- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
275

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 13 juli 1940 - Luftskyddsinspektionens tekniska ledning, av John-Erik Ekström - »Byggnadsfronten», av Sven Platzer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Det här anförda må vara nog om dessa bedrövliga
och föga meriterande tekniska anvisningar. Det
torde icke kunna uppletas en enda konstruktör eller
byggmästare bland kloka och erfarna män i Sverige,
som icke bestämt taga avstånd från detta om okun-

nighet och dilettantism vittnande opus. Vi måste
med fasthet kräva, att de med en svensk
författningssamling jämförliga allmänna anvisningarna icke få
förbliva ett compendium absurdum, en samling
exempel på huru en sak icke skall utföras.

"Byggnadsfronten."

Av civilingeniör SVEN PLATZER.

Stå vi beredda att med samlad kraft sätta in vår
byggnadsindustris mänskliga och materiella
resurser i försvarets tjänst under ett eventuellt krig? Ha
våra byggnadsfackmän satt sig in i, vad som kräves
av dem under ett modernt krig, och ha våra militära
chefer en klar uppfattning om hur det civila
byggnadsfacket kan utnyttjas? Om vi icke kunna svara
ett obetingat ja på dessa frågor, kan kanske
efterföljande synpunkter ha ett visst intresse.
Framställningen utgår från handgripliga erfarenheter från
verksamhet i Finland före, under och efter finsk-ryska
kriget, kompletterade med mera ytliga iakttagelser
angående rysk och tysk organisation.

Då de fientliga bombplansvågorna sättas in mot
vissa vitala delar av vår samfärdsel, eller då en
fientlig armé brutit igenom våra försvarslinjer på en
oförutsedd punkt, ha vi då tillgång till en organisation,
vars chef lugnt yttrar exempelvis: "Jag sätter in
10,000 man på trafikarbeten i området X och 20,000
man i den nya befästningssektorn vid Y. Arbetena
organiseras successivt under de närmaste tre dagarna
och beräknas färdiga om ytterligare 10 dagar?"

Om vi icke ha en sådan organisation, så måste den
skapas. Det är undertecknads övertygelse, att några
handfasta organisatörer till försvinnande låga
fredskostnader skulle kunna förvandla vårt lands
splittrade, heterogena byggnadsvärld till en slagkraftig
armé i full beredskap, blott detta får ordnas medan
tid är. Det gäller att samla allt byggnadsvant folk,
som icke tages direkt i anspråk av kriget, till en civil
formation, som arbetar i de bakre linjerna och på
hemmafronten — låt oss i brist på bättre benämning
kalla den för byggnadsfronten.

Innan ett positivt förslag i denna riktning
skisseras, vill jag med några praktiska exempel söka ge en
konkret bakgrund till problemet. Därvid kommer
ensidigt att beröras brister i den finska
organisationen. Vi kunna icke sätta oss till doms över dessa
fel, som kanske finnas i ännu högre grad i vårt eget
system, men vi kunna vara glada, om vi lyckas lära
något av finnarnas misstag. I övrigt kunna vi som
föredöme hålla för ögonen den energi, arbetsglädje,
tapperhet och "sisu", som kännetecknade det finska
pionjärväsendets många tiotusentals civila arbetare
och arbetsledare under hela kriget.

Före kriget var undertecknad anställd vid en
kraftverksbyggnad i nordligaste Finland, vilken torde ha
varit den största och bäst utrustade arbetsplatsen i
landet inom väg- och vattenbyggnadsfacket med en
arbetsstyrka av ca 1200 man och ovanligt stark
maskinutrustning på grund av forcerat
arbetsprogram. Under beredskapsperioden oktober—november
1939 gjorde vi där upp ett förslag, enligt vilket orga-

nisationen skulle kunna koncentreras till ett effektivt
arbetskommando, avsett att träda i verksamhet på
lämpligt objekt omedelbart vid eventuellt
krigsutbrott. Förslaget, som överlämnades till högkvarterets
pionjärstab, hade ungefär följande utseende:

personalstam: 1 arbetschef

2 biträdande ingenjörer
10 byggmästare

2 maskinmästare

3 smeder

3 mekaniker och montörer

1 svetsare

4 timmermän (lagbasar)
4 armerare (lagbasar)

4 laddare

6 grävmaskinsförare
6 traktorförare
1 timskrivare
1 lagerskrivare

Summa, ca 50 personer i nyckelställning.

utrustning: 3 grävmaskiner (med kranarmar)

6 tunga traktorer (därav 1 bulldozer)
derrickar med spel

kompressorer, borrhammare, spett-

hammare
betongblandare

smedja, verkstad, el- och gassvets
transportabelt elverk med strålkastare

etc.
fältsågverk
arbetsredskap

Detta på ca 20 lastbilar — alltså transport med
egna medel.

Med denna kärntrupp och kärnutrustning ansågo vi
oss kapabla att snabbt igångsätta och på ett för
krigstidsförhållanden förnuftigt sätt bedriva även de
största arbetsobjekt. Vi skulle på några dagar kunna
sätta ett par tusen man i. effektivt arbete.

Vi fingo ett artigt svar på förslaget. Saken skulle
utredas. — Så började kriget. Vår utvalda personal
rekvirerades omedelbart till fronten, till vakttjänst,
till arbetstjänst och spriddes sålunda över hela
Finland. Maskinutrustningen undergick samma öde.
Traktorerna fördelades över hela fronten och blevo
snart stående, i brist på serviceman och utan
kontakt med reservdelsförrådet.

I slutet av januari fick vår arbetschef i uppdrag
att omorganisera ett större flygfältsbygge, som måste
forceras. Han grep sig då an med att samla ihop det
mesta av den organisation, som ovan skisserats.

20 juli 1940

275

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free