- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
12

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Finlands nuvarande totala årsproduktion uppgår till
3 • 109 kWh. Det är anmärkningsvärt, att denna nya
energi redan kan sägas vara placerad (uttalande i april
1939) åtminstone i form av sekunda kraft.

Kraftstationerna äro: Harjavalta i Kumo älv nära
Björneborg, 74 MW, 25 m fallhöjd; Keltis i Kymmene
älv, 17 MW, 6 m fallhöjd; Jäninkoski i Pasviks älv vid
Enare sjö, 29 MW, 21,5 m fallhöjd, samt
Enso-Vallin-koski i Vuoksen nära Imatra, 105 MW, 15,:! m fallhöjd.

I alla stationer skola Kaplanturbiner användas.
Generatorstorlekarna i de olika verken äro 42, 8, IS och
30 MVA.

En intressant detalj är överföringen mellan Keltis
och Kymmene. Avståndet är 4,5 km. Man fann, att
kostnaderna blevo ungefär lika stora om för
kraftöverföringen valdes blankledningar med upptransformering
till 35 eller 100 kV eller jordkabel med
generatorspänningen 11 kV. Man valde av driftsäkerhetsskäl
jordkablar.

Den elektriska utrustningen i kraftverken kommer att
bli en provkarta på vad firmorna kunna åstadkomma.
Asea, AEG, Siemens och Metropolitan Vickers äro
representerade. Turbinerna levereras av Tampella,
Tammerfors, i samarbete med Karlstads mekaniska verkstad.
(H. Wallgren, Kraft och Ljus, nr 9, 1939.)

E. L.

Aluminium i kabelmantlar. Under det förra
världskriget lärde vi känna ordet surrogat. Det var en
oangenäm erfarenhet, ty nästan alla surrogaten kunde
inte på ett tillfredsställande sätt ersätta originalvaran.
Efter krigets slut försvunno de flesta surrogaten, men
några blevo kvar; de voro nämligen bättre än den vara,
de skulle ersätta. Det yttre tvånget hade drivit fram
ett konstruktions- och uppfinnarearbete, som blivit
framgångsrikt.

I Tyskland har man på senare år strävat efter att
minska förbrukningen av importerade råvaror. Man
började då tänka sig möjligheten att utföra
kabelmantlarna av annat material än bly. Om man närmare
granskar de fordringar, som böra uppställas på en god

Fig 1. Hopsvetsad kabelmantel av Al.

Fig. 2. Kabelmantel av Al med inpressat spår.

Fig. 3. Kabelpress provisoriskt omändrad för pressning av
Al-mantlar.

kabelmantel, finner man att blymanteln ej uppfyller alla
dessa fordringar och alltså ej är en idealisk lösning.
Bly har hög specifik vikt och låg hållfasthet, varigenom
blymanteln blir förhållandevis tung. Dessutom blir
manteln lätt skadad och måste ofta skyddas med
armering. Bly har vidare en tendens till interkristallinisk
korrosion. Som möjliga ersättningsmaterial för bly
tänkte man sig aluminium eller någon bakelitprodukt.
Försök med det sistnämnda materialet ha givit lovande
resultat i vissa fall, men behandlas ej i uppsatsen, som
uteslutande beskriver försöken med aluminium.

Två olika framställningssätt hava prövats:

1) Manteln formas i förväg av valsade Al-band och
svetsas sedan omkring kabelkärnan.

2) Manteln pressas omkring kärnan på samma sätt
. som en blymantel.

Först försöktes att lägga Al-band skruvformigt om
kabeln och sedan svetsa ihop banden. Detta gick ej,
då kabelkärnan skadades av värmen.’ Sedan försöktes
en längsgående svets, vilken måste läggas som en fals
(fig. 1). En efterbearbetning i kallt tillstånd var
nödvändig, men denna försämrade avsevärt kabelns
böjlighet. Man försökte då förbättra denna genom att
in-pressa ett skruvformigt spår i manteln (fig. 2).
Härigenom sänktes emellertid hållfastheten för mycket, så
att brott lätt uppstod.

Ovannämnda försök utfördes med Al med en renhet
av 99,6 %. Under år 1936 kom emellertid Al med en
renhet av 99,90 %, "Raffinal", i marknaden. Denna är
betydligt mjukare än vanlig Al och ändrar inte sina
egenskaper så mycket vid kallbearbetning.

Försöken med direkt Al-ompressning hade visat, att
metoden var möjlig, ehuru presshastigheten var låg.
Genom användning av raffinal kunde man minska
presstrycket från 4 till 2 gånger det vid en blypress vanliga.
Man införde först Al i fast form i pressen, men
övergick sedan till Al i flytande form. Den erforderliga
temperaturen 750° C utsatte kabelkärnan för stark
påfrestning och medförde dessutom den nackdelen, att Al
löste järn ur verktygen, varvid dels dessa angripas, dels
renhetsgraden hos Al sjunker och därigenom dess
egenskaper försämras.

Utgångstemperaturen vid en blypress är 180—200°C,
vid en Al-press minst 280° C. Det visar sig, att
kabelkärnan tål denna höga temperatur under det korta
ögonblick den råder. I de ögonblick pressen står stilla måste
särskilda åtgärder vidtagas, antingen isolering av
kabelkärnan med värmeisolerande ämnen, glas, asbest o. d.
eller införande av speciell kylning i pressen.

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free