- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
330

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 17 aug. 1940 - Ingenjörernas utnyttjande för intensifiering av vårt lands försvarsberedskap, av Håkan Sterky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teknisk Tidskri ft

skinutrustning, att tillse att rättvisande och enhetliga
principer tillämpas vid prissättningen av tillverkade
artiklar samt att göra de framställningar till Kungl.
maj:t, som kunna finnas av förhållandena påkallade.

Arméingenjörkåren.

Sedan jag nu redogjort för de åtgärder, som
vidtagits för att rationalisera anskaffning och
tillverkning av olika krigsmaterielslag, återstår att
behandla frågan om hur tekniska synpunkter skola
komma till sin rätt. då det gäller krigsmaterielens
användning.

Sedan urminnes tider ha människan och hästen
utgjort de främsta krigsmaterielslagen. Därför har
vården av sårade människor och sårade hästar blivit
en viktig uppgift i all krigföring. Vad människan
beträffar förefaller det självklart att ingen möda
spares för att rädda människoliv. En följd härav har
blivit att inom försvaret särskilda organ för
människovärden vuxit fram. Särskilda läkarkårer äro
organiserade under fredstid och dessa kårer kunna
lätt under krigstid svälla ut i erforderlig grad genom
inkallandet av reservläkare och värnpliktiga läkare.
I likhet härmed finnes en särskild veterinärkår
organiserad.

Vad beträffar den tekniska krigsmaterielen måste
man med beklagande konstatera, att förhållandena
här äro betydligt ogynnsammare. Nutida
krigsmateriel blir visserligen alltmera fullkomlig men samtidigt
också i hög grad ömtålig och känslig för vanskötsel.
Här har teknikern en viktig, för honom väl
tillrättalagd uppgift att fylla, nämligen att övertaga skötsel,
underhåll och reparation av krigsmateriel. De olika
vapenslagens fortgående motorisering, användandet i
allt större utsträckning av elektrisk signalmateriel
samt utbyggandet av luftvärnsförbanden med dess
komplicerade och ömtåliga instrumentutrustning
nödvändiggöra införandet av särskild personal på olika
förband för materielens vård, underhåll, ersättning
och reparation. Detta gäller särskilt inom armén och
kustartilleriet.

Sedan i början av maj månad har en
försöksverksamhet satts i gång inom svenska armén med syfte
att få in tekniker för dessa uppgifter. På vissa
förband inom armén tjänstgör nu ett femtiotal
ingenjörer i olika befattningar såsom kår-, fördelnings-,
regements-, luftvärns- och signalingenjörer med
uppgift att handha fordons-, luftvärns- och
signalmate-rielens skötsel. Dessa ingenjörer fungera såsom
tekniska rådgivare och tjänstegrenschefer med
befogenhet att utöva den tekniska ledningen av
tygmateriel-tjänsten och därvid själva handlägga ärenden, vilka
fordra enbart teknisk sakkunskap och icke beröra den
taktiska verksamheten, samt att utföra inspektioner
i syfte att kontrollera att vid förbanden befintlig
materiel är i funktions- och stridsdugligt skick.

På grund av att luftvärnsmaterielen är så
utomordentligt komplicerad ansågs det ej lämpligt att
låta luftvärnsingenjörerna träda i funktion förrän
efter en viss utbildningsperiod. För luftvärnskursen
lyckades man få disponera en med denna materiel
särskilt väl förtrogen officer som lärare. Som
elever utvaldes ett antal ingenjörer bland skickliga
elektriker och mekanister, vilka under en månads tid
snabbutbildades i grunderna för materielens
konstruktion och funktion samt erhöllo en ingående

kännedom om olika materieltyper. Först efter
genomgången kurs placerades eleverna som
luftvärnsingenjörer på olika förband och militärområden.

Då ett stort behov av tekniska krafter ansågs
omedelbart föreligga inom arméns operativa förband
fingo fordons- och signalmaterielingenjörerna
tillträda sina befattningar utan föregående speciell
utbildning. För vården av den utomordentligt stora
bilpark som nu disponeras av armén hade man
tillgång till specialutbildade motor- och bilkunniga
ingenjörer från den civila industrien, som ställt sig
mycket förstående och hjälpsam då det gällt att
deltaga i denna form av försvarsberedskap. För den
allmänna reparationstjänsten och ledningen av
verksamheten anlitades verkstadsingenjörer och tekniska
chefer från industrien. Sedermera har det visat sig
önskvärt ordna speciella kurser även för fordons- och
signalingenjörer. Sålunda har en motoringenjörskurs
med ett 80-tal elever, såväl ingenjörer som
verkmästare och förmän, redan hållits och ytterligare en är
planerad. För blivande signalingenjörer förberedes en
kurs om ca 4 veckor med teoretisk och praktisk
utbildning i de olika grenar av teletekniken, som äro av
speciellt militärt intresse.

Försöksverksamheten med luftvärns-, fordons- och
signalmaterielingenjörerna är ännu blott några
månader gammal, men den har redan visat sig vara ett
steg i rätt riktning. De utsedda ingenjörerna kunna
betraktas som en elitgrupp, som skall visa vad
teknikerna och de industriella synpunkterna duga till.
På praktiskt taget alla militära förband, däi;
arméingenjörer börjat verka, liar man mottagit deras hjälp
med största glädje. Det är därför att hoppas at-t
verksamheten redan nu skall kunna utvidgas för att så
småningom utmynna i en fredsorganisation, uppbyggd
på ungefär samma sätt som de militära läkarkårerna.

Läsaren av denna redogörelse kan nu göra sig den
frågan: "Vad har Svenska teknologföreningens
ingenjörsregister med arméingenjörerna att göra?"
Svaret är att utan tillgång till registret hade det vàrit och
blir alltfort svårt att hitta lämpliga personer till olika
befattningar. Där har registret redan gjort sin nytta,
men det kan få än större betydelse, då det gäller
att utse lämpliga personer med teknisk kompetens till
de befattningar som torde komma att tillsättas i en
planerad fast arméingenjörsorganisation. Registret
syftar emellertid också till att underlätta
omplaceringar av olika, nu mobiliserade tekniker. Här
föreligger en stor uppgift för den elitgrupp ingenjörer,
som nu deltager i försöksverksamheten. Inom de
olika förbanden skola tekniska "kronprinsar" i olika
grader och åldrar samt med olika specialiteter utses
och på dem ankommer det sedan att föra verket
framåt.

Härutöver har registret sin givna betydelse då det
gäller att för speciella uppgifter eller krigsindustriella
uppdrag snabbt finna personer med lämpliga
kvalifikationer. I några fall har det med ’framgång
anlitats för sådana ändamål, ehuru man måste erkänna
att man kanske många gånger kan få tag i rätt
man genom den personliga kännedom som ledande
ingenjörer ha om kolleger och yngre tekniker inom
varje fack. Vårt land har en så liten befolkning, att
jag tror man kan våga påstå att det ej behöver taga
mer än en dag för någon tekniker i vårt land att
skaffa sig ingående kännedom om en annan tekniker

330

10 aug. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free