- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
39

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

Fig. 4.

Fig. 5.

i 5:te ledarparten från luftgapet räknat enligt fig. 2),
siffrorna i tänderna motsvarande värden för tänderna
samt siffrorna i spårmynningen kilytans
temperaturstegring. Siffrorna under spåren slutligen hänföra sig
till härvändarnas temperaturstegring. Kylluftens
temperatur var vid 1 000 A provet 23,3° samt vid
1 200 A provet 24,8°.

Vad temperaturstegringen i tänderna beträffar, så
ser man av fig. 5, att tänderna utanför den belastade
härvan bli svalare än tänderna mellan de belastade
spåren, vilket naturligtvis beror på att de senare
uppvärmas från två sidor men de förra blott från en
sida.

Att tänderna invid de gamla härvorna blivit något
varmare än invid de nya beror blott på Ojämnheter i
kylningen, ty förlusterna äro ju nästan lika i båda
fallen. Vid ett förberedande prov med något
annorlunda placering av fläktarna blevo tänderna lika
varma på båda sidor.

Den anmärkningsvärt höga temperaturskillnaden
mellan termoelement 10 och termometer d (se fig. 4
och 5) fick sin förklaring, när lindningen efter proven
utplockades för undersökning. För att härvorna skulle
ligga fast, var både i den nya och den gamla
lind-ningsdelen ett tunt presspanmellanlägg anbragt
mellan lindning och tand på spårets ena sida, Yid
matstället i fråga (10 — d) var emellertid
presspanmel-lanlägget bortglömt just mitt för matstället, så att på
en längd av ca 25 cm hade man ett 0,2 mm luftgap
mellan härvan och tandsidan, vilket luftgap givetvis
åstadkommer en extra värmeisolering just på detta
ställe.

I härvändarna blev temperaturstegringen praktiskt
taget densamma i den gamla och den nya
lindnings-delen. Isolationen, som väsentligen utgjordes av
pålindade bomullsband, var i båda fallen ganska lös och
innehöll mycket innesluten luft. Den höga
temperaturstegringen i härvändarna påverkade genom
ledning temperaturen hos kopparn vid plåtkanten, SS» Hifrt
man här fick genomgå högre
koppartemperatursteg-ringar än vid plåtmitten.

Av fig. 4 och 5 framgår tydligt, att
temperaturstegringen i den gamla lindningsdelen är mycket
högre än i den nya. Yid plåtens mitt t. e. och 1 200 A
belastning blev det uppmätta temperaturfallet koppar
till järn i spår II 49,6°, medan motsvarande värde för
spår Y blev 31,9°, dvs. en skillnad av 55 %.

Beräkningen av spårisolationens värmemotstånds-

tal vid plåtmitten i spår II och V (se appendix) gav
för luftgapsledaren följande resultat:

gammal lindning K— 775°C -;lcm

Vern2’

’I

W

ny

K = 470

Övriga undersökningar.

Efter proven genomsågades härvändarna, och
lindningen lyftes ur härvsida för härvsida. De gamla
härvorna lågo i allmänhet något bättre fastklämda i
spåren än de nya. Den ökade uppvärmningen i de
förra kan alltså icke skyllas på glapprum mellan
ledare och spårväggar.

Om man med fingrarna klämde på en uttagen
gammal härvsida, hördes ett knastrande ljud, och man
kunde känna att isolationen gav efter något. En ny
härvsida är däremot alldeles fast, och ingenting
höres, när man klämmer på den.

Ledarna placerades i ett skruvstycke och klämdes
ihop med ett måttligt tryck. Den nya ledaren
sammanpressades därvid 0,3 mm (från 21,5 till 21,2 mm)
och den gamla 1,1 mm (från 21,5 till 20,4 mm).
Skillnaden i hoppressbarhet, 0.8 mm, motsvarar 11 % av
totala isolationstjockleken. Detta enkla experiment
tyder på att vikten av fast isolationsmateriel är lägre
i den gamla än i den nya lindningen. För kontroll
bestämdes genom vägning viktskillnaden, vilken
visade sig uppgå till ca 18 %.

Yad partisolationen beträffar, som i förevarande
fall består av bomullsspinning, så är den i viss grad
förkolnad och mycket skör i den gamla lindningen,
särskilt för luftgapsledaren, som ju under normalt
drifttillstånd har betydligt högre temperatur än
bottenledaren. Dock var den ej pulveriserad utan ännu
sammanhängande. Ledarna ligga ännu någorlunda
fast i spårisolationen.

För att om möjligt ytterligare klarhet skulle
vinnas, skickades prov på både den nya och den gamla
lindningen (luftgapsledaren) till Statens
provningsanstalt, där en jämförande fysikalisk och kemisk
undersökning utfördes, väsentligen gående ut på
bestämningen av mängden olika ämnen i isoleringen
per längdenhet av ledaren samt bestämning av halten
flyktiga ämnen, som kunna tänkas bortgå genom
långvarig uppvärmning.

Dessa undersökningar gåvo följande resultat:

39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free