- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
42

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Lågspänningsledningar för trösk.

Av R. GÅRDING.

Allmänna synpunkter.

Vid lantbrukselektrifiering representerar i regel
tröskningen den högsta belastningen, vare sig man
betraktar momentanvärdet eller t. e. timmedelvärdet
(cirkelsågning torde komma till högre
momentanvärde men är ej så ofta förekommande som tröskning).
Tröskningen är således i regel bestämmande för
dimensioneringen av överföringsanordningarna.

Överföringsanordningarna bestå av
högspännings-ledning, transformator, lågspänningsledning och
motor. I den mån man använder stationära
transformatorer, komma dessa att över längre eller kortare
lågspänningsledningar mata mer än en gård och mer än
ett tröskverk. I sådana fall blir
överföringsanordningarnas dimensionering av större vikt än eljest.

Vid dimensionering av transformatorn, vars
spänningsfall ej är av så stor betydelse, kan man
lämpligen utgå från tröskningens timmedelvärde. Om
t. e. tvenne tröskverk
kräva vardera 10 kWh pr h,
blir transformatorns erfor-

2 ■ 10

derliga effekt —-—= 25

kVA med tillägg för annan belastning, som kan
tänkas ifrågakomma samtidigt med tröskningen.

Vid dimensionering av lågspänningsledning -f-
motor ligger det nära till hands att på konventionellt
sätt lägga ett tillåtet spänningsfall till grund för
beräkningen. Utgår man därvid från ett tillåtet
spänningsfall vid timbelastningen, kan man emellertid
råka ut för att motorn vid den ännu lägre spänning,
som uppstår vid belastningsstötarna, icke förmår
ut-.veckla erforderlig momentaneffekt. Utgår man å
andra sidan från ett tillåtet spänningsfall vid
momentanbelastningen, så kan detta leda till att man
dimensionerar ledningen onödigt kraftig och således
onödigt dyr. Man synes därför ej böra utgå från
spänningsfallet utan i stället dimensionera ledning -f-
motor så, att den maximala effekt, som motorn förmår
utveckla vid remskivan, blir > erforderlig
momentaneffekt. Den spänning, som motorn därvid får, är
i och för sig av mindre betydelse, emedan man i
allmänhet finner sig uti ett mer eller mindre oroligt
ljus under de jämförelsevis få av årets timmar, då
tröskning pågår. Dimensionering av
lågspänningsledning -f- motor bör alltså sikta på att den
asynkrona överföringsförmågan skall vara tillräcklig.

Asynkron överföringstorinåga.

Fig. 1 föreställer överföringssystemet. Fig. 2 är
det vanliga asynkronmotordiagrammet, uti vars
Troell Æj-värden skola inräknas Isp .-ledning och
transformator och så stor del av hsp.-ledningen, att
påtryckt spänning Ep kan anses konstant.

Om man till att börja med uträknar sekundärt
utvecklad effekt W2 som funktion av eftersläpningen
för en motor om t. e. 30 hk, ansluten till en konstant
klämspänning av 380 voit, erhåller man den på fig. 3
återgivna streckade kurvan. Antager man i stället,

att samma motor över 1 000 m 16 mm2 ledning är
ansluten till en 50 kVA transformator, vid vars
primärsida spänningen är konstant = 415 voit, erhåller
man den heldragna TFi2-kurvan i fig. 3. Kurvorna
visa, att det högsta värdet på den uttagbara
effekten W2max sjunker från 38,5 kW vid 13 %
eftersläpning i förra fallet till 20 kW vid 8 % eftersläpning
i senare fallet. Motorns förmåga att övervinna
belastningsstötar har sålunda minskat högst väsentligt,
trots den från 380 till 415 voit höjda
tomgångsspän-ningen, den bromsas upp vid lägre effekt och mindre
eftersläpning än förut. För att i varje särskilt fall
kunna bedöma denna sak är det emellertid ej
nödvändigt att beräkna och upprita hela TF2-kurvan,
utan man kan nöja sig med att angiva dess
högsta punkt, W2max. Man kan därvid med fördel
betjäna sig av nedanstående formel för direkt
beräkning av W.2max.

(1 a)

Utan att göra något fel, som är av betydelse i detta
sammanhang, kan man sätta eos <p0 r= o och får då
det enklare uttrycket

_p

W^={l+2bXi)l + ri) + ri eller

V
2

W2max = ø + r + 2bXi{ø + r2}- (1 b)

—^H-GD———©

Cp

Fig. 1.

Fig. 2.

Beteckningar: s = eftersläpning, E2 = rotorspänning, J2 =
ro-torström, r2 = rotormotstånd, »2 = rotorreaktans, J0 = tom-

J. sin <p0

gångsström vid Et, W0 — tomgångseffekt vid Eit b —-—––-,

J0 eos cp0

g =–––-, Ei — ind. emk, J1 = primärström, = primärt

’’’i

motstånd, x\ = primär reaktans, Ep = påtryckt spänning,
2= +>"j)s + (xi + z2)2! zi = vVi 2 s. Samtliga
rotorvär-den skola vara reducerade till statorsidan. Uti ry och
æi skola inräknas värden för lågspänningsledning och
transformator samt för så stor del av högspänningsledningen, att
att E„ kan anses konstant.

E 2
uv

W,

2max —

(1 + 2 bXj. + 2 br! eos <p0) (z+r2) + r, + b gf (l+v) eos <p0

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free