- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
9

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

Fig. 5. Spänningens förlopp vid olika
storlek av tomrummet under
förutsättning av en total tjocklek av 21 u för
di-elektrikat, dielektricitetskonstant 4,2 och
en toppspänning av 700 V mellan
beläggen.

För wi tjocklek av dielektrikat på 21 ß är därför
en driftspänning av 500 V eff. för mycket ocli denna
spänning måste efter kortare eller längre tid leda till
genomslag. Man kan använda talrika medel för att
inskränka uppträdandet av tomrum, men ett
fullständigt undvikande är icke möjligt. I detta
sammanhang bör den största försiktighet tillrådas vid
bedömningen av de dielektriska förlusterna som ett mått
för den maximalt tillåtna driftspänningen.

Om nämligen jonisering uppträder, så är denna
givetvis åtföljd av en watt-ström, så att de
dielektriska förlusterna tilltaga, Därav kunde man
draga den slutsatsen, att man genom mätning av
tg 6 — † (V) genom denna kurvas stigning kunde
bestämma den maximala driftspänningen. Detta är
riktigt, men blott med en viss reservation.

Mäter man tg 6 som funktion av spänningen,
finner man, att förlusterna tilltaga föga eller icke alls
med spänningen upp till ett visst bestämt värde. Man
erhåller en nästan rak linje, vilken praktiskt taget
förlöper horisontellt (se fig. 7).

Yid en viss bestämd spänning börja förlusterna
tilltaga och kurvan stiger mer eller mindre. Detta är
en följd av den uppträdande joniseringen i
luftblå-sorna. Är nu kapaciteten för alla tomrummen liten i
förhållande till totalkapaciteten, är tilltagandet av de
totala förlusterna omöjligt eller svårt att fastställa.
Därtill kommer dessutom att man erhåller en
förskönad bild, om man icke upptager dessa kurvor
mycket långsamt, alltså låter spänningen länge stå
kvar vid varje mätpunkt. Vid hastig uppmätning
synes joniseringsspänningen ligga högre än vad som
i verkligheten är fallet. Det är därför nödvändigt
att alltid förlägga driftspänningen avsevärt under
joniseringsspänningen, alltså under den spänning, där
förlusterna börja att tilltaga och kurvan stiger uppåt.

Det bör särskilt påpekas, att en inskränkning av
antalet tomrum icke leder till ett fullständigt till-

Fig. 6. Kurva för samband mellan jonisering och tryck
vid olika tomrum och samma dielektrikum som i fig. 5.

fredsställaifde resultat, emedan det sista kvarvarande
tomrummet kan betyda dielektrikats förstörande, när
trycket ligger i ett farligt område. Endast medel
vilka undvika tomrum med tryck under en viss gräns
äro användbara.

Följande företeelse är anmärkningsvärd, vilken kan
förklara eliminerandet av svaga punkter (se fig. 8).
Antaga vi i detta exempel, att ett av de lager, vilka
gränsar till ledaren, uppvisar ett hål, så inträder i
omgivningen av punkt A följande:
Spänningsfördelningen till höger om linjen A—B, alltså inom
tomrummet, är sådan, att spänningen mellan A och B
uppvisar ett toppvärde av 475 Y, under det att till
vänster om linjen A—B, alltså i den homogena delen
av dielektrikat, spänningen uppgår till 235 V. Detta

Fig. 7. Förlustvinkeln som funktion av spänningen.

Fig. 8. Spänningsfördelning- vid uppkommet hål i ett
papperslager.

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free