Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 19 okt. 1940 - Ingemar Petersson †, av E. Paul Wretlind - En imponerande utställning, av r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ingemar Petersson †.
Alla vägingenjörers "äldre kollega", Ingemar
Petersson har lämnat oss. Även hans brinnande ande
har nått vilan.
Ingemar, som vi alla kallade honom, började sin
ingenjörsbana inom Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Hans viktigaste ingenjörsdata äro följande:
Mogenhetsexamen vid H. latinläroverket å
Norrmalm i Stockholm 1889; ord. elev vid K. T. H. 1889—
9 3; avgångsexamen från V 4; militärkurs för inträde
i VVK 1893. Biträdande ingenjör i Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen 1893—94 och vid södra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet 1894—95; arbetschef vid
Finjasjöns sänkning 1896 och vid
Tygelsjö—Klags-hamns järnsvägsbyggnad och hamnbyggnad i
Klagshamn 1897—98; löjtnant VVK 1898; extra
baningenjör vid Statens järnvägar 1898—1900 och ordinarie
baningenjör därstädes 1901—06; förste byråingenjör
i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1906—07;
avdelningschef i A.-b, Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm,
1907—08; verkst. direktör i A.-b. Saltsjö-Duvnäs
villatomter och i Långsjöns vattenlednings a.-b. 1910
—12; kapten VVK 1908; vägkonsulent i Stockholms
län 1916—29; major VVK 1918; teknisk ledamot av
Djurgårdskommissionen 1910—18; chef och
verkställande ledamot därstädes 1919—35; konsulterande
ingenjör 1898—30; överstelöjtnant VVK 1927; överste
1935; avsked samma är. Teknisk sekreterare hos
Kanalkommissionen 1909; ledamot av
Vägkommissio-nen 1912—22; ordförande i Lantförsvarets
markkommitté 1929—31; ledamot av Garnisonskommittén och
ordförande i dess arbetsutskott 1929—35. RVO 1912,
RNO 1922, KV02kl 1935; innehade även utländska
ordnar. Ledamot av Svenska teknologföreningen från
1889. Ledamot av styrelsen för Svenska
teknologföreningens fastighets a.-b. 1916—21 (v. verkställande
direktör 1917—21).
Det torde ha varit i Saltsjö-Duvnäs som hans
väg-intresse föddes. I vägfrågan liksom i övriga
kommunikationsfrågor har han lämnat ett stort antal bidrag
till denna tidskrift. I Svenska teknologföreningens
debatter var Ingemar en flitig deltagare, särskilt i hans
egna fackämnen, men även i föreningsärenden av
allmän art, bl. a. ifråga om föreningens
fastighetsförvaltning. Sedermera fick han en egen plattform i Svenska
vägföreningen, hans alldeles särskilda skötebarn.
Denna förening tillkom efter inbjudan av en
kommitté, tillsatt av Svenska teknologföreningens
avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst efter ett
sammanträde våren 1911. Den fick sin start den 26
januari 1914 efter-ett föredrag av Ingemar, som
omedelbart inträdde i styrelsen som skattmästare och
sekreterare. I Svenska vägföreningen verkade
Ingemar sedan på olika sätt under en lång tid, icke minst
genom den av honom startade Svenska
vägföreningens tidskrift ("handlingar").
Ingemar och jag samarbetade i vägföreningen så
gott som dagligen under ett par år och släppte sedan
aldrig kontakten med varandra. Vi voro icke alltid
eniga. Ingemars brinnande intresse och stora energi
gjorde honom till en stridens man, men när Svenska
vägföreningen för ett och ett halvt år sedan firade
sitt, 2f)-årsjubileum, kunde vi båda liksom hans övriga
medarbetare konstatera, att varken genombrottsårens
dispyter eller senare meningsskiljaktigheter
efterlämnat några som helst bittra minnen. Ingemars frejdiga
humör har i verkligheten varit en stor tillgång för
den svenska ingenjörskåren, en tillgång som vi
tacksamt erkänna.
Ingemar hade en otrolig arbetslust och arbetsiver.
Han ville alltid vara i täten, och till det fordrades
snabb takt under de bilismens decennier, som vi nu
genomlevat. Det var signifikativt, att han alltid hade
med rörelse och kommunikationer att göra. Även
den modernaste samfärdseln, flyget, var föremål för
hans intresse. Ett av de sista arbeten, han sysslade
med, var frågan om Stockholms flygplatser. Hans
långa tjänst i Djurgårdskommissionen gjorde, att
han, den infödde stockholmaren, hade en nära
kontakt med Stockholms stads myndigheter och med
kommunala frågor. Hans hobby torde ha varit lantbruk
samt kartor.
Ingemar, gamle kämpe, de äro många som
instämma med mig, när jag tackar Dig för vad Du tänkt,
talat och verkat under Din långa arbetsdag. Du
älskade arbetet, Du älskade vårt land. Det var för
Sverige Du arbetade. Frid vare över Ditt minne!
E. Paul Wretlind.
En imponerande utställning.
Utställningen folk och försvar hör till det som alla
människor med intresse för våra nationella strävanden
böra ha intresse av att se. För dem som inte äro direkt
intresserade av det militära arbetet och dess
hjälpmedel måste det likväl vara glädjande att kunna få en sä
överskådlig bild av vad som i våra dagar görs för att
de inkallade skola trivas med sitt arbete och sina nya
förhållanden. Är det någon som till äventyrs anser,
att det "klemas" för mycket nu för tiden med de
värnpliktige, bör vederbörande försöka sätta sig in i att
beredskapstjänsten är något helt annat än den
idylliska "exercisen" i fredstid. För övrigt kan det ju inte
vara absolut nödvändigt, att en kasern ovillkorligen
skall se ut som en korrektionsanstalt. Den kan
säkerligen lika gärna ge intryck av ett hem! Arbetstakten
och spänsten hålls nog minst lika bra uppe för det.
Det verkar för övrigt som om hela militärlivet numera
hade på ett mycket lyckligt sätt "civiliserats" i
egentlig mening. Det kanske låter hädiskt, men det har
säkert en mycket god inverkan på soldatens
självständiga uppträdande och det mångomtalade "initiativet".
För den som vill studera vårt försvarsväsens resur-
406
19 okt. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
