- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

rent lågfrekventa detaljer — transformatorer och
fil-terdrosslar för nätfrekvens — där stor viktreduktion
skulle bliva möjlig, vilket i vissa fall, t. ex. i apparater
för flygplan, vore av synnerlig betydelse, utan även
högfrekvenslindningar, kanske i främsta rummet
drosslar. Den glasomspunna ledaren visar sig nämligen
medföra en höjning av koronaspänningen med omkring
30 % gentemot silkesspunnen tråd, varjämte den är
mera motståndskraftig mot inträngande damm.

På grundval av en del förberedande undersökningar
ha de i fig. 1 avbildade spolarna konstruerats.
Spolarna i den övre raden äro tillverkade av vanlig
silkesspunnen tråd medan den undre radens elektriskt
likvärdiga spolar äro lindade med glasisolerad tråd.
Viktförhållandet mellan resp. spoltyper är omkring 4:1.
Spolarna underkastades under likartade förhållanden
belastningsprov: frekvens och effektförlust höllos lika
i samhörande spolexemplar av de båda utförandena.
Temperaturstegringen blev därvid helt naturligt större
i de glasisolerade spolarna, men de uthärdade ändock
de hårdaste belastningsprov fullt lika väl som de
sil-kesisolerade.

Q-

Föreningsm eddel anden

Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll sammanträde den

2 februari 1940, som bevistades av nära hundratalet
medlemmar. Föreningens vice ordf. civilingenjör T. A.
Lundell presiderade. Att jämte ordföranden justera dagens
protokoll utsågos professor H. Sterky och driftdirektör
Å. Rusck.

Genom anmälan inträdde i föreningen
civilingenjörerna Hugo Ehnlund, Håkan Kjörling och Karl Erik
Ungerholm.

Temat för aftonens föredrag —
"Telefonanläggningarnas kapacitetsproblem och trafikens statistiska
variationer" — behandlades av byråingenjör Nils Rönnblom
och civilingenjör Conny Palm.

Den förre framhöll, att strävan efter gynnsammaste
dimensionering leder inom telefontekniken till
problemställningar, som delvis äro egenartade. En
telefonapparats genomsnittliga utnyttning är endast omkring 20
minuter per dygn. De för flera abonnenter gemensamma
trafikvägarna kunna emellertid ges bättre utnyttning.
Talaren visade med ett antal skioptikonbilder, vilka olika
slag av teknisk utrustning som komma till användning
för olika anläggningstyper och olika delar av
anläggningar. En av telefonteknikens
dimensioneringsuppgifter är att för dessa trafikvägar bestämma det antal
förmedlingsorgan, som för given trafikmängd och given
teknisk anordning ger en bestämd grad av
framkomlighet under trafikens brådaste tid. Man använder sig
härvid av dimensioneringsregler, som för en del tekniska
arrangemang kunnat bestämmas på såväl teoretisk som
empirisk väg, för andra åter endast genom empiriska
undersökningar. Spärrningens storlek väljes i
allmänhet låg, t. e. 2 % under bråd tid för lokala anrop. Att
dimensionera anläggningarna så att ingen spärrning
erhålles skulle medföra alltför stora kostnader.

Civilingenjör Conny Palm påpekade, att på grund av
anropens oregelbundna ankommande och samtalens
varierande längder måste trafiken behandlas som en
statistisk företeelse. Han omnämnde vidare de allmänna
principer efter vilka ett lämpligt sannolikhetsschema för
behandling av trafikproblemen kan framställas och gav
en kort resumé över det Erlang’ska formelsystemet och
andra efter analoga metoder härledda spärrnings- och
väntetidsformler. De sålunda erhållna resultaten visa

dock ofta en rätt dålig överensstämmelse med utförda
mätningar. Man har under senare år sökt utröna
orsaken till dessa avvikelser och därvid särskilt undersökt
inverkan av variationerna i själva trafikintensiteten.
Det har därvid visat sig, att de understundom kunna
framkalla en avsevärd spärrningsökning, speciellt vid
stora grupper. Vid en av telegrafverkets
stockholmsstationer ha under de senaste åren utförts omfattande
mätningar i avsikt att bestämma
intensitetsvariationernas storlek vid olika slag av trafik. Sammanlagt har
därvid registrerats över 200 000 anropstider och 40 000
beläggningstider.

Talaren visade slutligen några vid mätningarna
erhållna fördelningskurvor. Några uppgifter över vilken
oproportionellt stor del av trafikmängden som upptages
av de extremt långa samtalen (mellan % och 2% timme
långa) föreföll att livligt intressera auditoriet.

Sedan ordföranden tackat de båda föredragshållarna
för deras eleganta och instruktiva anföranden
beträffande detta mindre kända område av telefontekniken,
vidtog diskussion, vari bland annat bekräftades att det 2%
timme långa samtal, som registrerats, också
kontrollerats och befunnits vara ett verkligt samtal och ej endast
en genom något missöde kvarstående förbindelse.

Efter diskussionen samlades ett ovanligt stort antal
av åhörarna till supé och samkväm under sedvanliga
former.

Sig.

Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
fredagen den 16 februari 1940 på föreningens lokal.
Sammanträdet, som bevistades av ett 90-tal medlemmar,
leddes av ordföranden, tekn. dr Ivar Herlitz. Att jämte
ordföranden justera dagens protokoll utsågos
kraftverksdirektör H. Fransén och civilingenjör Gustav Löfgren.
I föreningen invaldes civilingenjör Erland Bratt och
efter anmälan inträdde civilingenjör M. Westerberg.

En skrivelse föredrogs från ordföranden i föreningens
åskledarkommitté, professor Emil Alm, som meddelade,
att kommittén numera kunde anses ha utfört sitt
uppdrag och därför borde upplösas. Föreningen beslöt
upplösa åskledarekommitten.

Driftdirektör Åke Rusck i Vattenfallsstyrelsen höll
därefter ett föredrag om "Kraftförsörjning i
vattenbrist- och kolbristtider".

Den viktigaste orsaken till att kraftförsörjningen har
vissa svårigheter att kämpa med, sade tal., är den
snabba belastningsökningen i förening med samtidig
vattenbrist och kolbrist.

Sedan 1914 har den totala kraftproduktionen i Sverige
ökat nära sex gånger i och med 1939 års rekordvärde,
9,1 milliarder kWh.

Under de senare månaderna av föregående samt de
första månaderna av innevarande år har
belastningsökningen varit avsevärd, störst för järnvägsdriften med
icke mindre än 36 %.

Talet om den svåra vattenbristen har något
överdrivits. Vattentillgången har visserligen varit betydligt
lägre än normalt men ändå icke exceptionellt låg.
Under tiden september—januari har vattenkrafttillgången
i genomsnitt utgjort 83 % av den normala.

Tal. kom därefter in på den lämpligaste
ångkraftandelen för kraftföretag.

Med normala fredspriser på vattenkraft och ångkraft
får ett kraftföretag i regel den billigaste totalkostnaden,
om det genererar ca 10 % av sin produktion med
ångkraft. Ett företag, som baserar sin kraftproduktion på
en så pass hög ångkraftandel, tar emellerid stora risker,
ty härigenom reduceras möjligheten att taga hand om
en onormalt stor belastningsökning. Arbetar man
däremot med en normalt liten ångkraftandel, måste en hel
del kraft avsättas för sekunda ändamål, exempelvis
elektrisk ånggenerering. En extra belastningsökning

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free