- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
66

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Te kn i sk Tidskrift

Insänt

Frekvensbeteckningar.

I februari- och marshäftena av Elektroteknik
förekommo inlägg i frågan om frekvensenhetens namn och
beteckning, av Siffer Lemoine, J. Körner och John A.
Bergquist.

Eftersom jag i min uppsats i januarihäftet helt ställde
mig på den svenska standardiseringens ståndpunkt och
försökte hålla inne med mina personliga tycken, är det
endast konsekvent att jag här lämnar åsido även
yttringarna av insändarnas personliga smak och håller mig
till deras sakliga anmärkningar.

Byrådirektör Lemoines påpekande av den emfas,
varmed omkring 1927 från franskt håll "cycle" och
"kilo-cycle" rekommenderades, är intressant särskilt ur den
synpunkten, att den visar klyftan mellan åsikterna hos
kraft- och teletekniker i Frankrike. I den officiella
franska Vocabulaire électrotechnique (1930) förekommer
ordet période men nämnes ej cycle. Nu gällande franska
maskinnormer kalla frekvensenheten période par seconde
och beteckna den p:s.

Engelsmännens invändning mot "hertz", att det låter
alltför likt "(it) hurts", var mer än tillåtligt svag. Yad
ska vi då säga om cycel? Redan vanlig kraftteknisk
frekvens fyller ju ett cykelstall.

Har IEC-beslutet att rekommendera namnet hertz
också haft till påföljd att detta namn vunnit burskap?
frågar Lemoine. Här vidrör han en öm punkt. Varje
standardiseringsbeslut av denna art måste följas av ett
upplysnings- och propagandaarbete inom de enskilda
länderna för att bli effektivt. Det förefaller som om något
klickat i denna apparat, och just nu är tiden föga
gynnsam för krafttag i den vägen; här finns otvivelaktigt
skäl till eftertanke.

Civilingenjör Körner missminner sig i fråga om
beteckningen per/sek. Den har nämligen icke fastslagits
för svenskt språkbruk, utan endast p/s.

Civilingenjör Bergquist ser en fara i beteckningen hz
med liten begynnelsebokstav, eftersom h betyder hekto.
Detta anmärktes redan tidigt i den internationella
diskussionen, men svaret blev att eftersom z icke var någon
antagen enhetsbeteckning fanns ingen risk för
misstolkning. För övrigt anses numera inom
standardiseringsarbetet att prefixen hekto, deka, deci, centi icke böra
användas i andra fall än de som redan vunnit burskap,
utan man bör inskränka sig till mega, kilo, milli, mikro
som i regel äro tillräckliga. En annan sak som är viktig
att komma ihåg är den, att såsom enhetsbeteckningarna
numera utvecklat sig har man inte längre generell rätt
att i bokstavskombinationer tolka varje bokstav för sig.
Beteckningen cal för kalori får inte tolkas som
centi-ar-liter, lm för lumen inte som liter-meter. För den
magnetiska fluxenheten maxwell har beteckningen (Mx
eller) mx föreslagits; den får ej tolkas som (mega- eller)
milli-någonting.

I övrigt ber jag få hänvisa till en uppsats, Tendenser
på beteckningsområdet, som publicerats i tidskriftens
allmänna avdelning d. 16 mars.

John Wennerberg.

Litteratur

Elektrische Kraftwerke lind Netze. Von Dr Ing.
Th. Buchhold, Professor an der technischen Hochschule
Darmstadt. Verlag J. Springer, Berlin 1938. 430 sid.,
518 fig. och 20 tabeller. Pris häftad RM 33: —, bunden
RM 35: —.

Boken behandlar kraftproduktion och -distribution och
avser enligt författarens förord att utgöra en
grundläggande introduktion till detta vidsträckta område. I
överensstämmelse härmed har av utrymmesskäl det rent
konstruktiva fått träda tillbaka för det praktiska och
teoretiska underlaget, som ägnats ett fullständigare
detaljstudium. Innehållet är grupperat under följande
huvudrubriker: allmänt om kraftförsörjning, kraftverk,
trefasgeneratorer, transformatorer, generatorskydd,
transformatorskydd, kopplingssystem för kraftverk och
transformatorstationer, hjälpmaskineri, kablar, luftledningar,
säkringar, strömbrytare, mättransformatorer, ställverk,
nätstörningar, riktlinjer för beräkning av ledningar och
nät, synpunkter på anordning av lågspänningsnät,
nätberäkningar, beräkning av kortslutningsströmmar,
uppvärmning av maskiner och apparater. Som härav
framgår, rymmes inom de 400 sidorna allt vad rimligtvis kan
anses höra till ämnet inom detta begränsade omfång.
Utrymmesbalansen mellan de olika avdelningarna synes
i stort sett riktig, texten är saklig och även i de mer
teoretiska avsnitten relativt lättläst. Att en närmare
behandling av anläggningar för extra höga spänningar
ej kunnat beredas plats torde väl sammanhänga med
författarens reservation för bokens allmänna
grundläggande syfte, ty de många härmed förbundna konstruktiva
problemen rörande isolation, transformatorer, brytare
m. m. kräva utan tvivel ett utrymme betydligt utöver
vad som här stått till buds.

Arbetet synes såväl för studerande som för
praktiserande ingenjörer i facket erbjuda intresse.

J. Körner.

Notiser

Cerenkov-strålning. År 1934 upptäckte Cekenkov
en ny, dittills okänd strålning, synlig som blå-vit
ljusstrålning. Dessa strålar uppstå i en fast kropp, t. e.
glimmer, eller i en ideell vätska, när en elektron går
igenom dessa kroppar och elektronens hastighet är
större än ljusets i samma kroppar. Alla försök
visade, att uppkomsten av denna strålning icke är
förbunden med eljest vanliga förändringar av atomen
eller molekylen. Någon ännu okänd kraft, emellan
atom och elektron, eller ett alldeles särskilt fenomen
synes vara upphovet. Strålningen är icke
fluorescerande men visar polarisationsföreteelser med en
elektrisk vektor, som ligger parallellt med riktningen av
elektronen i mediet. Vidare fann man, att strålningen
var osymmetrisk och att den hade en intensitet, som
blott var beroende på mediets brytningsindex.

Cerenkov hade icke angivit någon teori för denna
nya strålning. Tamm och Fbank hava uppställt en
teori, åtminstone för de iakttagna fenomenen och de
baserade den på den klassiska fysikens hjälpmedel. De
sökte relationerna mellan strömtäthet, elektrisk och
magnetisk fältstyrka hos den strålning som utsändes,
när en elektron med egen hastighet passerar en kropp
med brytningsindex n. Detta förde till en
differentialekvation, i vilken en karakteristisk storhet ßn
förekommer, där ß är ett mått på hastigheten och n
är brytningsindex. Är ßn < 1 får man en dämpad
svängning, vilket ej kan vara fallet här. När ßn > 1
får man en kontinuerlig våg över hela spektrum, en
våg som kan framkalla interferensfenomen mellan
elektronstrålen, alltså strålningskällan, och den
framkallade strålningen. Strålningens egenskaper bero
endast på mediets brytningsindex, alltså en enda
materialkonstant. Strålningen var, som ovan nämnts,
kontinuerlig och når från det ultraröda området in i
det ultravioletta. Strålningen skulle utbreda sig
också utanför detta band, om den icke redan förut hade

66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free