Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 7 dec. 1940 - Tvätt- och rengöringsmedel, av John Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
en del däri att mindre mängd alkali användes. (Ökad
alkalimängd nedsätter hållfastheten. Se Norlin och
Skärblom I. V. A. 100, sid. 32.)
Vi kunna även jämföra 3-stegstvättning, som
genomföres med och utan närvaro av metafosfat (se
tabell 4). Tvåltillsatsen göres, då metafosfat användes
enligt schemat 2,5; 1,0; 0 g fettsyra i de olika stegen.
I 3:e steget tillsättes i stället 0,5—1 g metafosfat. Är
vattnet hårt tillkommet för avhärdning erforderlig
mängd. Av resultaten framgår, att närvaron av
metafosfat ger en skonsammare tvättning både vid 1- och
3-stegstvättning. Resultaten vederlägga som sagt
påståendet, att en låg fettsyreförbrukning skulle vara
ogynnsam. Man ser för övrigt av Madsens siffror,
att den optimala tvålkoncentrationen är omkring
0,50 g/1.
12 g fettsyra/kg kläder motsvarar..... 3,3 g tvål/1
R 9 9
u 11 55 5? 5; ..........11 11
® ii ii ii ii ..... 55 ■ ii
4 1 1
^ ii ii ii ii ..... -1?1 ii ii
^ 11 ■1 „ 55 .... 0,6 „ ,,
Även ur denna synpunkt är det sålunda riktigt att
ha flera steg med i varje steg lägre koncentration än
om endast ett steg användes.
Det kan nämnas, att en tvättinrättning, som arbetar
efter här ovan nämnda 3-stegsmetod, kunnat
nedbringa sin’ tvålförbrukning till 5,7 g fettsyra per kg
kläder, samt om metafosfat användes i sista steget
3,5 g. Man bör observera, att den låga
fettförbruk-ningen kan ernås utan några maskinella anordningar
eller extra tankar för tvållutens tillvaratagande för
fettsyreåtervinning. Då dessutom
hållfasthetsned-sättningen är mindre än vid gängse enlutsförfarande,
får man anse, att metoden speciellt i dessa dagar är
synnerligen värdefull.
Diskning.
Det dagliga livet kräver dock ej endast rena kläder.
Det är en mängd föremål, som fordra rengöring. Till
detta område hör först och främst diskningen.
Diskningen har sedan gammalt varit handarbete.
Så småningom har man infört diskmaskiner, först
med diskborstar — alltså härmande den gamla
hand-diskningen — sedermera av den så kallade spolande
typen.
Handdiskningen.
Vad först handdiskningen angår har man här i
landet använt sig både i hushåll och på restauranger och
större inrättningar av såpa. På senare år har ett
flertal diskmedel kommit i handeln, både skummande
och icke skummande. Diskningen är ett
rengöringsgebit, som absolut icke fordrar fetthaltiga eller
skummande rengöringsmedel för att kunna genomföras.
Maskindiskning.
Vid maskindiskning är ett skummande medel helt
oanvändbart, eftersom maskinen i så fall skulle fyllas
med skum. De spolande maskinerna arbeta efter
följande princip.
Från en vattenbehållare pumpas vattnet över
disk-godset, som besprutas uppifrån och nedifrån av ett
Fig. 4.
Schematisk bild av
en spolande
diskmaskin.
flertal strålar. Diskgodset står uppställt på speciella
korgar vanligen så att diskvattnet, sedan det runnit
av godset, rinner ned i behållaren. (Se fig. 4.)
Smutsen avlägsnas alltså huvudsakligen genom
vattnets erosion. Erfarenheten visar emellertid, att
enbart vatten ej är tillräckligt för att genomföra en
invändningsfri diskning. Därför tillsättes vattnet
vissa diskmedel.
Man har då tillgripit alkalier, natronlut, soda,
tri-fosfat, metasilikat. Dessa förtvåla en del av i smutsen
ingående fetter. Den bildade tvålen nedsätter
ytspänningen omkring smutspartiklarna, varför dessa
lättare låta sig bortspolas. Att även här
laddnings-förhållandena spela roll är självklart. De alkaliska
salterna "avhårda" även vattnet, men
reaktionsprodukterna kvarstanna i diskmedelsbehållaren och
maskinen är snart överdragen med ett lager av
pannsten, som så småningom helt kan stoppa igen
cirkulationssystemet. Nyss nämndes att tvål till viss del
bildades. Denna tvål reagerar sedan med kalken i
vattnet till kalktvål, som har en viss benägenhet att
fastna på glas eller porslin, s. k. kalkslöja. Dessa
nu nämnda olägenheter kunna dock avhjälpas, om till
diskvattnet sättes metafosfat. Resultatet se vi på
fig. 5.
Med tiden blir porslinet repat och genom dessa
glasyrrepor öppnas vägen till "skärvan", vilken som
bekant är porös. I denna intränger så småningom smuts
och man får en fläck, som ej låter sig bortdiskas.
Reporna i glasyren kunna framkallas genom direkt
nötning, vilket ju är ofrånkomligt men kan även
förorsakas därav, att skurpulver användes vid
diskningen. Skurpulver bör därför aldrig användas för
diskning av porslin.
I en del porslin finnes i glasyren små blåsor, vilka
ej stå i förbindelse med ytan utan täckas av ett tunt
av glasyr. De alkaliska diskmedlen upplösa
14 sept. 1940
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
