Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 24 aug. 1940 - Det svenska näringslivet i avspärrningskrisen, av Rudolf Meidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Det svenska näringslivet i avspärrningskrisen.
Det svenska näringslivet har linder en
förhållandevis lång tid kunnat bevara fredsekonomiens
väsentliga drag. Alla svårigheter till trots har ända fram
till innevarande årets första månader den industriella
produktionen fortsatt i nära nog normal omfattning,
utrikeshandelns volym har kunnat bibehållas och
prisstegringen har på de viktigaste områdena hållits inom
rimliga gränser. Förutsättningarna för denna
relativt lugna utveckling under stormaktskrigets första
halvår ha varit dels att de viktigaste utländska
råvarorna ha kunnat införas i tillräcklig mängd för
upprätthållandet av den svenska produktionen av
industriella och agrara produkter, dels att även
exporten tilläts att söka sig till sina traditionella
marknader. Händelserna den 9 april 1940 medförde att
dessa två grundförutsättningar för en fortsatt svensk
fredshushållning försvunno snabbt. De medförde en
praktiskt taget total avspärrning av de svenska
handelsförbindelserna västerut. Det är detta nya läge
för det svenska näringslivet, dess konsekvenser för
olika områden och den därav framtvingade
anpassningen, som dominera konjunkturinstitutets senaste
rapport om den ekonomiska utvecklingen under
våren 1940.1 Rapporten får därmed karaktären av
en första "krisrapport", medan institutets föregående
redogörelse konstaterade anmärkningsvärt ringa
förändringar inom det svenska näringslivet under
krigets första fyra månader (jfr nr 11 av Teknisk
tidskrift). Några av avspärrningskrisens viktigaste drag
inom näringslivets olika sektorer skola refereras i
det följande.
Den industriella produktionsvolymen upprätthålles
genom försvarsberedskapen.
På det industriella området sammanföll den
partiella handelsspärren med en intensifiering av den
svenska försvarsberedskapen. Denna fick i själva
verket avsevärt större betydelse för den industriella
utvecklingen under de gångna månaderna än
begränsningen av import- och exportmöjligheterna.
Minskningen i importen av industriella råvaror och bränslen
uppvägdes till en början av ianspråktagandet av de
betydande lager som företagen i stor utsträckning
lagt upp under en längre tid. Exportkrisens
verkningar å andra sidan dämpades genom ökad inhemsk
konsumtion — till största delen en följd av den
förstärkta försvarsberedskapen — och på vissa områden
av möjligheten att producera för lagring. Den ökade
försvarsberedskapen däremot medförde tämligen
omedelbara och genomgripande konsekvenser för den
svenska industriproduktionen: den stegrade
framställningen av krigsförnödenheter fyllde många luckor
i produktionskapaciteten, som hade uppstått genom
minskad produktion för civila ändamål, samt
åstadkom en mycket kraftig belastning av vissa delar
av produktionsapparaten, medan det stora antalet
inkallelser skärpte bristen på arbetskraften i vissa
produktionsgrenar resp. hindrade uppkomsten av en
eljest oundviklig arbetslöshet i andra. Under våren
1 Konjunkturläget våren 19J,0. Meddelanden från
Konjunkturinstitutet. Ser. A: 6. Stockholm 1940.
1940 ha sålunda helt motsatta tendenser gjort sig
gällande och en viss oenhetlighet i utvecklingen
kunde konstateras: mot en försvagning av vissa
näringsgrenar (främst av export- och
byggnadsindustrien) stod en av den svenska
upprustningen betingad livaktighet i verkstadsindustrien
och andra av upprustningen gynnade grenar.
Situationen karakteriseras i konjunkturrapporten som
en snedbelastning av den svenska
produktionsapparaten.
Rapportens utan tvivel intressantaste uppgifter
utgöras av siffrorna rörande andelen av
rustningsproduktionen i den totala industriproduktionen. Av
industriens hela förädlingsvärde uppskattas 1/i bestå
av militära förnödenheter. Med denna proportion
kommer den svenska krigsproduktionen förmodligen
i närheten av motsvarande andel i England, givetvis
innan stormaktskrigets intensifiering tvingade detta
land till ökade ansträngningar. Däremot är det ett
långt stycke kvar till den totala krigshushållningen
av Tysklands typ, där den icke-civila produktionen
lär utgöra 1I2 av totalproduktionen. Av hela den
svenska industriens personal deltar omkring 1/5 i
produktionen för. militära ändamål, vilket innebär,
att rustningsproduktionen tar i anspråk en mindre
arbetsstyrka än som svarar mot dess andel av
industriens förädlingsvärde.
Emellertid återge de anförda proportionstalen inte
hela omfånget av minskningen i den. civila
produktionen som blivit en följd av den svenska
försvarsberedskapen. En faktor av rent teknisk natur gör att
denna minskning kan bli större än som betingas av
krigsproduktionens ökade volym. Sverige liar inte
följt den i utlandet vanliga vägen att i fredstid bygga
skuggfabriker för krigsändamål, utan en omställning
av fredsindustrien beräknades kunna äga rum under
en längre period. Därav följer att inom ett och
samma företag oftast produktion för försvaret och
den ordinarie fredsproduktionen äger rum vid sidan
av varandra och vid delvis gemensamma maskiner.
Den militära produktionen belastar vissa av dessa
maskiner mycket starkt, varigenom en mångdubbelt
större kapacitet för enbart civil konsumtion kan
sättas ur funktion. Är försvarsproduktionens
"lnulti-plikativa effekt" på de endast för civil tillverkning
användbara maskinerna hög, kan sålunda den totala
produktionsvolymen reduceras. Av detta resonemang
inses lätt att en rationell fördelning av de statliga
beställningarna är en fråga av stor nationalekonomisk
betydelse. En fördelningscentral för statliga
järn-och stålbeställningar upprättades i slutet av mars
inom industrikommissionen. Även beträffandé
verkstadsindustrien vidtogos åtgärder i samma riktning,
men där funnos bättre möjligheter att öka
produktionskapaciteten, bl. a. genom ökning av arbetstiden
och modernisering av maskinerna.
Ovan framhölls att försvarsberedskapen med sina
krav på den industriella produktionskapaciteten
under rapportperioden var industriens viktigaste
problem. Redan vid periodens slut — omkring
månadsskiftet maj/juni — förmärktes dock tecken på en viss
råvaruknapphet, varvid frågan om en hushållning
17 aug. 1940
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
