Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Notiser
Krommalmsfynd i Albanien. Till Genuas hamn
anlände för en tid sedan den första ångaren med en
last av albansk krommalm. De första
krommalmsfyn-den i Albanien gjordes först under den andra hälften
av år 19 38, och i dag uppskattas
krommalmstillgång-arna i Albanien till ungefär 500 000 ton — en mängd,
som täcker Italiens behov för 10 år framåt. De
alban-ska krommalmslagren befinna sig vid Ochridasjöns
västkust.
Albaniens mineralrikedom, om vars storlek det ännu
i dag icke finnas några fullständiga uppgifter, kommer
att kunna bli bättre tillgodogjord och kanske också på
ort och ställe kunna smältas och förarbetas, när en
gång landets vattenkraft utbyggts och utvecklats i
motsvarande grad. Ochridasjön och Preskasjön,
floderna Skumbi, Devoli, Osum och Semeni undersökas
nu av Montecatinisällskapets sakkunniga, huruvida de
lämpa sig för utbyggandet av elektriska kraftstationer.
H. R.
Balkans järnförsörjning. Att Belgien och
Luxemburg, som exportera mer järn och järnmanufaktur än
någon annan stat i världen, ha blivit krigsskådeplats,
betyder stora svårigheter för järnförsörjningen i
ytterst många länder, vilka nu i högsta grad måste
stegra sin strävan att efter möjlighet försörja sig
själva — något som också förekom redan före kriget
och förstärktes vid krigsutbrottet. Denna strävan
kommer också i dagen på ett för de bredaste
befolkningslagren kännbart sätt i de järn- och
metallinsam-lingsaktioner, som organiserats i nästan alla
europeiska länder. Av sydoststaterna ha blott Ungern,
Rumänien och Jugoslavien någon anmärkningsvärd
tackjärnsproduktion. Dessa tre länders sammanlagda
produktion uppgick år 1938 till 520 000 ton (1939
600 000 ton). Med undantag av Ungern äro alla
sydoststater hänvisade till att importera ansenliga
mängder tackjärn och järnskrot, hel- och halvfabrikat av
järn såväl som stål. 1938 importerade Rumänien
384 000, Turkiet 211 000, Bulgarien 123 000,
Jugoslavien 115 000, Grekland 119 000 ton järn, stål och
järnhalvfabrikat, medan Ungerns utrikeshandel i järn,
järnskrot och järnmanufaktur slutade med ett
överskott av 67 000 ton (export 145 000 ton, import 78 000
ton). (I vilket fall som helst importerade Ungern
nämnda år omkring 500 000 ton järnmalm.) I
enlighet därmed belöpte sig år 1938 den sammanlagda
nettoimporten i sydostländerna till 885 000 ton. Deras
import av järn och stål och deras produktion av
tackjärn uppgick tillsammans till 1 405 000 ton. I
enlighet därmed gestaltade sig järnmalmsutvinningen i
sydoststaterna under de sista åren sålunda:
i 1000 ton
1938 1939
Jugoslavien ................... 610 670
Ungern ...................... 300 640
Grekland ..................... 400 —
Rumänien .................... 140 • —
Turkiet ...................... 70
Bulgarien .................... 10 —
Tillsammans 1 530 2 100
Den sydosteuropeiska järnmalmen har endast 50 %
järninnehåll. Den år 19 39 i sydostländerna utvunna
järnmängden på något mer än 2 millioner ton gåve
alltså —■ även om inga andra omständigheter
försvårade den inhemska smältningen — icke ens 1 million
(ungefär 800 000 ton) tackjärn, medan dock dessa
länders behov belöper sig till nära 1% million ton.
Det är naturligtvis tänkbart, att järnutvinningen kan
stegras tämligen raskt. Men även om så vore fallet,
kunde en väsentlig del av balkanjärnmalmen icke
bearbetas i produktionsländerna, emedan — med
undantag för Rumänien — sydostländerna varken förfoga
över de för smältning nödvändiga koksmängderna
eller över tillräckligt antal smältugnar. I ovanstående
har icke tagits hänsyn till den betydelse, som
järnskrotet av inhemsk härkomst har vid täckandet av
stålbehovet. Här hänvisas blott därtill, att denna
järnskrotmängd kan åstadkomma en förskjutning av
sakförhållandena; om ett lands järnskrotförråd växer,
kan därigenom importen av utländskt stål bli
överflödig. Nu är emellertid järnskrottillväxten i
sydostländerna utomordentligt ringa; och för övrigt står icke
resultatet under inflytande av, hur stor den ärliga
till förfogande stående järnskrotmängden är, utan av
den ungefärliga variationen hos denna mängd från år
till år. För närvarande kommer järnskrotmängden
efter allt att döma icke att uppvisa några
anmärkningsvärda förändringar; ty medan å ena sidan strävan
att vidare utnyttja de gamla maskinerna och
verktygen minskar järnskrottillväxten, kan å andra sidan
resultatet uppnås genom samlingsaktioner.
Sydoststaterna ha täckt sitt importbehov av
tackjärn och järnmanufaktur med 35 % från Tyskland,
8 % från Ungern, 7 % från Tjeckoslovakien och 6 %
från Polen. 56 % av den importerade mängden kunde
alltså anskaffas i Mellaneuropa. Den återstående
delen skaffades från USA och i övervägande grad från
järnproduktionens huvudcentra: Belgien, Frankrike
och Storbritannien. Man måste även taga hänsyn till
sydoststaternas maskinimport, över denna ger
nedanstående översikt en god information.
1000 ton mill.
Bulgarien .... 21,3 1 284 lewas
Grekland .... 17,0 1 017 drachmer
Jugoslavien . . , 40,0 954 dinarer
Rumänien . . . . . 56,7 5 014 lei
Turkiet ..... 40,4 28,9 turkiska pund
Tillsammans 175,4
Ungern uppvisar liksom på järn och järnprodukter
även ett utförselöverskott på maskiner och apparater.
År 1938 t. e. uppgick den ungerska importen av
maskiner och apparater (inkl. elektriska och
transportmaskiner) till 12 694 ton, medan exporten belöpte sig
till 15 847 ton. Vad beträffar omsättningens värde
var överskottet ännu större. Mot en export på 54,3
millioner pengö står en import på 37,0 millioner pengö.
Ungerns maskin- och apparatexport gick till väsentlig
del, ungefär 40 %, just till Balkanländerna och täckte
4—5 % av deras importbehov. I Balkanländernas
maskinimport spelade för övrigt Tyskland en ännu
större roll än beträffande järn- och järnvaruimporten;
nära % av deras sammanlagda maskinimport kommer
från Tyskland. Dessutom deltaga Tjeckoslovakien,
Storbritannien, Frankrike, Förenta staterna och Italien
i leveranserna.
Av det sagda framgår, att sydoststaternas
självförsörjning med järn och järnmanufaktur på intet sätt
kan förverkligas inom den närmaste tiden. Det måste
därför i Balkanländerna gälla som en särskilt viktig
uppgift att också under de nuvarande svåra
förhållandena säkerställa den nödvändiga järnimporten
framför allt också utjämna uteblivandet av belgiska,
luxemburgska och andra västeuropeiska leveranser genom
stegrad import från länder, som kunna leverera.
Samtidigt måste järnskrotförråden med all energi genom
samlingsaktioner bidraga till ökning av produktionen.
Och av största vikt är det — motsvarande anstalter ha
också träffats i alla länderna — att bringa förbruk-
92
14 dec. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
