Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 10 aug. 1940 - »Gnistprovet», en enkel analysmetod för järn och stål, av Brt. - Problemhörnan - Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
stålet endast erhåller enstaka röda gnistor. — Denna
metod kan förfinas och utvecklas så att man
kvalitativt och -—■ om man ej har för stora fordringar på
noggrannheten -— även kvantitativt kan bestämma vissa
legeringsbeståndsdelar i stål. Enligt Iron Age (144,
39, 1939) har sålunda Bethlehem Steel Co. sedan 14
år en hel stab av tränade "gnistprovare", som
undersöka stålet dels på olika stadier i tillverkningen, dels
i leveranstillståndet för att kontrollera, att inga
förväxlingar föreligga. Vidare provas på samma sätt
skrotet för smältugnarna i de fall, då man vill
undvika vissa ämnen i smältan. Slutligen är metoden
användbar för undersökning av avkolningen på ämnen
o. d.
Provningsanordningen består av en 6" slipskiva,
(aluminiumoxid, keramiskt bundet). Beteckningen är
0,3816, hårdheten P och hastigheten 3 400 varv/min.
Hastigheten måste hållas konstant, då den starkt
inverkar på gnistornas utseende.
Metoden lämpar sig i första hand för bestämning av
kolhalten. Vid 0,io % C äro gnistorna gula och hava
mest formen av enkla linjer. Enstaka gnistor dela
sig till "gafflar". — Då kolhalten ökar, börja
"gafflarna" sända ut kvistliknande gnistor, som i sin tur
dela upp sig i ytterligare "gafflar" och "kvistar". Vid
C = 0,30 uppstå små vita kulor, innan gnistan brister
osv.
Genom att iakttaga gnistornas form och färg kan
man förutom kol bestämma mangan (över 1 %),
svavel (över 0,2 j%), fosfor (över 0,2 ’%), kisel (med
0,15 % noggrannhet), nickel, molybden m. fi. ämnen.
Brt.
Problem hö rnan
km M
cPx
W
d2 x k M
- =––-(M = jordens massa)
dt3 x1
dt.
Multiplicera med —!
ax
d*x <M
lit2 ’ dx
.’M
dx
k M dt
dx
x2
kM dt
x’
dx’
dx
Men ^ — hastigheten v, varav
d v _ kM 1
dx x2
som lätt kan integreras. Härvid erhålles
•-V-
2 kM
x
+ C.
Konstanten c blir likamed noll enär enligt
förutsättningen v =0 när x= oo. Man ser av uttrycket ifråga, att
v sjunker till hälften när x fyrdubblats, dvs. när
projektilen befinner sig 3 jordradier över jordens yta.
En lösning av denna typ har insänts av överingenjör
E. Aug. Forsberg, som anser problemet så pass lätt att
han misstänker en icke observerad hund ligga begravd
i uppgiften. Red. vill härtill säga, att omfrågade hund
här — liksom i en del tidigare uppgifter — bestått i att
finna den enklaste lösningen till ett enkelt problem.
Denna lösning har i detta fall presterats av signaturen
ög, Ludvika, och lyder som följer:
Beteckna tyngdkraftens potential vid koordinaten x
k
med V — — —. Då gäller enligt energiprincipen
x
k
m v’
~2~ x
Härav inses, att villkoret för att projektilen just skall
frigöra sig är c = 0. Alltså erhålles
2k\
rn <
v2 x = Vo2 r
= c (konstant)
(r = jordradien)
Sättes v = ^ erhålles x — 4 r. dvs. samma resultat som
r,
härovan.
Vår nästa uppgift (Problem 10/40) blir följande:
"Ett vertikalt cirkulärt gruvhål med diametern a
utmynnar i ett stort underjordiskt rum med takhöjden 6.
Vad är längden av den största raka stång, som genom
gruvhålet kan nedföras till och läggas i det
underjordiska rummet?"
Vårt problem 8/40 hade givits följande formulering:
En projektil avskjutes rakt uppåt från jordytan med så
stor hastighet, att den nätt och jämnt frigör sig från
jordens attraktion. I en viss punkt av banan har
projektilens hastighet nedgått till hälften av den ursprungliga.
På vilken höjd — uttryckt i jordradier — ligger denna
punkt? Inverkan av luftmotståndet, jordens rotation och
av andra himlakroppar försummas."
Om det variabla avståndet mellan projektilen och
jordens medelpunkt betecknas med x, erhålles för
attraktionskraften uttrycket
Efter skörd till problem 6/40 (kraftledningsproblemet).
Clv.-ing. Uno Olsson, Ludvika, har påpekat, att maximi-
v/log»
värdet av J i uttrycket Jvt— f eu2 dv kan analyseras utan
0
användande av funktionstabeller. Om ekvationen ifråga
deriveras med avseende på v erhålles
1 1 1
dv
2 Vlog v v 2 V/log v
J får sitt maximum då ^ =0 varav
dv ’
J =
2 V/log <
Tidigare hade erhållits
V
2 P
JT
log v,
varav efter elimination av v
J =
2 i.
! R
’Va P
/ p ip.
Men J — Vliiy Härav erllå’lles «o = y^g =
P0 = liksom tidigare visats av dr Dahlgren.
Rättelse
X slutet av tekn. dr John Wennerbergs inlägg under
rubriken Effektenheten hästkraft, Allm. avd. 3 aug.,
sid. 311, står i den kursiverade meningen
"accelerationen 1 meter per .sekund", vilket är ett tryckfel för
manuskriptets "accelerationen 1 meter per sekund
per sekund".
324
10 aug. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
