- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
467

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 30 nov. 1940 Specialnummer: Vägunderhåll - Grusvägteknik och grusinventeringar, av G. Beskow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskri ft

senaste fem åren i allt
större skala övergått
till blandning i
särskilda blandningsmaskiner
(verkblandning, plant
mixe), och utläggning
av den färdigblandade
gruslermassan.

I Sverige påbörjades
1937 de första försöken
med motsvarande
metodik, som år 1938
fortsattes med rätt
omfattande försöksanläggningar, framförallt i S.
Åsbo vägdistrikt i
Kristianstads län, med
användande av ett
blan-daraggregat av inhemsk
tillverkning.
Resultaten voro goda, varför
åren 1939 och än mer
1940 omfattande
läggningar kommit till
utförande i olika delar av
landet.

Resultaten från S.
Åsbo, som sammanfattats i
en rapport från
Väginstitutet (rapport nr 9),
innebär, att de under sensommaren—hösten 1938
utförda beläggningarna av grus-lermassa, dammbunden
med sulfitlut, intill dato bibehållits i gott skick, utan
att erfordra hyvling eller grusning; underhållet
inskränkt till förnyad lutbevattning samt helt obetydlig
flickning, av enstaka potthål.

Beträffande det löpande underhållet av
grusvägarna bör framhållas, att i samma mån som
grusvägbanornas sammansättning förbättras, bringas till
överensstämmelse med gällande normer, motsvarande
fasta, väl bundna vägbanor av
"idealgrussamman-sättning", i samma mån förändras underhållets
karaktär: den upprepade hyvlingen eller sladdningen
försvinner, och ersättes med flickning av eventuella
potthål. En god grusvägbana bör inte hyvlas annat
än rent undantagsvis, någon gång vid lämplig
väderlek en höst eller vår; vägbanor av grus-lermassa
praktiskt taget aldrig.

På flickningsmaterialet bör stora krav ställas:
likartad sammansättning som vägbanan, gärna med
något mindre största stenstorlek och högre bind
jords-halt, särskilt vid flickning sommartid.

I övrigt blir den väsentligaste underhållsåtgärden
dammbindning; och ifråga om valet av
dammbind-ningsmedel gäller, att sådana medel som äro
utpräglat hudbildande, dvs. ge en hård yta, äro lämpliga
endast på väl bunden, fast vägbana av modern typ.
Dessa medel är vägoljor och sulfitlut, varav
sulfitlut visat sig äga särskilt goda egenskaper i
kombination med lera, vid maskinblandad
lergrus-bana; beroende på en gynnsam samverkan mellan
själva lersubstansens och lutens bindeverkan.
Samtidigt gäller, att denna vägbanetyp visat sig
mycket ekonomisk med avseende på åtgången av
damm-bindningsmedlet, vilket av leran väl kvarhålles.
Denna kombination synes giva goda utsikter för vår

Fig. 3. Vägbana av ler-krossgrusmassa i S. Asbo (Tranarp—Klippan), lagd hösten 1938.
Fotot i tjällossningen och på försommaren 1939.

väghållning i tider med medelsbrist och
importsvårigheter.

Villkoret för att kunna uppnå en rätt sammansatt
grusvägbana är dock att känna till sitt grus- och
bindj ordsmaterial. På grundval av grusets och
pinn-mons siktkurvor kan man dels beräkna vilka
materialsorter som vid blandning kan ge
idealgrussamman-sättning, dels i vilka proportioner de skola blandas.
Ifråga om leran erfordras direkta fysikaliska
provningar, vilka även äro önskvärda ifråga om pinnmo.

Dessa bestämningar kan utföras efterhand på de
materialsorter det gäller; men även med hänsyn till
önskvärdheten att ur allmän rationaliseringssynpunkt
ha kännedom om samtliga grus- och
bindjordsföre-komster inom området, har det befunnits lämpligt att
verkställa större regionala inventeringar av grus- och
bindjordsmaterial ("grusinventeringar"). Dessa
inventeringar, som i regel skett länsvis, stundom
omfattande enskilda vägdistrikt, påbörjades år 1933 i
Norrbottens län, på initiativ av vägingenjören, major
A. Wolff. Utförda och pågående inventeringar
omfatta nu följande län: Norrbottens, Jämtlands,
Stockholms (två distrikt), Örebro, Södermanlands,
Kronobergs, Hallands och Kristianstads.

Ursprungliga avsikten var huvudsakligen att
förbilliga grustransporter och inköp, genom
framskaffande av nya fyndigheter, men utvidgades snart till
att dels omfatta även bindjord, dels även innebära en
kvalitativ bestämning, vilket sedermera alltmer
kommit att bli huvudsaken. Efterhand inrycktes i
undersökningen även sten för beläggningsändamål, samt
undersökning av de viktigare grusvägbanornas
aktuella beskaffenhet. Utom som grundlag för rationell
väghållning har grusinventeringen även värde för
större betongentreprenader etc.

30 nov. 1940

467

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free