Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
nom ändring av badsammansättningen. Ytan blir
jämnt belagd med oxid därför att ökad tjocklek på
oxidskiktet giver högre motstånd. Härigenom tvingas
strömmen över till de fläckar, som event. icke blivit
oxiderade.
Så gott som samtliga aluminiumlegeringar kunna
anodoxideras. Endast legeringar med mer än 5 % Cu
och över 12 % Si erbjuda svårigheter.
Ytans rengörande från smuts och fett före
anod-oxideringen måste utföras ytterst omsorgsfullt.
Härdade aluminiumlegeringar måste före oxideringen
betas.
Liksom efter den kemiska oxideringen kan ytan
givas ännu bättre korrosionsbeständighet genom
exempelvis den förutnämnda kokningen i vattenglas
och genom lackering.
Absorptions- och värmestrålningsförmågan hos ett
anodiskt oxidskikt är ca 90 % av den absolut svarta
kroppens. Å andra sidan kan genom specialmetod
framställas en oxidyta, som uppvisar mycket hög
reflexionsförmåga, varför strålkastare framställa
aluminium med denna oxidbeläggning.
Oxidskiktet är vidare elektriskt isolerande och
genom impregnering kan det isolera mot upp till
1000 Y.
Färgning av oxidskiktet är mycket lätt att utföra,
och man får härigenom en absolut fastsittande färg.
Genom någon av ovannämnda oxideringsmetoder
och en efterföljande lämplig impregnering eller
lackering höjes motståndskraften, så att aluminium blir
fullt korrosionsbeständigt mot: havsvatten och
saltvatten, rökgaser, alkohol, fruktessenser, sillake,
ben-tyl, ammoniak och ammoniaksalter samt svaga syror
såsom smörsyra och ättiksyra osv.
Lackering.
Om legeringen skall utsättas för svårartade
atmosfäriska förhållanden såsom syrabemängd industriluft
eller havsvatten får man icke betrakta
nödvändigheten av ett skydd såsom ett bevis på materialets
oanvändbarhet för detta ändamål, emedan snart sagt
varje praktiskt använd metall angripes i dylik
atmosfär. Aluminium och dess legeringar äro såtillvida
lättare att ytbehandla genom lackering eller färgning
som de hava en renare yta än andra använda metaller
och legeringar. Dessutom är det oxidskikt, naturligt
eller framställt genom kemisk eller anodisk
oxidation, som tidigare omnämnts, ett utmärkt underlag
för lacket eller färgen. Denna fäster genom
oxidskiktets porositet mycket väl och sitter mekaniskt
Fig. 6. Modern spårvagn helt av aluminium.
Fig. 7. HelmetalUlygplan av aluminium.
fast. Kostnaderna för lackeringen bliva härigenom
mindre. Det gäller emellertid att framför allt
avfetta metallen före påstrykningen. Som lack kan
man använda dels oljefärger, samma som för
lackering och bestrykning av järn — endast mönjefärger
få på inga villkor förekomma — eller också kan en
zinkkromatfärg med konstharts som bindemedel
användas. Om bestrykningen sker efter ovannämnda
anodiska oxidation på renaluminium eller på med
renaluminium pläterad legering, erhålles en
korrosionsbeständighet, som kan betecknas som den bästa
tänkbara.
Sammanfattning.
Sverige har förutsättningar att bliva ett
aluminium-producerande land genom tillgången på högvärdig
råvara och överskott på elektriska energitillgångar.
Vid den kommande utbyggnaden av Sveriges ännu
outnyttjade vattenkraft kommer aluminium säkert att
få stor användning.
För närvarande är aluminiumkonsumtionen i
Sverige per person lägre än andra industriländers.
Ett otal legeringar finnas med höga
hållfasthetsegenskaper, som kräva olika behandling. Några
exempel äro givna ovan.
Aluminiums motståndskraft mot korrosion kan på
ett flertal sätt starkt ökas, vilket gör metallen
möjlig att använda även under mycket svårartade
förhållanden.
Fig. 8. Släteringsskikt pä Al—Cu—Mg som kärnmaterial.
14 dec. 1940
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
