Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 21 dec. 1940 - Kan den svenska storstadens bränsleförsörjning centraliseras? av Lage Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
förstnämnda gruppen är den ojämförfigt största och
kan alltid täcka sitt värmebehov med det föreslagna
ångtrycket av 1,0 kg cm—2 övertryck. Den sistnämnda
gruppen kan i vissa fall tänkas behöva högre
ångtryck, vilket kan ordnas från fall till fall genom
avtappning från mottrycksmaskineriet eller, om detta
saknas, på annat sätt. Enär
fastighetsuppvärmningen är den dominerande, skall endast denna beröras ur
konsumenternas synpunkt.
Om man först ser på nackdelarna, inskränka sig
dessa otvivelaktigt endast till den engångskostnad,
som fastighetsägaren får betala för anslutning till
distributionsnätet. Denna kostnad torde emellertid
vara lägre än anläggningskostnaden för en
koks-eller stenkolseldad panncentral, varför denna
nackdel vid nyanläggningar förbytes i en fördel. Söker
man sedan komma fördelarna inpå livet, äro dessa
ganska många. Sålunda sparas icke oväsentliga
källareutrymmen för panncentralen med tillhörande
lagringsutrymme för koks eller kol. Anläggningen står
alltid driftfärdig. Betjäningen blir den minsta
möjliga. Driften kan automatiseras så, att endast några
minuters daglig tillsyn fordras, varjämte en skarp
reglering av värmeförbrukningen inom fastigheten är
möjlig. Intransporten av stenkol eller koks samt
ut-transporten av aska försvinner, varigenom onekligen
en hel del vinnes ur snygghetssynpunkt. Slutligen
elimineras alla mer eller mindre rykande skorstenar
inom stadsområdet, vilket ur estetisk synpunkt
kanske är önskvärt och sannolikt även är av
ekonomisk betydelse för fastighetsägarna. Vare sig koks
eller stenkol användes som bränsle, skötas av
naturliga skäl den mångfald eldstäder, som inneslutas i
ett storstadsområde, på mer eller mindre fackmässigt
sätt, varigenom skorstensgaserna med åren kunna
nedsmutsa byggnaderna. Även om eldningen sker
riktigt, angripa förbränningsgaser
byggnadsmaterialet och ge sålunda anledning till
reparationskostnader. Mig veterligt föreligger härom icke något arbete
av upplysande art för svenska förhållanden.
Däremot anföres i litteraturen på området, att de skador,
som i Tyskland uppstå på grund av
förbränningsgaser, uppskattas till en årlig kostnad av en milliard
riksmark, och att dessa skador huvudsakligen
härstamma från storstädernas eldningsapparater för
fastighetsuppvärmning. I London äro förhållandena
särskilt svårartade på grund av den därstädes
utbredda eldningen med stenkol i kakelugnar. Då
under senare år en tendens gjort sig märkbar att inom
den svenska storstadens områden övergå från
kokstill stenkolseldning för fastighetsuppvärmning, kan
detta obehag tilltaga och fordra anordningar för
eliminerandet av skorstensgasernas skadliga inverkan.
Åtgärder i sådan riktning bliva sannolikt ganska
dyrbara för de enskilda fastighetsägarna, medan en
lösning av denna fråga vid större ångpannecentraler
kan ske rationellt genom installerandet av gasre-
ningsanläggningar, vilka i föregående kalkyler
medräknats.
Avslutning.
De kalkyler, som här framlagts, avse givetvis
endast att vara en första orientering för bedömning av
en centraliserad bränsleförsörjnings ekonomi i stora
drag. Kalkylerna visa, att en centraliserad
bränsleförsörjning av Stockholms stad, inom tullarna, är
ekonomiskt försvarlig. Huvudsyftet med en sådan
centralisering av bränsleförsörjningen, som här
föreslagits, då nöden så kräver, möjlighet skall
finnas att inom storstadens område kunna utnyttja
den stora bränslereserv, som vårt lands
skogstillgångar erbjuda. Det är givetvis icke nödvändigt att
driva centraliseringen så långt som i här behandlat
exempel föreslagits, således till endast två
ångpannecentraler. Det är kanske ur bland annat
luftskydds- och därmed förenad reservhållningssynpunkt
riktigare att uppdela distributionen på lika många
ångpannecentraler som föreslagna cirkelytor och
genom huvudtransportlederna sammankoppla dessa
centraler. En sådan uppdelning ändrar emellertid icke
centraliseringens huvudprincip att säkerställa
distributionen av kalorier till stadens konsumenter,
oberoende av om dessa kalorier härstamma från stenkol,
koks, olja eller vedbränsle.
Likaså är det icke meningen och icke heller lämpligt
att försöka lösa hela det -betraktade stadsområdets
centrala värmeförsörjningsproblem på en enda gång,
utan man bör naturligtvis först angripa en mindre
del. Man kan exempelvis tänka sig, att man börjar
med ett område, motsvarande högst en cirkelyta om
3 km2, och sedan med ledning av de erfarenheter,
som härigenom vinnas, försöker bygga vidare.
Det kan kanske synas, som detta i stora drag
skisserade värmeförsörjningsprojekt för den svenska
storstaden gränsar till en utopi. Även om jag är
fullt medveten om, att många detaljproblems lösning
äro förknippade med planens genomförande, såväl
rent värmetekniska som gatutekniska, sociala,
luft-skyddstekniska och rättsliga, så kan jag icke frigöra
mig från den tanken, att den svenska storstaden
snarast möjligt måste finna en utväg att lösa sig från
det isande grepp, som hotet, att när som helst få
genomleva en kall vinter utan tillgång till importerat
bränsle, utgör. Jag vet icke, om den föreslagna vägen
är den bästa. Kanske kan man komma fram efter
andra riktlinjer? Sannolikt kommer en grundlig
i detalj gående utredning av denna fråga i hela dess
vidd att leda till modifikationer. Tekniska
högskolan, bland annat dess institutioner för de
värmetekniska vetenskaperna hava här en stor uppgift att
fylla, och jag är fast förvissad om, att en lycklig
lösning av detta för den svenska storstaden vitala
problem skall framkomma på grundval av det goda
samarbete, som är en av vårt lands största tillgångar.
14 sept. 1940
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
