Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 30 nov. 1940 Specialnummer: Vägunderhåll - Grusvägteknik och grusinventeringar, av G. Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
U.S. standard sikfar □
O Hàldiame+er för såil , mm
5 7 10 15 20 30 40 60 80
20 30 40 506p
5,6 8 11.3 16 32 64
Q Fri maskvidd för siktor, mm
Fig. 1. "Idealgruszonen", jämte zoner tör krossgrus och pinnmo
av god normalbeskaffenhet.
leksfördelningen, bestämd genom siktanalys,
eventuellt även scdimentationsanalys, och grafiskt
uttryckt genom sorteringskurvan.
Det framkom då tydligt och exakt, vad som redan
under fältarbetena vid granskningen av de olika
vägbanetyperna var uppenbart, att vissa
grussammansättningar visade sig särskilt korrugeringskänsliga
(framförallt bindjordsfattigt sandigt grus), andra
sammansättningar icke korrugeringsbenägna, på
grund av materialets grovlek: ren finsingel eller
finmakadam, som rullar så kraftigt att materialet inte
ligger kvar i vågor (det "rörliga slitlagrets" bärande
princip). Ett tredje fall slutligen representerades av
bind jordsrika vägbanor, där den höga halten av fina
partiklar ("finjord") genom sin cementeringsverkan
hindrade materialet att kastas i vågor av trafiken,
och sålunda åstadkom en mot korrugering
motståndskraftig, fast vägbana.
Ifråga om känsligheten för vatten — benägenheten
för ytuppmjukning — visade det sig, som väntat, att
tillräckligt hög halt av grovt material
åstadkommer tillfredsställande
bärighet, förhindrar
uppmjukningen,
medan finkorniga eller
mycket bindj ordsrika
vägbanor bliva svårt
uppmjukade. Men
sammanställningen av det
mycket rika
provmaterialet visade, att
siktkurvorna för
kategorien "obäriga
vägbanor" låg över en
viss linje i
siktdia-grammet, "bäriga
vägbanor" däremot under
samma linje; så att
följaktligen en
tillnärmelsevis distinkt
gränslinje kunde
dragas ("bärighetsgränsen").
Men frågan var, om
denna kartering visade
någon fri passage mellan Scylla och Charybdis?
Ett var gemensamt: sandiga vägbanor äro ur
bägge synpunkterna farliga; men däremot bör
med hänsyn till korrugeringsfaran alltför låg
bindj ordshalt, med hänsyn till
uppmjukningsfaran alltför hög bindj ordshalt undvikas.
Lyckligt nog befanns det, att mellan de därav
betingade gränserna existerade en sådan fri
passage; en zon i siktdiagrammet (kallad
"ideal-gruszonen") inom vilken sorteringskurvan bör
falla, för att vägbanan skall uppfylla båda
kraven:-motståndsförmåga både mot
vattenuppmjukning och torrkorrugering.
I naturen förekommer endast undantagsvis
grus av "idealgrussammansättning"; i regel
måste blandning ske mellan lämpligt grus och
lämplig bindj ord.
Den här i landet vanligast använda bindj orden
är pinnmo, och blandningen sker vanligast på
vägbanan (road mixe), med hjälp av
tallriks-harv eller hyvel; särskilt i de fall där ett helt nytt
slitlager skall utföras. På gammal väg kan
förbättringen även ske så småningom, genom påförande av
helt tunna lager lämpligt grus och pinnmo under
hösten eller förvåren, utan annan blandning än den
som åstadkommes genom trafiken och det löpande
hyvelunderhållet.
Men i vissa områden av landet, framförallt de
öppna, stora jordbruksbygderna, råder brist på god
pinnmo — men där förekommer i stället lera. Vid
användning av lera som bindjord reser blandningen
på vägbanan betydande tekniska svårigheter, som
sammanhänga med att leran är svår att sönderdela
och inblanda i gruset annat än antingen i helt torrt
tillstånd (krossning till pulver) eller mycket vått
tillstånd (inblandning av mjuk lergröt). Vid de
mellanliggande fuktighetsgraderna — vilka äro de
vanligaste — är blandningen ytterligt svår, eller
praktiskt taget omöjlig.
I Förenta staterna, där lera användes som
bindjord i mycket stor utsträckning, har man under de
Fig. 2. Blandarverk för ler-krossgrusmassa ("lerbetong"), uppställt i grustag, S. Åsbo.
466
30 nov. 194Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
