- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
404

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 19 okt. 1940 - Huru skall byggnadsproduktionens kris avvärjas?, av Nils B. Hast

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

utbjudas exempelvis av sterbhus. Då en sanering
kan utföras i samband med ombyggnader av
befintliga hus — dessa fall äro relativt talrika — kan
emellertid en fortsatt kvarterssanering förväntas.

I det föregående har poängterats att en
räntehöjning å kassalånen och därmed även sekundärlånen
medför en tillfällig sänkning av markvärdet, vilket
dock återvinnes vid en räntenedgång. Om därför
ägaren av den rivningsfärdiga fastigheten icke säljer
utan bygger själv — i egen regi eller med
entreprenör — förlorar han ingenting vare sig på lång eller
kort sikt. Likaväl som markpriset fluktuerar —
alltefter lånens räntesats — då den på tomten liggande
fastigheten är gammal, gör den det också, då
fastigheten är ny. Det är ingen större skillnad vid vilken
ränteepok ägaren beslutar sig för nybygget.

Därför bör speciellt rivningshus ersättande med
nytt hus icke som hitintills föregås av fastighetens
försäljning till en s. k. spekulationsbyggare.
Saneringsarbetet kan fortgå i det närmaste lika
gynnsamt som vid lågt ränteläge, blott ägarna äro villiga
att medverka. I många fall förutsätter gällande
stadsplan att vissa kvartersdelar byggas om
samtidigt. Ett organiserande av ekonomiska
sammanslutningar bland fastighetsägarna inom ett
saneringskvarter, varvid varje medlem bidrager med sin
fastighet till ett belopp som bestämmes genom värdering,
är en mycket intressant uppgift. Dessa slitningar
mellan gammalt och nytt, som uppkomma, då ett hus
nybygges i ett gammalt kvarter, ge sig tillkänna i
form av svåra grundläggningsproblem,
sättningsskador å grannfastighet, dåligt värmeisolerade
friliggande brandgavlar, damm och oväsen i kvarteret m. m.
Allt sådant försvinner vid gemensam
kvartersombyggnad.

Byggnadsindustriens ojämna belastning.

Man måste säga sig — som f. ö. den föreliggande
utredningen klart visar — att hela nuvarande
byggnadsmarknadssystemet, där så gott som varje
byggnadsföretag föregås av ett fastighetsköp, har en
inneboende tendens att leda till ojämn belastning för
byggnadsindustrien. I tider med fallande räntor
forceras byggnadsverksamheten över hövan med möjliga
tomtprisstegringsvinster som drivkraft. I tider med
stigande räntor utgöra åter alla de
nybyggnadsföretag som råkat illa ut genom inträdda
tomtvärdesänkningar ett slags propp, som redan i början stoppar
upp all vidare verksamhet. Som framgår av det
föregående beröres en fastighets nybyggnadsmöjlighet
i denna situation ej alls i samma grad, om den
blott ej byter ägare utan i stället denne själv
bygger om eller nytt. För att åstadkomma lugnare
förhållanden — för att hindra ruscher omväxlande
med stagnation — är det därför synnerligen önskvärt
att i större omfattning gå över till byggande genom
entreprenad, där fastighetsägaren för egen räkning
låter bygga om det hus, som länge varit i hans ägo,
eller uppför ett nytt i dess ställe.

Anledningen till nuvarande bostadsöverskott i vissa
ytterområden till Stockholm.

Hittills har uteslutande bebyggelsen i inre staden
behandlats och därvid den å privatägd mark med fria
tomtpriser.

Huru ser då byggnadssituationen ut i närvarande
stund å ytterområdena till Stockholm, där staden helt
behärskar marken? Tomter ställas till förfogande
genom tomträttsupplåtelse på vanligen 60 år och
tomtpriset är bundet genom fixerad tomträttsavgäld.

Det nuvarande bostadsöverskottet i exempelvis
Abrahamsberg har huvudsakligen sin grund i att
byggnadsverksamheten där drivits i mycket stor
omfattning och oavbrutet under flera år i följd. Genom
att en i förhållande till Stockholms behov så stor
bostadsproduktion koncentrerats till samma ställe har
en viss rubbning uppstått i jämvikten mellan
efterfråga och tillgång på bostäder. Det finns nämligen
blott ett visst antal människor inom staden, som
direkt bestämma eller kunna bestämma, att "där
passar mig att bo". För många tager det lång
tid att vänja sig vid tanken att flytta just dit.
Andra åter acceptera aldrig området som lämplig
bostadsort, även om de i princip icke ha något emot
att bo utanför stadens inre. Man bör därför icke
förvånas över att det finnes lediga lägenheter på
ifrågavarande områden. Den enklaste åtgärden att
motverka överproduktion relativt konsumtion av
lägenheter torde vara att sprida nybebyggelsen runt
staden och icke koncentrera den till samma ställe
flera år å rad. I centrala stadsdelar kan sällan en
nybyggnadsverksamhet sättas in på så stort antal
tomter på ett och samma ställe. Därjämte kan i inre
staden folkomflyttning ske smidigare. Man bor ju
även efter flyttningen relativt centralt. Trots
detta har å Gärdet tillfälligtvis bostadsöverskott
uppkommit genom den över hövan intensiva
bebyggelsen.

Att bo utanför den inre staden medför både
fördelar och nackdelar. Fördelarna äro dels billigare
hyror, dels att det är hälsosammare och måhända
lugnare att bo utanför staden. Häremot stå
nackdelar, som utgöras av ökade resekostnader och
olägenheten av att restiden blir relativt lång. I mången
familj kanske familjefadern kan äta sin lunch hemma,
om han bor i staden, men denna möjlighet försvinner,
om han bosätter sig i ytterområdet. För familjer
med barn finnes väl ofta önskan att för barnens skull
flytta ut till de mera hälsosamma ytterområdena.
Hyresgästen ställer sig frågan: "Är det affär för mig
att flytta ut?" eller "Har jag råd att flytta ut?"

Dessa nu nämnda fördelar och nackdelar förutom
andra här icke upptagna bilda grundvalen för
avvägningen mellan hyrespriset i ytterområdena och i
stadens inre delar samt ha under åren stabiliserat denna
relation.

I den nu inträdda situationen med ökade
resekostnader och risk för än ytterligare stegring komma
hyrorna att sjunka i ytterområdena och stiga i
inner-områdena, varvid ett nytt jämviktsläge inträder. Den
fördel som ligger i ytterområdenas mera trivsamma
bostad utjämnas alltmera av den tilltagande
besvärligheten med resorna, exempelvis indragna busslinjer
eller blott glest trafikerade. Även av denna
anledning måste hyrorna sjunka i ytterområdena eller
stiga i innerområdena, intill dess ett nytt, av den
inträdda situationen betingat hyrespris hinner
stabilisera sig.

Yi se sålunda, att den skillnad i hyran på
ytterområdena och i inre staden, som hittills funnits, i
närvarande stund icke synes vara tillräcklig för att

404

19 okt. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free