- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
423

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 2 nov. 1940 - Manganstålets hemlighet. Något om Sir Robert Hadfields metallurgiska insats, av Carl Benedicks - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskri ft

stödjande av rent vetenskapligt arbete på stålområdet
som faktiskt utgjorde förutsättningen för nämnda,
fruktbringande undersökningar.

Hadfield har efter avhandlingar över manganstål
(1888) publicerat ett utomordentligt stort antal
undersökningar över olika specialstål, såsom redan 1889
över järn-kisellegeringar — varvid det visade sig att
stark magnetiserbarhet förefinnes ända upp till 20 %
kisel. Aluminium- och kromlegeringar (1890, 1892)
blevo föremål för omfattande undersökningar.
Had-fields forskningar över olika kromstål torde ha
utövat ett mycket stort inflytande på dessas
användande, särskilt för projektiltillverkning. De
exempel som lämnats på genomträngningsförmågan
hos projektiler av kromstål väckte på sin tid stort
uppseende.

1899 publicerade II. en undersökning över
järn-nickellegeringar, särskilt belysande den stora
användbarheten som nickelstål ha för konsfruktionsändamål.
1903 följde en större undersökning över
järnvolfram-legeringar.

Med Hadfield bortgick samtidens mest betydande
nyskapare på området för specialstålen.

Hadfield utövade ett stort mecenatskap när det
gällde understödjandet av vetenskapligt arbete —
därpå ha vi redan sett prov. Historiskt intresserad,
ägnade han åtskillig uppmärksamhet åt Sveriges stora in-

satser på metallurgiskt område. Härmed torde få
sättas i samband den stora välvilja han visade det
nyinrättade Metallografiska institutet i Stockholm genom
donerandet av ett åtskilliga år repeterat
forskningsstipendium, som varit till stor nytta.

Svenska metallografförbundet utsåg Sir Robert
Hadfield 1922 till hedersledamot — den ende vid sidan
av J. A. Brinell. Av Svenska vetenskapsakademien
var H. medlem sedan 1912. H;s verksamhet har
vunnit livligt internationellt erkännande, .som tillfört
honom talrika pris och medlemskap. H. fick 1908
Knight- och 1917 Baronetvärdighet.

Som arbetsledare har H. visat stor klarsynthet;
redan 1891 införde han vid sina verk den sedermera
i England allmänt antagna 48-timmars arbetsveckan.
Under världskriget upprätthöllo Sir Robert och Lady
Hadfield ett eget större sjukhus för arméerna i
Nord-Frankrike.

Becher, den store tyske kemisten, framställde i sin
Natur-Kündigung der Metallen (1660) metallurgin som
ett lummigt träd med metallerna som frukter på
grenarna, men som av människorna behövde vattnas och
vårdas. Detta metallkunskapens träd har genom
Had-fields omvårdnad skänkt mänskligheten flera vackra
frukter, men i främsta rummet en glänsande frukt:
det omagnetiska manganstålet, vars fördolda
hemligheter här fått en viss belysning.

Tidskriftsnytt.

Copyright.

Mekanik och värmeteknik.

Schiess i Düsseldorf har utfört en karusellsvarv av
ovanliga dimensioner. Den har en diameter — 25,5 m
och förmår bearbeta stycken upp till 350 t vikt.
Svarven drives av två motorer om vardera 200 hk och dess
vikt är 1 800 t. Kuggkransen har en diameter av
12 m. Planskivan är uppdelad i en inre och en yttre
krans den förra med 8,75 m diameter den senare med
18,5 m diameter. De drivas med var sin kuggkrans
men kunna drivas var för sig eller gemensamt från
ringplanskivan. Supportportalen är flyttbar dels för
att kunna använda upp till 25,5 m diameter på
arbets-styckena dels för att lämna fri plats för kranarna på
planskivan. För vågrättförställningen av
supporter-na beslöt man sig först efter ingående undersökningar
att använda skruvkuggstång med i supporten lagrad
lång snäcka. (Z. V. D. I., h. 37, s. 693.)

Redan år 1936 beställde italienska statsbanorna 3 st.
järnvägsmotorvagnar för gengas av träkol, vilka först
nyligen levererats, men som visat anmärkningsvärt
goda resultat. De äro utrustade med normala
Ansal-domotorer för 1 400 hk vid 1 500 v/m. Slagvolymen
har dock ökats något i jämförelse med den för råolja.
I mitten av vagnen befinna sig tvenne skilda
generatoraggregat för vardera 140 hk (gengaseldrift).
Vagnen går 400 km på 600 kg träkol. Den
strömlinjeformade vagnskorgen har 56 sitt- och 20 ståplatser och
tvenne vagnar kunna sammankopplas till en tågenhet.
Vid provfärd på en 164 km lång sträcka mellan Milano
och Genua nåddes en maximal hastighet av 115 km/h

på horisontal rak bana och 80 km/h på 18 °/00 stigning.
Träkolsförbrukningen var 200 kg (1,22 kg/km). Man
har nu beslutat att ändra alla dieselmotorvagnar på
de italienska statsbanorna till gengaseldrift med
träkol. (Petroleum, h. 21, s. 206.)

Fransmannen Henri Hennebutte framställer ett
bränsle av träavfall i form av briketter med goda
bränsleegenskaper. Träavfall av alla slag kolas i en
retortugn varvid syror och trätjära m. m. utvinnes.
Vid en bestämd temperatur avbryter man kolningen
och retorten tömmes. Det erhållna kolet blandas med
den utvunna tjäran och pressas under högt tryck till
nötstora briketter som ännu en gång upphettas
varvid de baka ihop. Det så utvunna bränslet kallat
Car-busol har en del anmärkningsvärda egenskaper.
Bränslevärdet uppgår till ej mindre än 7 000 kal/kg
eller sålunda ungefär motsvarande det hos en liter
bensin, men tack vare sin hoppackade konsistens
upptar den blott 50 % större volym än en liter bensin,
eller sålunda blott en bråkdel av vad motsvarande
mängd trä upptager, liksom även avsevärt mindre
utrymme än träkol. Bränslet lämpar sig alltså alldeles
särskilt för gengasdrift. (Schweizerische Bauzeitung
II, h. 10, s. 116.) ^

För vissa processer vid hög temperatur, särskilt
inom oljeindustrien har man för transport av värme
använt difenyl, olja eller kvicksilver, men sedan de
visat sig otillräckliga för de högsta temperaturerna
har man i stor skala övergått till en smält blandning
av kalium- och natriumnitrater och -nitrider, kallad

30 nov. 1940

423

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free