- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
68

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Det ställe, där mikrofonen är fäst vid högtalaren,
spelar en stor roll, och man måste därför undersöka,
på vilket ställe av högtalarens baksida ljudtrycket
från de från tratten utsända vågorna är minst. Det
visar sig nämligen, att detta ljudtryck blir likformigt
i alla riktningar bakom högtalaren, endast om ljudets
våglängd är stor vid sidan av högtalarens
dimensioner, vilket inträffar endast vid mycket låga toner.
För dessa är det alltså likgiltigt, vid vilket ställe på
mikrofonen högtalaren är fästad. För högre toner
däremot är ljudtrycket bakom högtalaren inte lika i
alla riktningar. Genom modellförsök har man kunnat
visa, att ljudtrycket är minst vid en vinkel av 45°
bakom högtalaren.

För att begränsa den akustiska återkopplingen vid
låga frekvenser måste man sänka förstärkningsgraden
vid dessa, vilket inte minskar uppfattbarheten i någon
större grad. Denna avskärning av de djupa tonerna
kan ske i förstärkaren, i högtalaren (genom att välja
hög resonansfrekvens) eller i tratten; genom lämplig
avpassning av trattens dimensioner bli nämligen toner
under en viss frekvens försvagade. Sålunda ligger
gränsfrekvensen vid ca 300 p/s för en konformig
tratt med en toppvinkel av ungefär 20°. Även i
förstärkaren och i högtalaren bli toner under 300 p/s
betydligt svagare återgivna än högre frekvenser.

Portafonen förstärker den mänskliga rösten ca 30
à 50 dB, beroende på om förstärkningen utnyttjas
delvis eller helt. Detta är ett mycket gott resultat, när
man betänker, att man med en vanlig megafon endast
kan uppnå en förstärkning av 10 dB, vilket motsvarar
en trefaldig förstoring av räckvidden. Med
portafonen däremot blir den mänskliga röstens räckvidd
förstorad 15 à 30 gånger. Om det inte förekommer
alltför mycket buller i närheten, kan man vid vanligt
tal göra sig hörd på ett avstånd av mer än 300 m.
(Philips techn. Rdsch., september 1939.)

sah.

Gnistkronograf. För att kunna få en ständig
kontroll över gången på de kristallstyrda ur, som ingå i
Bell Laboratories frekvenslikare, samt för att övervaka
deras verkliga gång i förhållande till tidssignalerna i
radio använder man en registrerande kronograf.

Registreringen göres på ett vaxat
registreringspapper, som av ett urverk sakta dras förbi en elektrod i
form av en lång egg, som är monterad tätt nedanför
en roterande trumma. Denna trumma uppbär en
metallspiral, som nätt och jämnt vidrör papperet i hela
dess bredd för varje varv av trumman. Gnistorna
perforera papperet på olika ställen, beroende på den
roterande trummans ställning, och lämna mycket små,
men väl synliga märken, där vaxet har smält runt
hålet. Märkenas tydlighet kan varieras med gnistans
styrka.

När tidsmellanrummet mellan gnistorna exakt
motsvarar ett helt varv av trumman komma hålen att
ligga på en rät linje, som är parallell med papperets
rörelseriktning. Om gnistorna komma tidigare eller
senare, komma hålen i stället att ligga på en lutande
linje. Lutningen på denna linje blir proportionell
mot det övervakade urets gångavvikelse i jämförelse
med den växelströmskälla, som driver kronografen
och vars frekvens användes såsom likare.

I föreliggande fall drives kronografen av en 100 000
p/s kristalloscillator över en frekvensomformare, som
ger 1 000 p/s, varvid kronograf ens trumma gör 2 r/s.
Spiralen förflyttas alltså över papperets hela bredd på
0,O5 s; papperet är graderat i hundradels sekunder. Om
alltså den registrerande linjen har en lutning,
motsvarande fem grader per dag, betyder detta att uret går
0,05 s för fort eller för sakta per dag, beroende på
lutningsriktningen, vilken i sin tur beror på spiralens

rörelseriktning. Diagrammet rör sig med en
hastighet av 7,5 cm per dag och registreringen för en hel
vecka förblir synlig innan papperet rullas upp.

Med kronografen kan gångnoggrannheten hos flera
ur registreras på samma papper utan att
registreringarna störa varandra. Gången hos varje urmekanism,
som utsänder regelbundna elektriska impulser med
en varaktighet av högst 0,5 s, kan mätas genom att
man låter impulserna driva ett elektronrelä.
Kondensatorn i relärörets anodkrets laddas långsamt till ca
200 V över ett högt motstånd, och när impulsen
kommer urladdas den plötsligt genom primärlindningen
hos en induktionsspole. Därvid alstras i spolens
sekundärlindning en mycket hög spänning, som
förorsakar ett överslag i gapet mellan den kniveggade
elektroden och den jordade roterande spiralen, mellan
vilka papperet är inskjutet.

Punkterna på papperet spridas något, emedan en
gnista inte alltid väljer den direktaste vägen. Den
normala spridningen uppgår emellertid till endast
1,5 ms. Medelobservationer kunna alltså göras med
en noggrannhet av något mer än 1 ms genom mätning
på en medellinje, dragen genom punkterna. Genom
mätningar över längre tidrymder kan givetvis
gångavvikelsen bestämmas på bråkdelar av millisekunder
per dag när.

Flera ur kunna över var sitt elektronrelä kopplas
till en gemensam induktionsspole, varigenom flera
registreringar kunna göras på samma papper. De olika
registreringarna identifieras genom att en enkel
tid-tagareanordning utplånar en liten del av varje linje
var tolfte timme i en på förhand fastställd följd.

Under fyra år av oavbruten användning ha inga
störningar uppstått i kronografens drift. Det enda
erforderliga underhållet var, bortsett från oljning och
ombyte av pappersrullen, avlägsnandet av ett tunt
lager av vax från cylindern ungefär en gång om året.
Detta vax, som pressas ur papperet genom gnistan,
kondenseras på cylindern och ökar något
registreringens spridning. Genom att öka cylinderns
rotationshastighet eller genom att förstora apparatens
fysikaliska dimensioner kan givetvis noggrannheten ökas
betydligt. (Bell Labor. Rec., oktober 1939.)

sah.

Väderlekstalmaskin. Nu har även New York fått
sin "Fröken Väder", som dock till konstruktionen
något avviker från den, som användes i Sverige. För
återgivningen användes nämligen i stället för film ett
magnetiserat stålband av samma typ som brukas t. e.
för registrering av radioprogram.

I talmaskinen användas ungefär 12 m band, vars
båda ändar äro sammansvetsade, så att en slinga bildas,
som i flera varv går runt tre mässingscylindrar. Dessa
ligga i hörnet av en triangel, och två av dem drivas
av bandet genom den tredje cylindern, som i sin tur
drives av en liten induktionsmotor med delad fas,
försedd med ett svänghjul, som håller hastigheten
konstant vid 1 72 5 r/m. Härigenom får bandet en jämn
hastighet av ungefär 0,3 m/s. Ändringar i bandets
längd vid temperaturvariationer kompenseras av en
fjädrande trissa, som håller bandet under en lätt men
jämn spänning.

Stålbandet drives mellan polstyckena på en
magnet-anordning, som användes både för registrering och
avspelning. De olika meddelandena intalas i en
mikrofon, som över en förstärkare är kopplad till
magnet-anordningen. Denna magnetiserar det löpande
stålbandet olika starkt alltefter talströmmarnas
varierande amplitud. Vid återgivningen inducera dessa
variationer i stålbandsmagnetiseringen strömmar i
magnet-anordningens lindningar, vilka över en förstärkare
ledas till ingångssidan av en kraftförstärkare och ma-

68

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free