Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som under tiden till början av år 1940 beskrivits inom
in- och utländsk teknisk litteratur. Verket rönte på sin
tid stor uppskattning inom fackkretsar och vann snabbt
en stor spridning. Som uppslagskälla har det varit av
stor nytta för alla metallografer samt andra, som arbetat
inom metallforskningens område. Särskilt behandlas mera
invecklade system med högt antal komponenter mera
ingående. Genom detta verk sparas mycket arbete
särskilt vid sökandet av sammansättningen hos legeringarna.
Då detta tillägg kompletterar handboken med all
hittills utförd forskning på området, måste det givetvis
hälsas med tillfredsställelse av alla på detta område
arbetande forskare. Ernst Rothelius.
Föreningsmeddelanden
Svenska teknologföreningens avdelning för Kemi
och bergsvetenskap sammanträdde på föreningens
lokal i Stockholm den 8 november 1940.
Förhandlingarna öppnades av avdelningens
ordförande, kommerserådet H. Carlborg. Till justeringsmän
för dagens protokoll utsågos civilingenjör O. Herneryd
och bergsingenjör L. Noring.
I avdelningen inträdde följande medlemmar: efter
anmälan civilingenjörerna Gösta Carlsson, Bengt Nauclér
och Nils H:son Nordenborg samt efter inval
dipl.-ingenjör Waldemar Backlund.
Till styrelse för år 1941 valde avdelningen enhälligt
professor Lennart Forsén, ordförande, professor Bo
Kalling, vice ordförande, civilingenjör Frithiof H.
Stenhagen, sekreterare, bergsingenjör Sven G. Petersson, vice
sekreterare, civilingenjör V. Oskarson, bergsingenjör F.
Lindgren samt bergsingenjör G. Sterky och överingenjör
B. Colbjörnsen.
Till representanter i föreningens styrelse för
nästkommande år valde avdelningen enhälligt:
kommerserådet H. Carlborg (ord.), civilingenjör F. H. Stenhagen
(ordf.) och professor L. Forsén (suppl.).
Avdelningen valde enhälligt till
fackavdelningsredak-törer i Teknisk tidskrift för år 1941: för bergsvetenskap
bergsingenjör E. Rothelius och för kemi civilingenjör
F. H. Stenhagen.
Till ledamöter i Svenska teknologföreningens
biblioteksnämnd för år 1941 utsågos: bergsingenjör E.
Rothelius och civilingenjör A. Billberg.
Bergsingenjör Fredrik Mogensen, Ludvika, höll
härefter föredrag om "Den moderna anrikningstekniken och
dess betydelse för de inhemska kemiska och
metallurgiska industriernas råvaruförsörjning".
Föredragshållaren berörde först anrikningens ändamål och dess
allmänna betydelse genom att billigt och effektivt
omvandla minerala råvaror till för industrien lämpade
produkter, varefter följde en översikt över
anrikningsteknikens teoretiska möjligheter och senaste utveckling.
Vidare lämnades en översikt över anrikningsteknikens
nuvarande inflytande på vår försörjning av olika
nödvändighetsvaror såsom järn, koppar, nickel, aluminium
etc. Våra möjligheter till självförsörjning ha, framhöll
föredragshållaren, betydligt ökats genom
anrikningsteknikens utveckling och skulle kunna ytterligare stegras
genom intensivare forskningsarbete. Slutligen
skisserades den sannolika framtida utvecklingen med ökad
betydelse för de stora anläggningarna och ett fullständigare
tillvaratagande av alla anrikningens biprodukter. —
Ingenjör Mogensens föredrag kommer senare att i sin
helhet publiceras i Teknisk tidskrift, avd.
Bergsvetenskap.
Efter föredraget följde en livlig diskussion med
inlägg i aktuella gruvtekniska frågor av ett flertal
medlemmar.
Bergsingenjör B. Orton framhöll, att han gärna skulle
se, att utvecklingen ginge från större till mindre
maskinenheter vid anläggningarna, varigenom även
småfyndig-heter skulle kunna tänkas komma att utnyttjas.
Professor G. Bring redogjorde först för sina
synpunkter på flotation av järnmalm och önskade speciellt
framhålla, att det ej var meningen, att flotationsmietoden
skulle ersätta de nuvarande anrikningsmetoderna för
järnmalm, notationsmetoden fordrar en dyrbar
krossning av malmen och avsikten är därför att denna metod
skall begagnas, där andra metoder ej lämpligen kunna
komma till användning.
Vidare berörde talaren möjligheterna att använda
flo-tationsmetoden vid utvinningen av olja ur skiffrar och
pekade härvid särskilt på resultat, som vunnits på
est-ländsk skiffer. I den svenska skiffern sitter oljan
troligen jämnare fördelad, varför talaren ansåg att det
sannolikt skulle bli svårare att flotera denna skiffer.
Civilingenjör R. Stéenhoff berörde våra möjligheter
att under nuvarande avstängningsperiod framställa
inhemska flotationsoljor. Eli inventering hade visat att
förbrukningen av skumbildande oljor i vårt land uppgår
till ca 150 ton per år. Som efterprodukt vid
terpentin-framställningen erhålles bl. a. en s. k. terpineolfraktion,
som visat sig vara lämpligt utgångsmaterial för
tillverkning av flotationsoljor. Det uppgavs att Marmaverken
nu producera ca 12 ton flotationsolja ("pinol") per
månad, varför vårt behov alltså väl skulle kunna täckas
genom inhemsk framställning. I anledning av ingenjör
Steenhoffs inlägg meddelade direktör S. ’Schwartz att
Bolidens gruv a.-b. funnit, att terpineolfraktionerna äro
fullt användbara där "pineoil" tidigare använts.
Professor B. Kalling omnämnde att
"sink-and-float"-metoden fått användning i England för anrikning av
bl. a. blymalmer och kol och efterhörde därför om
metoden skulle tänkas kunna få någon betydelse även här i
landet. Vid denna metod använder man för separering
av mineral med olika spec. vikt en vätska eller
suspension, som har en spec. vikt, som är obetydligt högre än
den lättaste samt lägre än den tyngsta komponent som
skall separeras. Talaren hade hört, att bl. a. blyglans
och pulverformigt järn använts för att få hög spec. vikt
på suspensionen. Civilingenjör R. Ahlström meddelade
i anslutning härtill att "sink-and-float"-metoden
användes även i Tyskland och Belgien speciellt för
anrikning av kol, samt att järnslig och avfall från
zinkanrikning användes för att framställa den "välling", i
vilken kolet skall flyta. Professor G. Bring relaterade
tidigare försök med Chance-metoden, som liknar
"sink-and-float"-metoden, och omnämnde att han kände till att
bl. a. sand använts i U. S. A. för separering av kol.
Diskussionen kom härefter in på ett i dessa dagar
särskilt aktuellt ämne — alunskiffrarna — genom att
laborator S. Landergren meddelade att han genom sina
spektralanalyser av skifferaskor från flera platser inom
Närkes skifferområde funnit betydande anrikning i
dessa av tunga metaller, speciellt vanadin, volfram och
molybden. Med hänsyn till att undersökningarna ännu
äro i ett förberedande stadium kunde talaren endast
preliminärt meddela att halterna av molybden och
vanadin i de prov han undersökt l^gat över 100 g/ton, men
hoppades inom kort kunna lämna mera detaljerade
upplysningar. I efterföljande diskussion gjordes inlägg av
bl. a. professor C. Benedicks, professor B-. Holmberg,
bergsingenjör E. Gustafsson, civilingenjör F. H.
Stenhagen samt föredragshållaren.
Sammanträdet samt efterföljande supé och samkväm
bevistades av ett 80-tal medlemmar. Vid samkvämet
kåserade bergsingenjör Åke Lidén om Japan och de
svenska ingenjörernas verksamhetsfält i detta land.
Föredraget, som framfördes spirituellt och medryckande och
var kryddat med många roliga berättelser om seder och
bruk, okända för de flesta av åhörarna, rönte kraftigt
bifall. S. P.
94
14 dec. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
