Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 21 dec. 1940 - Arbetsmarknaden i Sverige — brist på arbetskraft och arbetslöshet, av A. Thomson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Arbetsmarknaden i Sverige-brist på arbetskraft
och arbetslöshet.
Av arbetsmarknadskommissionens ordförande landshövding A. THOMSON.1
Det är självklart, att de förhållanden, jag nu skall
tala om, varken i fråga om sin storlek eller sin
svårighet på något sätt kunna jämföras med de
gigantiska problem, den föregående talaren behandlat.
Vad jag här har att säga är inte heller avsett att
anknyta till vad denne talare anfört utan är endast
några reflexioner om den bild, den svenska
arbetsmarknaden uppvisat under tiden efter det nya
världskrigets utbrott, och några synpunkter på dagens
situation i fråga om brist och överflöd på arbetskraft.
Den begränsade tiden gör, att jag endast kan komma
med några antydningar.
Man bör då först komma ihåg, att vi här i landet
under åren närmast före 1939 genomlevde den mest
utpräglade högkonjunktur, vi någonsin varit med om.
Visserligen inträdde en viss avmattning under vintern
1938/39, men sommaren 1939 visade en ny avgjord
förbättring, och sysselsättningen inom näringslivet
var då utomordentligt god. Detta betydde, att
arbetslösheten — utan att vi behövde begagna några
artificiella medel — praktiskt taget gick ned så långt,
som det över huvud är möjligt att komma i ett
modernt samhälle. Om jag bortser från den
omsättningsarbetslöshet, som alltid måste uppkomma på grund
av flyttningar och ombyten, och från normal
säsong-arbetslöshet, så voro de arbetslösa, vi hade kvar vid
nämnda tidpunkt, i stort sett typiskt restarbetslösa,
huvudsakligen människor, som på grund av ålder
eller andra orsaker måste betraktas som sekunda
arbetskraft. Högkonjunkturen var emellertid så
betydande, att även en avsevärd del av denna mindre
goda arbetskraft fick sysselsättning. Talet om det
stora antalet arbetslösa, som levde dagdrivarliv i
städerna under åtnjutande av kontantunderstöd, hade
ingenting med verkligheten att göra.
Man får också komma ihåg, att vårt land under de
första krigsmånaderna icke avspärrades på ett sådant
sätt, att de rubbningar av- näringslivet, som
föranleddes härav, blevo av någon större storleksordning.
Det dröjde alltså avsevärd tid, innan av denna
anledning någon mera betydande arbetslöshet uppkom.
Det problem vi mötte, när inkallelserna till
neutralitetsvakt fingo någon större omfattning, var alltså
frä-mst svårigheten att få tillräckligt med folk till de
för folkförsörjning och försvarsproduktion
nödvändiga uppgifterna. Vad det främst gällde var alltså
dels att — genom dispenser från arbetarskydds- och
arbetstidslagarna — utnyttja den redan anställda
arbetskraften intensivare, dels att överflytta den
arbetskraft, som var ledig eller kunde lediggöras från
mindre angelägna samhällsuppgifter, dels slutligen att
försöka tillföra arbetsmarknaden arbetskraft, som
icke förut uppträtt där — kvinnor, ungdom etc.
Arbetsmarknadens centrala problem var alltså
främst ett omflyttningsproblem. Som alla dylika
i Anförande vid Svenska teknologföreningens
sammanträde den 28 oktober 1940.
problem var det förenat med frågan om omskolning.
Vad näringslivet krävde var yrkesvana arbetare,
uiider det att den arbetskraft, som kunde anskaffas,
nästan helt och hållet var oskolad för de uppgifter
det var fråga om.
’Emellertid var intet av de nu nämnda spörsmålen
i och för sig nytt i vårt land. Vi hade på skilda sätt
prövat på att lösa frågor av denna natur under den
senaste svårare arbetslöshetskrisen och under de
lågkonjunkturår, som följt därefter. Jag pekar här
särskilt på de åtgärder, som genom arbetslöshets- och
arbetsförmedlingsorganen vidtagits för att till nya
områden överflytta folk, som blivit arbetslösa. Jag
pekar också på den omfattande
omskolningsverksamhet, som bedrivits genom arbetslöshetskommissionen
och dess underlydande organ samt vid de s. k.
verkstadsskolorna för arbetslös ungdom.
De resultat, man så nått,- uppmuntrade i hög grad
till ätt fortsätta på den inslagna vägen. Inom
arbetslöshets- och arbetsmarknadskommissionerna ansågo
vi det därför självklart, att redan förut igångsatta
åtgärder för omskolning så skyndsamt som möjligt
måste fullföljas och utvidgas och att nya åtgärder
måste vidtagas. Arbetslöshetskommissionen, som
bl. a. sedan länge bedrivit en verksamhet för
utbildning av skogsarbetare, fullföljde nu denna i något
ändrade former. Till arbetsmarknadskommissionen
knötos landets främsta experter på
yrkesskoleväsendets område. Resultatet blev främst en utbildning
av tempoarbetare för verkstadsindustrien. Det har
härvid visat sig, att det går mycket bra att genom
4 månaders utbildning få fram för industrien icke
blott användbara utan även dugliga arbetare, som
kunna sättas in på specialuppgifter, vilka förut
handhafts av verkliga yrkesarbetare.1 En del av de så
utbildade tempoarbetarna ha redan placerats ut, och
andra äro färdiga att nu genom arbetsförmedlingen
sättas in i produktivt arbete.
När denna utbildningsverksamhet i full
utsträckning kunde sättas i gång i våras, visade
arbetsmarknaden i åtskilliga avseenden en annan bild än i fjol
höst. Det nya var, att en avsevärd mängd
arbetskraft blivit ledig genom inskränkningar av
verksamheten inom vissa områden. Särskilt märkbart var
detta inom byggnadsverksamheten, men efter hand
som handelsavspärrningens följder framträdde, blevo
sysselsättningssvårigheterna avsevärda inom vissa
exportindustrier samt inom. sådan produktion och
handel, som baseras på import av varor och
förnödenheter. Med andra ord sagt, samtidigt som
svårigheten att skaffa folk till nödvändig produktion för
försvar och folkförsörjning alltjämt kvarstod,
framträdde ett överskott på folk — en arbetslöshet —
alltmer markerat inom andra områden. Visserligen
kom sistnämnda förhållande — på grund av åtskilliga
i Resultatet är alltså precis detsamma som det dr Beisiegel
nyss omtalat.
512
30 nov. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
