- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

dar och saltar kosten med små allegorier och utblickar
över allmänna fysikaliska sammanhang. Liksom ämnet är
ganska nytt, är därför också behandlingssättet nytt —
på ett välgörande sätt.

De första kapitlen ägnas åt verktygets slipning:
tensoralgebran. Det finns inga egentliga svårigheter att
lära sig den, namnet till trots, men det tar säkerligen
lika lång tid som att lara sig multiplikationstabellen, om
man vill ernå rutin. För att kunna läsa boken. räcker
det med några kvällars uppoffring. Det finns för resten
knappast någonting, som så mycket erinrar om
tensor-matriser som korsord.

En tensor är ungefär detsamma som en determinant
med element, som riktats genom indices i form av
enhetsvektorer. Varje linjärt ekvationssystem mellan t. e.
spänning och ström eller vice versa låter sig därför
representeras av en tensor, exempelvis

I=Y ■ E

där / = Ia ■ a-\-Ib ■ b

E = Ea-a + Ebb
a b

a

V=

b

/ och E äro kontravarianta (uppindicerade) resp.
kovarianta (nedindicerade) vektorer (1-tensorer), men
admittansen Y är en egentlig tensor (plan tensor eller
2-tensor)

I = Y ■ E

är med denna överenskommelse en förkortad ekvation
för en linjär, passiv fyrpol v. s. h., t. e. en transformator
eller en asynkronmotor eller en triod.

Kopplas de element, som ingå i ledningen, om, så att
en annan ledning kommer att uppstå, åskådliggör
tensor-analysen ström, spänning eller admittans i den nya
ledningen genom multiplikation med en
transformations-matris. Om t. e. / är strömmen före och /’ efter
omkopplingen, är

l—C-V

C är en ny, med ledning av kopplingsschemat,
uppskriven tensor, t. e.

o’ b’

a

C’=

b

Enligt tensoralgebrans regler multipliceras
transfor-mationstensorn med en vektor eller tensor (olika regler
för olika fysikaliska storheter), och man får på så sätt
bl. a. en ny admittanstensor Y’. som beskriver den nya,
kanske mera komplicerade ledningens admittans genom
matrisen

a’ b’

Y’aa Y’aö
y>6a Y’bb

Omkopplingen av den elektriska ledningen kan därför
sägas ha förvandlat axelkorset a, b, till det nya
axelkorset a’, b’. Man kan också säga, att ett "primitivt"
fysikaliskt system (t. e. fyra kopplade spolar) inordnas
i ett nytt hyllfack. En tensormatris pius en
transforma-tionsmatris åskådliggör ett fysikaliskt system och
beskriver det på oändligt många sätt men under invariant
form.

Jag har försökt att skissera den nya metodens
grundtanke. Författaren utarbetar med utomordentlig
omsorg exempel (som även kunna lösas på vanligt slump-

sätt) beträffande olika praktiska kretsars
tensorbehand-ling: triangel- och stjärnkopplingar samt kombinationer
av dem.

Då antalet indices i matrisen kan vara hur stort som
helst, utan att rutinarbetet ändras, är tensorn en maskin,
som utan vidare generaliserar en 2-krets till en »-krets.

Flera exempel i den något mosaikartade
elektro-maskinläran behandlas ingående. Teleteknikern
förbigår dem tacksamt. Kapitlet om spinorer — tensorer
med komplexa element ■—- och deras eleganta
tillämp–ning på trefasproblem är dock av allmänt intresse.

Så småningom kommer Kron in på en generell teori
för flerelektrodiga elektronrör. Exempelvis en pentod
kan ju uppfattas som en stjärnkoppling av fyra grenade
kretsar med katoden som stjärnpunkt. Vid små
amplituder får man härav en fullständig 4-radig 2-tensor, där
elementen äro partiella derivater av första ordningen.
Vid sidan av diagonalen stå "mutual conductances" och
i diagonalen inverterade rörmotstånd.

När rör kopplas till varandra genom kretsar, som
uppbyggas av "de fyra elementen", sätter man upp
oberoende rör- och kretstensorer och kombinerar
rutinmässigt resultaten genom att vrida på en särskild vev.
Problemet kan därför klyvas i två enklare problem,
vilka behandlas vart för sig. De lösande matriserna
gjutas därefter ihop till en slutmatris. Detta är en ny
och sympatisk sida hos tensormetoden. Författaren
utarbetar följande radiotekniska exempel:
mellanfrekvensförstärkare,
återkopplad förstärkare,
push-pull steg.

Beteckningar m. m. äro för vidlyftiga för att tillåta
referering.

Mot slutet av boken kommer författaren in på en del
avancerade tillämpningar, som berett honom själv nöje,
men som bli lite mäktiga för läsaren. Lästvång finns
ju ej!

Boken är läsvärd, allmänbildande och tankeväckande
och även den på nyttighet uteslutande inställde kan ha
en del att hämta där. Visst belägg finnes för den
misstanken, att åtskilligt med elementärt elektrotekniskt
vetande med tiden kommer att presenteras i
tensor-dräkt. F. n. spökar ju tensorn som något för de flesta
elektroingenjörer mer eller mindre mystiskt och dyker
blott sporadiskt upp som Maxwell’sk spänningstensor,
mekanisk spänningstensor m. m.

E. T. Glas.

Föreningsm eddel anden

Berättelse över verksamheten under år 1939 inom
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning
av Svenska teknologföreningen.

Ledamöter.

Vid slutet av år 1939 var föreningens medlemsantal
835. Under året ha 57 nya medlemmar inträtt. 9 ha
avgått med döden och 12 ha utgått av annan anledning.
Medlemsantalet har alltså ökats med 36. De avlidna
äro: B, John F. Andersson, Krister Littorin, Carl
Elfving, Per Hansson, Henrik A. Tisell, Einar Zachrisson.
Axel Philip, A. Sigurd Andersson, E. C. Ericson.

Styrelse och funktionärer.

Föreningens styrelse och funktionärer ha under året
utgjorts av följande personer. (Årtalet efter namnet
avser det år fr. o. m. vilket mandatet gäller.)

Styrelse: ordf. Ivar Herlitz, tekn. dr (1938, 1939);
vice. ordf. Fredrik Dahlgren, tekn. dr (1939), Torsten A.
Lundell (1938, 1939); sekreterare Inge I:son Svedberg,

yoa yab
Yba Ybb

1 0
—,1 1

49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free