Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR.- ERNST J. A. ROTHELIUS
HÄFTE 10 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 12 OKT. 1940
INNEHÅLL: Spektrografiska metoder och deras tillämpning vid metallanalys, av ingenjör Sven Tobert. —
Glimmerhandeln i Kanada. — Notiser. — Metallnoteringar.
Spektrografiska metoder och deras tiiiä mpning
vid metallanalys.
Av ingenjör SVEN TOBERT, Finspång.
(Forts. fr. sid. 70.)
Metodernas praktiska utformning.
I den rent kemiska analysen gives ofta flera
jämngoda metoder för bestämning av ett element i en
legering. Förhållandet är detsamma inom
spektralanalysen. Eller m. a. o. de allmänna
spektralanaly-tiska metoderna kunna tillämpas på olika sätt utan
att förlora i noggrannhet. Varje spektralanalytiker
utformar sin speciella metodik, beroende på det
undersökningsmaterial som föreligger.
I början av spektrallaboratoriets verksamhet var
det endast en ringa mängd prover som skulle
analyseras. Därvid gavs tid till flera upptagningar på
olika sätt för bestämning av än ett par komponenter
ur den ena och än ett par ur den andra
upptagningen etc. Allteftersom provernas antal växte och
därmed antalet olika legeringar med komponenter av
de mest skilda slag och halter i samma legering, så
blev behovet av ett så enhetligt analysschema som
möjligt allt större.
Det förut i uppsatsen beskrivna förfarandet med
jämförelseprov och standardkurvor kommer här till
huvudsaklig användning. Några av de analysschema
som utformats finnas sammanställda längre fram.
Många faktorer ha bidragit till deras utformning, och
för några av dessa skall redogöras i korthet.
I första hand sysslades med aluminium och dess
legeringar, varvid gnista kom till användning. För
dessa rekommenderades i en del litteratur följande
elektriska betingelser: 3 000 cm kapacitet, 80 000 cm
självinduktion och 9 300 voit sekundär spänning.1
Ett mycket intensitetsstarkt spektrum erhölls därvid.
Ofta medförde detta, att en eller flera komponenters
analyslinjer blevo överexponerade (dvs. för svarta för
att kunna uppmätas noggrant). En ökning av
självinduktionen till 800 000 cm har visat sig i stor
utsträckning minska överexponeringarnas antal, utan
att dock känsligheten för variation i ämnenas
koncentration minskas. Även avgnistningen av
elektrodytan visar större jämnhet.
i För alla försök med gnista mellan fasta elektroder för-
utsattes i denna uppsats att Feussneraggregatets
synkronmotor med roterande avbrytare är inkopplad.
En analyslinje såsom Cu 3 247,5 Å. E. är alldeles
för intensitetsstark redan över någon procent koppar
i aluminium, oavsett hur de elektriska betingelserna
väljas. I det fallet måste man utsätta linjen för en
reduktion på något av de förut beskrivna sätten.
Ett stegfilter eller en roterande sektor innebär
emellertid en kraftig nedskärning i antalet exponeringar
per plåt. Med trestegsfilter är på plåt 6 X 24 cm
endast 16 upptagningar möjliga, mot ca 56 utan
trestegsfilter. När tillräckligt med analysresultat
samlats, kan man därför undersöka om någon svagare
linje, vanligen betecknad som "mindre lämplig
analyslinje" är användbar. I detta fall med koppar har
försök visat, att Cu 2 824,4 Ä. E. trots att den är
markerad med fara för självutsläckning väl kan
användas för halter mellan 2—8 % utan
intensitetsreducering.
Det lyckas inte alltid att finna en användbar
svagare linje. För att ändock frånkomma trestegsfilter
kan man göra två exponeringar under samma
av-gnistning, men med olika avbländning för ljusknippet
före dess inträde genom spektrografspalten. Så för-
Fig. 13. a: 3,2 mm mellanavbländning och 1 min. exponering,
b: ingen „ „ 1 „ „
fares exempelvis med förlegering på 5 % Mn i
aluminium. Avgnistningskurvor visa, att Mn kan
bestämmas efter 2 min. avgnistning (7 mm2
elektrodyta) och föroreningar såsom Fe, Si, Cu efter 4 min.
avgnistning. I första exponeringen på 1 min.
användes en mellanbländarehöjd på 3,2 mm. Mn-linjens
svärtning på plåten kommer då inom det grå
området. I andra exponeringen på 1 min. sker ingen
mellanavbländning, då hela ljusintensiteten erfordras
för föroreningarnas exponering. Fig. 13 visar en
dylik upptagning.
14 sept. 1940
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
