- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
25

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

den återspeglas i projekterings- och
beräkningsarbetet, kan däremot icke angivas inom en allmän
översikts snäva ram. Helt allmänt må därför endast
understrykas det inledningsvis gjorda påpekandet, att
det för projekteringen grundläggande är en strävan
att uppnå ändamålsenliga och driftsäkra ledningar,
som fungera med minsta möjliga tillsyn och
underhållskostnad. Drifts- och underhållsvillkoren äro
alltså i sista hand bestämmande för kontaktledningens
konstruktion och utförande.

Drift och underhåll.

Av O. RYDBERG.

Energitillförsel.

Energi tillföres för närvarande Statens järnvägars
kontaktledningar enligt två system. Vid Malmbanan
alstras den lågperiodiga energien direkt i kraftverket,
transporteras i en särskild kraftledning till och
utefter järnvägslinjen och nedtransformeras i
transformatorstationer till önskad spänning, som tillföres
kontaktledningsnätet. Vid övriga linjer sker
energitillförseln från de för landets energiförsörjning
uppbyggda trefasnäten med omformning i
omformarestationer till önskad strömart och spänning. Varje
transformator- och omformarestation matar i regel sin
enhet av kontaktledningsnätet, de förra i medeltal ca
50 och de senare ca 230 km total ledningslängd.
Dessa enheter i kontaktledningsnätet benämnas
matningsområden och vart och ett av dem har till på
senare tid drivits oberoende av de angränsande.
Gränserna mellan matningsområdena äro förlagda till
stationer för att medgiva manuell manövrering
av-erforderliga kopplingsorgan vid omkopplingar. Dessa
gränsstationer benämnas matningsgränsstationer. Vid
Malmbanan, varest all energi kommer från en källa,
äro alla matningsområden i fas. I det andra systemet
är så i regel icke fallet. På senaste tid har man
emellertid i alltmer ökad utsträckning övergått till
att köra omformarestationerna parallellt på
kontaktledningarna. Därigenom vinnes minskade
spänningsfall och utjämning av belastningen på
omformarestationerna.

Från transformator- och omformarestationerna föres
energien till kontaktledningarna över matarledningar,
vilka äro utrustade med oljeströmbrytare, vilka p.å
det nya systemet äro försedda med anordningar för
automatisk återinkoppling vid kortslutning på nätet.
På enkelspårig sträcka är matningsområdet uppdelat
i två matningszoner, en åt vardera sidan av
matarestationen och vardera med sin matarledning. På
dub-belspåriga sträckor äro därjämte de bägge spåren
skilda, varigenom man där erhåller fyra av varandra
oberoende matningszoner. Omformarestationer, som
dessutom mata större bangårdsnät, äro därjämte
utrustade med särskilda matarledningar för bangårdarna.
Genom denna uppdelning i matningszoner, år 1937
vid Malmbanan 28 st. och vid övriga linjer 66 st.,
vinner man bl. a. att störningar begränsas i rummet.

Bemanning.

Då energitillförseln till kontaktledningarna sker vid
transformatorstationer och omformarestationer äro
dessa driftcentraler, varifrån all verksamhet på näten
måste kontrolleras. Transformatorstationerna, som

tlatningsamråde

Fig, 1. Schema över matningsområden vid enkel- resp.
dub-belspårig linje.

dels för sitt huvudändamål hava statiskt maskineri
och nattetid i stort sett mindre påfrestande
belastning, köras på ett par undantag när obevakade på
natten. Därvid äro telefon- och alarmledningar
omställda till personalbostäderna.
Omformarestationerna köras däremot vid Statens järnvägar alltid
bemannade. På svagt trafikerade linjer avställas
omformarestationer vid tider för låg belastning och deras
matningsområden övertagas av angränsande.

År 1937 utgjorde personaluppsättningen för
kraftöverföringsanläggningarnas skötsel
23 ledningsmästare,
83 reparatörer,

311 ledningsvakter och arbetare.

Denna styrka användes såväl för
matarestationernas som nätens tillsyn och underhåll. Som
föreståndare för omformarestationerna och tre av de
viktigaste transformatorstationerna äro utplacerade
ledningsmästare och på flertalet av
transformatorstationerna reparatörer. Dessa äro tilldelade en efter
föreliggande arbetsuppgifter avpassad personalstyrka,
som till övervägande del är placerad vid
matarestationerna, Till matningsgränsstationer, dock icke alla,
samt till större knutpunkter, som sakna matarestation,
äro avdelade personalstyrkor, som i regel enbart äro
sysselsatta på näten. I stort sett åligger denna s. k.
ledningspersonal, som uppsattes för den elektriska
tågdriften, tillsyn och underhåll av samtliga elektriska
anläggningar såväl för högspänning som lågspänning.
Undantagna äro blott signal- och telefonanläggningar.

Behovet av personal för kontaktledningarna
beräknas i medeltal året runt vara omkring en man per
20—30 km elektrifierat spår.

Hjälpmedel.

För utförande av arbeten på högspänningsnäten är
personalen utrustad med depåer av verktyg och
materiel, som äro placerade vid matarestationerna och
övriga stationeringsorter för ledningspersonal. I ut-

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free