- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
382

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 5 okt. 1940 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teknisk Tidskrift

skilt har man från engelskt håll ansträngt sig att
belägga alla åtkomliga flottstyrkor med beslag.
Angreppen ha emellertid framkallat stark indignation i
Frankrike. Ett hotfullt språk har förts, särskilt av
Pétainregeringens utrikesminister Baudoin, och sedan
helt nyligen ett nytt engelskt angrepp — i general
De Gaulles namn — företagits mot den mycket
strategiskt betydelsefulla västafrikanska franska
hamnstaden Dakar, är det icke uteslutet att ett öppet
krigstillstånd kan komma att inträda. I varje fall
har den franska regeringen som repressalieåtgärder
beordrat bl. a. omfattande flygangrepp på Gibraltar.
Det förefaller tydligt att den franska utrikespolitiken
—1 i den mån en sådan för närvarande är möjlig —
hoppas kunna finna stöd hos Italien och Spanien samt
upprätta ett slags latinskt block. Detta är en
gammal älsklingstanke hos Laval, vilken fungerar som
vice konseljpresident och möjligen är den verklige
ledaren i Pétainregeringen. Tankens förverkligande
möter dock många och svåra hinder.

Till Syrien och Indokina skola vi nedan återkomma.

Frankrikes inre omvandling innebär icke någon
efterapning av fienden.

Det inre läget i Frankrike har under kvartalet
utvecklat sig i riktning mot en fullständig
regimförändring. Regeringssätet har tillsvidare flyttats till
Vichy. Paris ligger inom det ockuperade området,
och de upprepade påståendena att huvudstaden åter
skulle förläggas dit ha i varje fall hittills icke
besannats. Regeringen Pétain—Lavals myndighet
sträcker sig direkt endast över det icke-ockuperadé
Frankrike, dvs. förutom kolonierna, huvudsakligen
den sydöstra delen av landet, som i genomsnitt är
mindre industrialiserad än de ockuperade delarna.
Den franska nationalförsamlingen, dvs. de medlemmar
av senaten och deputeradekammaren, som kunde
komma tillstädes, sammanträdde den 3 juli i Vichy
och antogo senare i författningsgivande ordning en
rad fullmaktslagar, vilka kunna sägas innebära
Frankrikes förvandling till en auktoritär stat. Den
demokratisk-parlamentariska tredje republikens
statsskick har sålunda avskaffats. Den nya regimen, som
tillsvidare — sedan president Lebrun frivilligt dragit
sig tillbaka — verkar genom dekret i marskalk
Pé-tains namn, har genomfört en rad förenklingar i
administrationen, ingripit mot missbruk av olika slag
och ansträngt sig att på olika områden åstadkomma
en moralisk uppryckning. Hätskheten mot de
politiker och generaler, som bära ansvaret för krigets
förklarande och för krigföringens ledning, är mycket
stor. Blum, Daladier, Reynaud, Cot m. fi. ha
arresterats, och en stor statsprocess är under
förberedande mot dessa och andra av de senaste årens
makthavare. Man har sannolikt att emotse en upprepning
av de för fransk historia typiska politiska
hämndeaktionerna. Vid sidan härav har Vichy-regeringen
självfallet att kämpa med väldiga svårigheter för
flyktingsproblemets lösande och för landets
återuppbyggande överhuvud.

Man möter ofta det påståendet att denna franska
omdaning icke skulle vara något annat än ett försök
att genom efterapning av segrarens regim söka vinna
dennes bevågenhet och utverka lindrigare villkor.
Även i tysk offentlighet framträder ej sällan detta
påstående. Det är icke desto mindre helt oriktigt

odh vilar på bristande kännedom om den franska
bakgrunden. Den riktning, som nu innehar makten i
Vichy, har i själva verket länge gjort sig gällande i
fransk politisk debatt ooli haft anhängare långt in i
det gamla partisystemet. Den katastrof, för vilken
detta system nu fallit offer, har fört motåskådningens
män till makten. De äro i stor utsträckning
inspirerade av de politiska idéer, vilka mest konsekvent
företrätts av Maurras och Action Frangaise, och som
länge spelat en stor roll i Frankrikes bildade kretsar.
Denna riktning skulle möjligen ha kommit till makten
även utan nederlaget. I varje fall äro händelserna i
Frankrike uttryck för en egen och självständig fransk
utveckling.

De tyska ockupationsområdena i väster och norr.

Svåra problem.

Förutom de rent militära problemen har den tyska
riksregeringen att bemästra oerhört svåra problem av
folknäringsnatur, samt även av social och ekonomisk
natur i allmänhet, i de ockuperade områdena. I
Nederländerna, Belgien och Nordfrankrike har en
fruktansvärd ödeläggelse på många håll ägt rum. De
väldiga flyktingsmassorna ha ännu ingalunda alla
kunnat återföras till sina hemorter. Den dåliga
skörden och den brittiska blockaden, som nu utsträckts
till så gott som hela Europas fastland, medföra
växande svårigheter för livsmedelsförsörjningen; den
stora arbetslösheten och desorganisationen i
allmänhet skapar ett svårt ordningsproblem. Ä andra sidan
finnes nu möjlighet att organisera liela
fastlands-Europa som ett enhetligt "livsrum", i varje fall vad
nä.ringsproblemen angå. Knappheten lär dock icke
kunna övervinnas. För Tyska riket självt och det
tyska folkets livsmedelsförsörjning har dock läget
genom de stora ockupationerna snarast lättats. I
detta hänseende finnes alltså ingen direkt anledning
till oro för den tyska hemmabefolkningens del, något
som givetvis återverkat på stämningen i förmånlig
riktning.

De väldiga tyska ockupationsområdena, Nord- och
Västfrankrike, Belgien, Holland, Danmark och Norge,
uppvisa naturligtvis mycket olikartade förhållanden.
I Frankrike, Belgien och Holland upprätthålles
tillsvidare ren militäradministration. Danmark kan sägas
stå under protektorat men åtnjuter rätt vidsträckt
inre självstyrelse. I fråga om Norge har
utvecklingen blivit mycket egenartad. Den högste tyske civile
regeringsrepresentanten i det ockuperade landet,
Ter-boven, har fört långvariga underhandlingar med det
i förra kvartalsöversikten omnämnda
regeringsutskottet i Oslo samt med representanter för
stortingsgrupperna. Syftet från tysk sida var att finna en så långt
möjligt laglig form för upprättandet av en tyskvänlig
norsk regim odh för fullständigt brytande av de
norska förbindelserna med den landsflyktige konung
Haakon och regeringen Nygaardsvold, som alltjämt
har säte i London. När detta slutligen misslyckades
lät Terboven den 25 dennes "i kraft av den fullmakt
han erhållit av Tysklands Führer" sätta partisystemet
helt ur funktion, förklara konungen och den norska
regeringen i London avsatta, upplösa stortinget och
förbjuda, all politisk verksamhet, med undantag av
den som utövades av Quislings parti Nasjonal
Samling. Arbetarorganisationerna få dock fortsätta sin
verksamhet. Terboven lät samtidigt utnämna en re-

382

12 okt. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free