- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
26

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

rustningen ingår därjämte fälttelefoner för
etablerande av förbindelse mellan matarestationerna och på
linjerna arbetande personal samt
fältbelysningsmate-riel, som i huvudsak utgöres av elektriska
ackumulatorer jämte större och mindre strålkastare för
anordnande av artificiell belysning på arbetsplatser.

För transporter disponeras cykeldressiner,
motor-dressiner och arbetsvagnar. För arbeten på
ledningarna erfordras stegar, som dels medföras på fordonen,
dels äro utplacerade på ett stort antal punkter för att
vara tillhands. Arbetsvagnarna och en del
släp-trallor äro utrustade med arbetsplattformer från
vilka ledningarna äro åtkomliga. Motordressinerna
äro försedda med enkla och driftsäkra
tvåtaktsmoto-rer på ca 6 hk och kunna framföra en last av omkring
500 kg med en hastighet uppåt 40—50 km/h. En del
av arbetsvagnarna äro försedda med eget
drivmaski-neri, som består av ackumulatorbatteri för matning
av en drivmotor. Batteriet kan laddas från
kontaktledningen över en motorgenerator. De flesta
arbetsvagnarna äro avsedda att framföras av lok eller
lokomotor. Vanligen är härför avdelat ackumulatorlok,
men på senare tid har man också infört
förbränningsmotordrivna lokomotorer.

De förra hava en drivmotorstyrka, olika för olika
typer, på 80—625 hk, de senare en motorstyrka på
omkring 100—130 hk.

Förutom nu nämnda vagnar finnas i de s. k.
hjälp-tågsätten, som äro avsedda att utrycka vid
allvarligare järnvägsolyckor, bl. a. en särskild vagn
utrustad för arbeten på högspänningsledningarna.

Driftstörningar.

Kontaktledningsnät äro i betydligt högre grad än
vanliga kraftledningar utsatta för störningar. Detta
beror bl. a. på att näten äro tämligen komplicerade,
på det absolut egenartade systemet för uttagning av
energi till huvudförbrukarna, elektroloken, samt på
det förhållandet att ett stort antal personer med ringa
eller ingen kännedom om anläggningarna hava. sin
verksamhet på eller invid dem. En icke obetydlig
del av störningarna härröra från störningskällor utom
kontaktledningsnätet.

Avbrott i energileveransen på kontaktledningsnätet
kunna komma från

1) Energileverantörens anläggningar,

2) Järnvägens matarestationer,

3) Kontaktledningsnätet.

I fall nr 1 bli en eller flera matarestationer för
järnvägsdriften försatta ur drift och därmed samtliga
tillhörande matningsområden i kontaktledningsnäten
spänningslösa.

I fall nr 2 inskränker sig avbrottet till den störda
matarestationens matningszoner.

I fall nr 3 kommer i regel störningen att omfatta
allenast en matningszon i ett matningsområde.

I Statens järnvägars statistik hänför man nu alla
störningar till respektive matningszoner i
kontaktledningsnätet. Varje oavsiktligt avbrott i
energileveransen till en matningszon räknas som en störning
och den tid hela zonen varit ur drift som
störnings-tiden. I allmänhet kan man genom omkopplingar
begränsa en störning tämligen snabbt till en bangård,
del av bangård eller stationssträcka. Den tid, som
förflyter till dess att störningskällan är helt
avlägsnad, kan följaktligen vara en helt annan än den i

nämnda statistik angivna störningstiden.
Störningens inflytande på trafiken kan icke ur denna statistik
avläsas och är ju beroende av en hel mängd
tillfälliga förhållanden. Statistiken är dock tillfyllest
för att bedöma anläggningarnas funktion.

Vid den använda beräkningsmetoden med
matningszonen som enhet kommer tydligen en störning
på kraftleverantörens anläggningar, som giver
avbrott på en omformarestation matande 2 st.
kontakt-ledningszoner, att i statistiken uppträda som 2 st.
avbrott och på en omformarestation med 4 st.
kon-taktledningszoner som 4 st. avbrott etc. Metoden
innebär på sätt och vis en övervärdering av nämnda
störningar relativt ett avbrott på en
kontaktlednings-zon orsakat av fel inom den senare. Ett totalt
avbrott i energileveransen till ett antal matningszoner
kan dock hava rätt vidlyftiga följder för
järnvägsdriften, ehuru naturligtvis en störnings verkan på den
senare i hög grad beror av tågläget och alltså av
tillfälligheter. En gentemot störningskällorna rättvisare
beräkningsmetod är att för varje störning uträkna en
koefficient bestående av summan av produkterna av
■ längderna av de sträckor, som varit utsatta för
avbrott och de tider som avbrottet varat på respektive
sträckor. I förhållande till värdet medför denna
metod dock väl mycket arbete.

I störningshänseende äro naturligtvis stora
olikheter att anteckna mellan de skilda linjerna och
betydande variationer olika år. Senaste tillgängliga
statistik, tabell I, visar, att totala antalet avbrott på
Malmbanan år 1938 var 1124 st. och på övriga linjer
10 395 st. Av de förra voro 71 % av en varaktighet
på högst 31/2 minut och av de senare 96% högst
samma varaktighet i vad det gäller störningar
härrörande från kontaktledningsnätet. På Malmbanan
voro 55 % av störningarna av okänt ursprung. För
övriga linjer gällde detta 64 % av avbrotten, vilka i
de ojämförligt flesta fall äro kortvariga.

En kortfattad granskning av störningarnas
ursprung giver följande resultat:

Malmbanan:

Fel och felmanövrer i transformatorstationer samt
på elektrolok och motorvagnar dominera de senare
åren. I övrigt har man haft avbrott på grund av snö,
is och rimfrost, som bl. a. orsakat att
avspänningsvikter låsts fast och att varandra korsande ledningar
tillhörande olika system kommit i beröring med varandra.

Genomföringsisolatorer och en del andra detaljer
för sugtransformatorer hava orsakat en del avbrott.

Övriga linjer:

Störningar på kontaktsledningsnätet intaga ifråga
om antal den främsta platsen. Detta beror främst
på de s. k. vindsvängningarna, vilka giva upphov till
strömrusningar och därmed utlösningar av
matarled-ningsströmbrytare. Störningarna äro var och en
kortvariga men kunna vara mycket generande för
trafiken, då elektroloken tidvis knappast kunna framgå.
Genom ersättande av den äldre profiltråden av 8-form
med rundtråd av svensk standard avlägsnas dessa
störningar.

Närmast i antal och långt fram i störningstid
komma avbrott på energileverantörens anläggningar. I
huvudsak äro dock dessa störningar rätt kortvariga,,
men stora nätdelar sättas av dem ur funktion.

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940e/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free