Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 17 aug. 1940 - Ingenjörernas utnyttjande för intensifiering av vårt lands försvarsberedskap, av Håkan Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 33 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 17 AUG.
ÅRG. 70 ’ CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Ingenjörernas utnyttjande för intensifiering av vårt lands försvarsberedskap, av professor
Håkan Sterky. — Kommunikationsmedlens taxepolitik, av direktör Hilding Ångström. — Notiser.
Ingenjörernas utnyttjande för intensifiering av
vårt lands försvarsberedskap.
Av professor HAKAN STERKY, i
STF Beredskapstjänstkommittés åtgärder.
Då Svenska teknologföreningens styrelse vid ett
sammanträde den 11 oktober 1939 tillsatte sin
be-redskapstjänstkommitté, torde varken styrelsen eller
de som inträdde i kommittén haft klart för sig,
vilket arbetsprogram denna kommitté skulle följa.
Rland Sveriges ingenjörer och särskilt bland
medlemmarna av Svenska teknologföreningen hade man
diskuterat, hur ingenjörerna bäst skulle kunna
utnyttjas i det svåra läge, som inträdde för landet, då
stormaktskriget började i september. Man hade
klart för sig å ena sidan, att ingenjörerna liksom
andra samhällsmedlemmar ville offra sina bästa
krafter för att landet fortfarande skulle kunna hållas
utanför kriget, å andra sidan, att teknikerna skulle
kunna göra en större insats än under tidigare
ofärdsår. Vi ställa höga tekniska krav på våra
industriella produkter och anläggningar, och därför
ligger det oss nära att överflytta dessa krav även på
det levande materialet. Vi ville höja
verkningsgraden inom vår grupp av samhällsmedlemmar, och vi
ville pressa oss själva att göra det yttersta inom en
organisatoriskt och tekniskt riktigt uppbyggd ram.
Första ingenjörsregistreringen.
Den första uppgift, som kommittén tog itu med
och som i många månader kom att förbliva den
främsta uppgiften, var att skaffa sig en översikt över det
material den hade att arbeta med. Denna uppgift
innebar en registrering av svenska ingenjörer enligt
de linjer, som angavs av föreningens sekreterare
redan då kommittén tillsattes. Då det ännu icke
lämnats någon sammanfattande redogörelse för
denna kommitténs första uppgift, skall jag först
uppehålla mig vid denna punkt.
Sedan Kungl. maj:t den 17 november 1939 lämnat
tillstånd till värnpliktiga ingenjörer, som voro
anslutna till Svenska teknologföreningen eller till
andra liknande organisationer att lämna uppgifter till
ett centralt register, har kommittén direkt eller ge-
1 Denna uppsats är grundad på ett föredrag av författaren
vid Svenska teknologföreningens vårsammanträde måndagen
den 3 juni 1940.
nom övriga med teknologföreningen samarbetande
tekniska föreningar utsänt ett mycket stort antal
registreringsblanketter. Antalet utsända blanketter
uppgick den 10 maj i år, då den första inventeringen
upphörde, till 7 997. Av dessa ha icke mindre än
6 056 återsänts med erforderliga uppgifter, ett
resultat, som vittnar om de svenska ingenjörernas stora
intresse för den igångsatta ingenjörsregistreringen
och som vida överträffar kommitténs förhoppningar.
Deklarationsuppgifterna ha successivt ordnats i ett
kartotek under olika rubriker enligt tabell 1.
Ett studium av tabellen ger anledning till några
reflexioner. Mot ett totalt antal av 3 142 i åldern
20—45 år, som direkt kunna tjänstgöra i försvarets
tjänst, finna vi ett antal av 2 670, som antingen äro
frikallade eller i åldern 45—70 år. Av dessa siffror
kan man måhända utläsa den förskjutning av
befolkningens medelålder mot högre åldrar, som så många
gånger påtalats i den offentliga diskussionen under
det senaste decenniet. Men då det är ett bekant
faktum att de yngre ingenjörerna procentuellt sett
icke inträda som medlemmar i de tekniska
föreningarna i samma utsträckning som de äldre
ingenjörerna, blir denna slutsats ej fullt riktig. Inom gruppen
frikallade finna vi ej mindre än 523 ingenjörer.
Detta stora antal torde ej vara beroende på den för
vårt lands försvarsberedskap så olyckliga
kategoriklyvningen efter 1925 års härordning, ty de flesta av
ingenjörerna äro säkerligen B-klassare, utan måste
nog i flertalet fall tillskrivas sjukdom av olika slag.
Fördelningen på olika tekniska fack har gjorts
med hänsyn till ingenjörernas användbarhet för
för-svarsberedskapsuppgifter ’såväl av rent militär som
krigsindustrieli art. Sålunda ha endast de
deklaranter, som under längre tid varit sysselsatta inom
affärslivet med rent merkantila uppgifter eller
inneha egna affärsföretag, förts till gruppen
affärsingenjörer. Alla övriga som bedömts lämpliga eller
möjliga att använda för tekniska uppgifter hava förts
till resp. fack. Tabell 1 visar att majoriteten eller
1 825 ingenj örer äro niekanister, varvid är att märka
att till denna grupp förts flertalet inom den
elektrotekniska industrien verksamma ingenjörer, som ej
hava speciella elektrotekniska kvalifikationer. Att
väg- och vattenbyggarna, som räkna 1 073 st., icke
17 aug. 1940
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
