Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 7 dec. 1940 - Tvätt- och rengöringsmedel, av John Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
Det tredje och sista momentet är sköljningen, som
avser att från kläderna avlägsna den smutsiga
tvål-luten. Efter det att tvålluten avtappats tillföres
sköljvattnet. Under sköljningen håller man maskinen
i gång. Sedan maskinen gått ca 5 min., avtappas
vattnet och nytt vatten tillföres. För varje sköljning
stegras vattenmängden. Åtminstone den första
sköljningen bör göras i varmt vatten, för att det mesta
av tvålen lätt skall kunna avlägsnas.
Tvållösningarnas viskositet är nämligen rätt hög vid
rumstemperatur, vilket försvårar ursköljningen. Sköljningen
göres med åtminstone 5 vatten, vilket i normala fall
brukar giva tvättkläder, som äro tillräckligt
ur-sköljda. Även kontinuerligt arbetande
sköljförfaran-den finnas. (Se RTT 5.)
Handtvätt.
En rätt vanlig handtvättmetod med mycket gamla
anor går till på följande sätt: Först gnuggas kläderna
mot ett tvättbräde under flitig användning av
framförallt såpa. Därefter kokas kläderna i en pannmur
i lut ("för att bliva riktigt klara"). Man måste ju
säga, att kokningen av de först genom handarbete
rentvättade kläderna förefaller onödig.
Moderna husmödrar arbeta emellertid med
tvättpulver, vilket användes på så sätt, att kläderna efter
noggrann blötläggning kokas i en tvättpulverlösning.
Endast de plagg, som eventuellt ej bliva rena på
detta sätt, "tvättas sedan efter" på tvättbräde. Sedan
sköljer man på vanligt-sätt. (Det första sköljvattnet
bör vara varmt.)
Tvättningens inverkan på tvättgodsets hållfasthet.
Man kan ej endast utforma tvättmetoderna med
hänsyn till kravet på renhet hos det tvättade godset.
Man måste även taga hänsyn till att det tvättade
godset skyddas under tvättningen, så att ej livslängden
hos plaggen onödigt förkortas.
Vi ha ännu ej nämnt blekmedlen. För några tiotal
år sedan var blekningen av tvätt med klorpreparat
mycket allmän inom tvättindustrien, men den har nu
frångåtts till nära 100 %.
De senare årens utveckling på
hushållstvättpulv-rens område har dock ej medfört, att blekmedlen
frångåtts. I stället för klor innehålla de moderna
själfverkande tvättpulvren natriumperborat, vilket vid
högre temperatur avgiver syre. Ofta stabiliseras
perboratet med vattenglas eller också med
färdigbildad magnesiumsilikat. Avsikten med denna
stabilisering är att minska hastigheten hos
syreavgivningen och göra den likformigare. Man frågar sig
varför blekningen är nödvändig. I en del fall händer
det, att tvätten om också fri från smuts har ett grått
eller gulaktivt utseende. Detta beror på att väven
inmängts med metalltvålar, främst kalk- och
mag-nesiatvålar härrörande från vattnets hårdhetsbildare.
För att motverka denna gråa ton blekes väven
kraftigt. Resultatet kommer därför att bliva
skenbart bättre genom att vitheten ökats hos själva
fibermaterialet. Det är likaledes klart, att flera fläckar,
som skulle vara svåra att avlägsna enbart med tvål
och alkali, genom blekningen avlägsnas.
För att på annat sätt än genom blekning motverka
denna under tvättningen förorsakade missfärgning,
som kalktvålsbeläggningen av godset innebär, har
man antingen avhårdat vatten eller också till
tvättvattnet tillsatt kalktvålsdispergatorer (Igepon m. fi.)
eller ämnen, som giva lösliga komplexa föreningar
med kalk och magnesiasalter. Ett ämne av den senare
typen är metafosfat.
Synnerligen omfattande undersökningar över
tvättmedlens inverkan på tvättgodsets hållfasthet ha
utförts av Norlin och Skärblom (I. V. A. 100). I det
följande skola några synpunkter på dessa
förhållanden framföras med utgångspunkt från resultat, som
erhållits på A.-b. Kemas centrallaboratorium, som
bl. a. belysa de resultat, som erhållits vid lösning av
vithetsproblemet enligt de ovan anförda principiellt
olika metoderna: blekning eller metafosfatbehandling.
Följande tvättmedel och metoder jämföras:
Tvättpulver av typen soda—tvål med perborat och
silikat samt
tvättpulver av typen soda—tvål med metafosfat,
maskintvätt 1-steg med och utan metafosfat,
maskintvätt 3-steg med och utan metafosfat.
Vi betrakta resultaten av försöken med de två
typerna av tvättpulver, som införts i tabell 3 och.se
beträffande hållfastheten, att silikatperborattvätt
pulver förorsakat ett större angrepp än
metafosfat-tvättpulvret. Orsaken till silikatperborattvättmedlens
kraftiga angrepp på fibern torde kunna tillskrivas
det oxidativa angreppet av fibercellulosan, som
förorsakas av perboratet, även om detta som i föreliggande
fall är stabiliserat av silikater.
Det måste framhållas, att verkan av perboratet är
olika från fall till fall. Sålunda anger Köhler (Tekn.
tidskrift 67, s. 46, 1937), att vid prov, som gjorts vid
Statens provningsanstalt med tvenne perborathaltiga
tvättpulver, det ena nedsatte hållfastheten hos
bomullsväv med 42 %, medan det andra endast nedbragte
hållfastheten till 11 % vid 50 tvättningar.
Att angreppet tillskrives perboratet genom
oxidation av cellulosan bestyrkes av att fibercellulosan
hade en lägre viskositet och en lägre halt «-cellulosa
Tabell 3.
Tvättmedel Antal tvättningar Oblekt linne Blekt bomull Oblekt bomull
Hållfasthet % av urspr.1 Askhalt % Hållfasthet % av urspr.1 Askhalt % Hållfasthet % av urspr.1 Askhalt %
Tvättpulver med silikat-perborat | 25 62,1 1,06 91,9 1,65 92,2 2,21
50 52,8 4,51 82,8 4,25 84,0 4,55
75 — — — — 71,8 7,28
Tvättpulver med metafosfat .... | 25 67,2 0,30 96,5 0,15 93,5 0,23
50 65,2 0,30 94,5 0,25 88,3 0,37
75 58,3 0,30 90,6 0,34 87,0 0,38
i Medelvärde av varp- och inslagsriktningen.
14 sept. 1940
481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
