Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 5 okt. 1940 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tandet i mellanhavandena mellan Moskva och Berlin
väger efter det finska kriget och efter Tysklands seger
i väster icke så mycket som tidigare. Uppgörelsen
angående Rumänien är ett bevis härpå. I själva verket
är Rysslands ställning icke speciellt gynnsam. Att gå
till attack mot ett militäriskt obrutet Tyskland är
för Moskvaregeringen otänkbart. Dess uträkning gick
ut på ett långt folkförödande europeiskt krig med
fortgående försvagande av bägge parterna, varefter
Ryssland skulle kunna ingripa eller i varje fall nå
en viss skiljedomarställning. Molotovs uttalanden och
den ryska pressens kommentarer under sommaren ha
i allmänhet varit tyskvänliga, men förhoppningarna
på ett långt krig ha alltid lyst igenom. Skulle dessa
förhoppningar infrias och vågskålen förskjuta sig till
Tysklands fienders förmån, vore en rysk
omsvängning naturligtvis tänkbar. Detta är anledningen till
att brittiske ambassadören Sir Stafford Cripps
alltjämt finner lyssnande öron i Moskva. Men tillsvidare
måste Ryssland hålla god min. De
expansionsmöjligheter, som alltjämt utan tyskt motstånd kunna anses
stå öppna, gälla endast Iran (Persien), Afganistan och
Indien. På det ekonomiska området hår en viss tysk
penetration ägt rum både på transport- och
produktionsområdet. Den i dagarna ingångna
tysk-italienska pakten med Japan, varom mera nedan, har
ytterligare inskränkt den ryska rörelsefriheten.
England och Amerika. Presidentvalets betydelse.
Atlant- och Stilla-havs krig?
Såsom förut nämnts går den brittiska regeringens
politik ut på att vinna Förenta staterna för fullt
krigsdeltagande mot Tyskland. Detta framstår också
numera otvivelaktigt för de brittiska statsmännen
som enda möjligheten att vinna en seger i kriget.
Särskilt premiärministern Churchill, själv till börden
halvamerikan, verkar metodiskt i denna riktning.
Skulle det ur engelsk synpunkt värsta ske kan dock
åtskilligt räddas och ett imperium, om än med annan
geografisk utbredning, dock bestå, om bandet
England—U. S. A. kan stärkas intill statlig förening i
varaktig form, med andra ord till en union. Denna
strävan vinner livligt stöd i Australien och Nya
Zeeland, vilka för eventualiteten av ett brittiskt
nederlag ej se någon annan möjlighet än att kasta sig i
U. S. A:s armar. Kanada skulle kanske också kunna
vinnas för en sådan utveckling, under det däremot
Irland och Sydafrikanska unionen kunna väntas ställa
sig mera tveksamma.
Det viktigaste steget hittills i denna riktning togs
genom det avtal av världshistorisk betydelse, som
den 3 september kungjordes av Roosevelt för
kongressen. Enligt avtalet har England för 99 år till U. S. A.
förpaktat flyg- och flottbaser på de brittiska
besittningarna i Amerika: Newfoundland, Bermudasöarna,
Jamaica, Trinidad, Brittiska Guyana m. fi. I
gengäld överlät U. S. A. ett femtiotal jagare till
England. I realiteten är det naturligtvis fråga om en ren
landöverlåtelse. Dessutom har
Washington-regeringen och kongressen proklamerat en sådan tolkning av
Monroe-doktrinen, att inga europeiska besittningar i
västra hemisfären få övergå från en europeisk makt
till en annan europeisk makt. Tyskland får med
andra ord icke framtvinga exempelvis franskt
avträdande av de franska Antillerna.
Svårare har det visat sig att engagera Förenta
staterna i den Fjärran Östern, närmast i Singapore. Här
är dock U. S. A. redan bundet genom Filippinerna,
Guam m. fi. besittningar. Men krigsoperationer på
detta avstånd verka ej lockande. Överhuvud blir det
svårt att utveckla krigisk kraft både på Atlanten och
i Stilla Oceanen. Därtill kommer att det latinska
Sydamerika ingalunda synes villigt att följa U. S. A:s
ledning och överhuvud icke är böjt för brytning med
Europas fastlandsmakter.
I slutet av september företogs en brittisk kupp
mot den franska hamnstaden Dakar på Yästafrikas
kust. Meningen var att den i engelsk tjänst stående
franske generalen De Gaulle skulle verkställa en
landstigning. Han ansåg sig kunna räkna med stöd från
den franska garnisonen på platsen. Denna förblev
emellertid Yichy-regeringen trogen, och försöket
uppgavs efter strid. Det är dock ej säkert att brittiska
regeringen kommer att nöja sig med detta fiasko.
Dakars strategiska betydelse är nämligen stor, och
skola Förenta staterna dragas med i ett atlantiskt
krig blir den ännu större. Angreppet på Dakar får
antagligen ses som ett led i det brittiska strävandet
att draga in U. S. A. i kriget.
Hur det amerikanska folket slutligen kan komma
att ställa sig till denna plan är ännu oklart. Innan
presidentvalet avgjorts är amerikansk politik
överhuvud i viss mån förlamad. Detta är ännu mera fallet
därigenom att utgången är så oviss. Roosevelt
proklamerades den 18 juli såsom sitt partis — det
demokratiska — kandidat för en ny, tredje
presidentperiod. Han får därmed mot sig den traditionella
oviljan mot en "third term", men han är
otvivelaktigt i trots därav sitt partis starkaste namn. Den
republikanske motkandidaten Willkie anses
emellertid av många vinna terräng. I utrikespolitiskt
hänseende kan Roosevelt anses vilja gå Churchill till
mötes så långt som möjligt. Willkies ställning är
mera oviss, men i varje fall går han ej så långt som
sin motståndare.
Japans framryckning. Indokina. Berlinpakten av den
27 september.
Japan har under kvartalet med största energi gått
vidare på vägen mot sitt — närmaste — mål: den
Fjärran Österns fullständiga behärskande. Samtidigt
har öriket definitivt omdanats till en totalitär stat,
självfallet som hittills i den gudomlige kejsarens
namn. Ledaren är premiärministern furst Konoye,
vilken den 15 juli efterträdde amiral Yonai, den siste
regeringschefen med parlamentariska anknytningar.
Storbritannien har under trycket av motgångarna
i Europa fortsatt sin reträtt i Fjärran Östern.
Hongkong har evakuerats; de brittiska trupperna
bortdra-gits från Shanghai och försvaret koncentrerats till
den befästa basen Singapore. På japansk anhållan
har vägen genom Burma till Chiang Kai-sheks
huvudstad Chungking tillsvidare stängts. Inga
vapentransporter gå sålunda vidare denna väg. Även i Franska
Indokina har Japan lyckats spärra vägen. Efter
Frankrikes nederlag i Europa var försvaret av denna
avlägsna koloni i det närmaste omöjligt. Den har
nu i praktiken ockuperats av Japan. De lokala
trupperna gjorde delvis motstånd, men Vichy-regeringen
synes slutligen ha funnit sig i det fait accompli, som
5 okt. 1940
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
