. Utgiven av E.
Siebel. Berlin 1939. Förlag Julius Springer. 744
sid., 880 fig. Pris Rm. 66: — (häft.), 69: — (inb.).
Operatorenrechnung nebst Anwendungen in Physik
und Technik, av Karl Willy Wagner. Leipzig 1940.
Förlag Johann Ambrosius Barth. 448 sid., 126 fig.
Pris Rm. 27: 60 (häft.), Rm. 29: 60 (inb.).
Spannungszustand und Bruchausbildung, av A.
Thum och K. Federn. Berlin 1939. Förlag Julius
Springer. 78 sid., 83 fig. Pris Rm. 9: 60.
Diffusion in Metallen (Platzwechselreaktionen), av
Wolfgang Setth. Reine und angewandte Metallkunde
in Einzeldarstellungen 3. Berlin 1939. Förlag Julius
Springer. 151 sid., 127 fig. Pris Rm. 18: — (häft.),
Rm. 19: 50 (inb.).
Bokanmälan.
Kan Sverige försvara sig? På den frågan svarar
vår kände radiotalare, major Arvid Eriksson, med en
liten broschyr, som just har kommit ut på Kooperativa
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
