Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 30 nov. 1940 Specialnummer: Vägunderhåll - Insänt: Industriella avskrivningsprinciper, av Joel Björklund och J. Davidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Insänt
Industriella avskrivningsprinciper.
Av de poster som ingå i en driftkalkyl är det särskilt
tvenne, som behandlas på rätt olikartade sätt och som i
viss mån äro beroende av ett ofta helt subjektivt
bedömande av marknadens läge och utsikter. Dessa äro
för-räntningen av kapitalet och dettas amortering. Faktum
är ju också att kapitalmarknaden ingalunda är orörlig
och att frågan om under hur lång tid t. e. en
arbetsmaskin kan utnyttjas, ej med någon som helst
matematisk säkerhet fastställas i förväg. Särskilt
utnyttningstiden är ju beroende av många förhållanden bl. a.
av den tekniska utvecklingen, varför uppfattningen om
amorteringstidens längd är mycket varierande.
Man räknar därför av säkerhetsskäl i allmänhet med
något för höga värden både vad förräntningen och
amorteringen beträffar. Om dir. Schmidt i detta fall räknat
med 5 ’% förräntning av hela kapitalet, så kan detta
mycket väl bero på en försiktigt uppställd kalkyl och
behöver sålunda ej vara förorsakad av en
sammanblandning av begreppen förräntningskvot och räntesats.
Jag har emellertid vid resonemang om driftkalkyler
funnit en ganska utbredd uppfattning om att ett
kapitals räntesats och förräntningskvoten i en driftkalkyl äro
adekvata begrepp, och det kanske därför är lämpligt att
denna fråga belyses ånyo.
Redan 1931 hade jag i "Blad för Bergshanteringens
vänner", häfte 2, tillfälle något ingå på behandlingen av
hithörande frågor. Såsom däri visades, är räntesatsen
visserligen avgörande för förräntningskvoten men ej
densamma som denna.
Om man genom konstanta årliga amorteringar
successivt avskriver ett investerat främmande kapital, så
minskas givetvis de årliga kapitalkostnaderna i den mån
kapitalet avskrives. Om man härvid använder sig av
enkel ränteberäkning, så blir den genomsnittliga årliga
kapitalkostnaden i praktiska fall bestämd genom att man
multiplicerar kapitalet med halva räntesatsen, eller om
man så föredrager, halva kapitalet med hela räntesatsen.
Strängt taget gäller denna regel endast för en mycket
lång amorteringstid och giver för låga värden vid
hastigare avskrivning. För ett upplånat kapital äro
kostnaderna under första året ju hela kapitalet gånger
räntefoten, andra året det ursprungliga kapitalet minus
första avskrivningen gånger räntefoten osv. Dessa
kapitalkostnader utgöra en aritmetisk serie, vars summa blir
■K-
k n + 1
100 2
vari K = kapitalet,
fc = räntefoten i %,
n = antalet årliga amorteringar.
Den genomsnittliga förräntningskvoten i % pr år blir
i enlighet därmed pr krona
f=k
n + 1
" 2n~
Vid en tvåårig amortering efter 6 % räntefot blir
förräntningskvoten således icke 3 % utan 4,5 %, däremot
vid en 25-årig amortering 3,1 %.
Det kan emellertid ifrågasättas, om ej
förräntningskvoten bör bestämmas på annat sätt. I många fall sker
ju investeringen med eget kapital, som kan disponeras
för olika ändamål, och för vilket man måste begära, att
investeringen skall avkasta den ränta man skulle kunna
få vid användning på annat sätt. Man bör då utgå
ifrån, att avskrivningen skall ske så, att kapitalvärdet av
avskrivningarna efter amorteringstidens slut är lika
stort som värdet av det investerade kapitalet vid nämnda
tidpunkt. På så sätt har man en fullt förlustfri nybildning
av kapital för andra behohv. Det blir då tydligt, att för-
räntningskvoten måste bestämmas genom beräkning med
ränta på ränta enligt vanliga metoder.
Under förutsättning av det mest ogynnsamma
förhållandet, att investeringen sker i början av året och den
första amorteringen 1 början av nästföljande år, blir
förräntningskvoten då i % av kapitalet
f = 100
/tOO + k\n
\ 100
k
100
/100+_fc
\ 100
— 1
Denna förräntningskvot är sålunda den
genomsnittliga förräntningen pr år. Givetvis kunna vissa
bokföringsmetoder giva en variabel kapitalkostnad, som avtar i
den mån amorteringarna fullgöras och vars högsta värde
är kapitalet X räntefoten. För en driftkalkyl gäller det
emellertid att fastställa den genomsnittliga
förräntningen av ett investerat kapital, för att man därigenom skall
kunna erhålla ett riktigt begrepp om det ekonomiska
värdet av en nyanskaffning.
De i figuren angivna kurvorna visa
förräntningskvoten vid 5 och 6 % räntefot under olika amorteringstider.
Vid en jämförelse mellan de värden man erhåller vid det
förstnämnda förräntningssättet och de man kan avläsa
från figuren, finner man att den senare ger högre
förräntningskvot. Detta är ju även helt naturligt, då man
i det senare fallet varit nödsakad förränta på sådant
sätt, att stegringen av kapitalvärdet under
amorteringstiden kompenserats av avskrivningarna. I det förra
fallet var detta ej nödvändigt, då det främmande
kapitalet ökades i värde inom annat företag och därför ej
kunde medtagas i förräntningskalkylen. I senare fallet
var man således sin egen förläggare.
En driftkalkyl måste givetvis uppställas med
tillräcklig marginal för ändringar av ränteläget, och det är
därför icke rådligt att insätta en förräntningskvot, som
alltför snävt ansluter sig till en låg räntesats, men det
föreligger därför icke någon anledning att räkna med
en så hög kvot att även det högsta ränteläget skulle mer
än väl täckas av den. I varje fall måste man vara på
det klara med att räntefoten är en sak och
förräntningskvoten en helt annan, och att den senare i allmänhet
.ligger rätt långt under den förra.
Om förräntningens storlek ofta bedömes olika, så
ligga ändock de gränser, man här rör sig inom, ganska
nära varandra. Helt annorlunda är förhållandet, då man
kommer in på frågan om amorteringstiden. Denna har
ofta en utslagsgivande betydelse för driftkalkylen och
bör därför bedömas på rätt sätt. Vad som här är rätt
eller orätt kan bli föremål för olika uppfattningar.
Såsom jag framhållit i ovannämnda artikel är den även
beroende av syftet med kalkylen. Den kan behöva
bestämmas på ett sätt, om driftkalkylen uppgöres för att bilda
underlag för prisbildning av en industriprodukt och på
ett annat, om avsikten är att jämföra olika tekniska
lösningar av frågan om en maskinell utrustning.
Västerås i nov. 1940.
Joel Björklund.
Räntefot %
£
Fig. 1.
30 nov. 1940
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>