Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 3. Geologisk profil genom borrhålen n :ris 3—8.
tunna, till sin sammansättning snabbt skiftande lager.
Vidare ha i borrhålen på olika djup företagits
prov-pumpningar, varigenom man kunnat konstatera, i vad
mån tillrinningen ökat med ökat borrdjup. Genom
analyser av slamproven äro konstorlekar och
lager-följder fastställda. Analyserna ha försvårats genom
den sammanblandning av siam från olika djup, som
trots alla försiktighetsmått är ofrånkomlig vid
stöt-borrning. Genom kärnborrning skulle man givetvis
säkrare ha kunnat bestämma sandstenens egenskaper,
men denna metod har ansetts överflödig, dels emedan
slamproven ofta innehålla sandstensstycken,
tillräckligt stora för kontrollprov, och dels emedan
prov-pumpningen helt naturligt är det riktigaste
rättesnöret för bedömandet av vattentäktens kapacitet.
De utförda undersökningarna synas vara tillfyllest
för fastställandet i stora drag av sandstenens tektonik
och vattengenomsläpplighet. Analysresultaten ha
åskådliggjorts på en geologisk profil, som lagts
genom borrhålen utmed Vätterstranden och borrhålet i
"Mjölkafållan". Profilen, som framgår av fig. 3 och
vars läge angivits på fig. 2, omfattar icke de senare
tillkomna hålen n:ris 9—12.
Profilen ger en god inblick i grundens geologiska
byggnad. De lösa jordlagrens mäktighet varierar
mellan 4,15 och 54 meter och avtager norrut. I samma
mån lutar sandstenens övre begränsningsyta åt söder.
Sandstenens färg genomlöper hela skalan från
ljus-gult och ockergult till rött och rödgrått. De fem
nordligast belägna hålen, n:ris 1—3, 5 och 7,
karakteriseras av en ljusare, de övriga, n:ris 4, 6 och 8,
av en mörkare sandsten. Sandstenen har på olika
djup visat varierande struktur, och växlingarna ha
skett snabbt och inom vida gränser. Finkorniga lager
ha omväxlat med grovkorniga, fasta med lösa,
lerhaltiga med rena och sprickrika med sprickfattiga. I
samma mån har sandstenens vattenförande förmåga
ändrats. Lagrens tjocklek har varierat mellan ett
par cm och tiotal m. Flerstädes, framför allt inom
södra delen av sandstensområdet, ha iakttagits smala
ränder av ett svartrött skifferaktigt material, som
starkt färgat borrslammet.
Endast i ett av de på profilen angivna borrhålen,
borrhål nr 4 vid "Goda-Hoppsudden", har urberget
påträffats och på ett djup av 130 m under mark-
nivån eller på höjden — 69,S m i
förhållande till Sveriges normalnollplan. Mellan
urberget och sandstenen, vars övre
begränsningsyta befinner sig på ett djup av 54 m
under marknivån, och som har en
mäktighet av 41 m, ligger ett 45 m tjockt lager
arkos, en övergångsform mellan sandsten
och urberg, som är en produkt av vissa
omvandlingsprocesser. En liknande
övergångsform liar observerats i borrhålet nr 6
vid Kruthuset på ett djup av 83 m under
markytan. Sandstenens mäktighet är här
50 m. De angivna siffrorna och resultaten
från de andra borrhålen utvisa, att
sandstensmassivets tjocklek varierar högst
avsevärt. Den övre gränsen för formationens
mäktighet, som inom det sonderade
området sannolikt kan väntas norrut vid
borrhål nr 5, torde uppgå till 200 à 300 m.
Den i fig. 3 angivna lagerföljden gör icke
anspråk på att vara fullt
överensstämmande med verkligheten men synes sannolik med hänsyn
till vissa ledlager, som återfunnits i slamprover från
olika borrhål.
Den geologiska profilen avslöjar intressanta
förhållanden, av vilka lagrens veckning och stupning
äro de mest framträdande. Veckbildningen
sammanhänger med lokala vecltningsprocesser i jordskorpan,
vilka bl. a. haft till resultat tvenne synklinaler med
lågpunkter vid eller i närheten av borrhålen n:ris 5
och 8. Borrhålen n:ris 4 och 6 synas ha träffat
topparna på motsvarande antiklinaler. Veckens
längdaxlar skära strandlinjen under en vinkel, vars
storlek icke med säkerhet kan utläsas ur profilen
och icke kan fastställas utan ytterligare
provborrningar inom sandstensområdet. Så vitt man av
föreliggande resultat kan bedöma, är vinkeln i det
närmaste rät. Berggrundens huvudsakliga stupning är
mot norr.
De ytterligare borrningar, som utförts eller äro
under utförande (se ovan), ha i stort sett bekräftat
profilens riktighet. Den nya brunnen norr om
försöksvattenverket, borrhål nr 9, som nu har nått ett
djup av 140 m, varav 11,4 m utgör lösa jordlager
och resten sandsten, visar god överensstämmelse med
det 60 meter söder därom belägna borrhålet nr 5,
och den nya brunnen i "Mjölkafållan", borrhål nr 10,
ansluter sig väl till det omedelbart därintill belägna
borrhål nr 8. De lösa jordlagren i nr 10 ha ett djup
av 28,2 m, därefter följer ett 89 m tjockt
sandstens-lager; under sandstenen har påträffats arkos av
samma typ som i borrhålen n:ris 4 och 6 och därunder
urberg. Brunnen har f. n. nått ett djup av
sammanlagt 155 m, varav ca 18 m i arkosen och 20 m i
urberget. Övergången mellan arkos och urberg är
diffus, eftersom urberget i sin övre del företer stark
förvittring och först så småningom övergår i fastare
form.
För sondering av sandstenen inom södra delen av
staden har en provborrning utförts i maden ca 200 m
söder om Lillåns utflöde i Huskvarnaån, borrhål nr 11.
Sandstenen ligger på ett djup av 46.8 m under
marknivån; dess tjocklek utgör endast ca 14 m, varefter
vidtar ett 15 m mäktigt lager arkos, som snabbt
övergår i urberg. Urberget befinner sig sålunda endast
76 m under marknivån. Vid en jämförelse med resul-
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
