- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
72

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

föras måste man skilja mellan dem. Man kan säga, att
en frekvensmodulation är liktydig med en fasmodulation,
vars vinkeldeviation är omvänt proportionell mot
mo-dulationsfrekvensen.

Redan Poulsens ljusbågssändare använde
frekvensmodulation för teckengivning, i det denna skedde genom
förstämning av sändaren. För överföring av tal och
musik tilldrog den sig sedermera intresse därför att
man trodde sig med dess hjälp kunna pressa samman
det för en radiostation behövliga frekvensbandet. Man
tänkte sig lägga frekvensdeviationerna inom ett helt
litet område kring bärfrekvensen och därigenom
hoptränga de vid all modulation förekommande sidbanden.
Carson visade emellertid redan 1922, att även vid
frekvensmodulation sidbanden av första ordningen ligga
på samma plats som vid amplitudmodulering, varigenom
projektet förföll. I allmänhet betraktade man därför
nu frekvensmoduleringen som ett störande fenomen,
vilket har en benägenhet att uppträda som "biprodukt"
vid vanlig modulering.

Major H. Armstroxg, professor i elektroteknik vid
Columbia University i New York slog in på en helt ny
väg, i det han i stället för att pressa samman sidbanden
tvärtom ökade deras omfattning. Genom denna
anordning vinner man först och främst en märklig reducering
av störningarnas inverkan. Dessutom visar det sig,
huru paradoxalt det först kan synas, att flera
radiosändare kunna köras inom ett givet geografiskt område och
inom ett visst frekvensområde utan inbördes störningar,
än vad som skulle vara möjligt med amplitudmodulering.

I systemet med vidbandfrekvensmodulation arbetar
man med en frekvenssväng (dvs. ändring av den
utsända frekvensen) av fem gånger den maximala
tonfrekvens som skall överföras. En utredning visar, att
en dylik frekvensmodulerad bärvåg kan anses ha ett
spektrum av sidband som t. e. vid en
moduleringsfre-kvens av maximalt 15 000 p/s sträcker sig ungefär
100 X 103 p/s utanför bärfrekvensen. Detta gäller vid
full modulation. Läget av amplitudmaximum i
frekvensområdet varierar med modulationsgraden och
mo-dulationsfrekvensen.

Det kan visas, att den frekvensändring som framkallas
av en störning, vilken är svag relativt den nyttiga
signalen, vid vidbandsmodulering blir vida mindre än det
relativa amplitudförhållandet. Vid en frekvenssväng av
75 X 103 p/s och en maximal moduleringsfrekvens av
15 X 103 p/s reduceras störningen med ca 10 gånger i
spänning, dvs. med ca 100 gånger i effekt relativt
förhållandena vid amplitudmodulation. I verkligheten blir
förhållandet ännu bättre, i det en frekvensmodulerad
sändare arbetar under bättre driftsbetingelser än en
sådan av den vanliga typen, varför man för samma
kostnad kan få kraftigare och alltså mindre störningskänsliga
stationer av det förra slaget.

En sändare enligt det armstrongska systemet arbetar
med en kvartskristalloscillator som svängningskälla.
Till den frekvens som denna alstrar tillsättes
moduleringen i form av ett par 90 grader förskjutna sidband
som erhållas i en vanlig balanserad modulator. Detta
blir approximativt liktydigt med en fasmodulation.
Denna förvandlas till en frekvensmodulation därigenom
att före modulatorn införes ett korrektionsnät med
fallande frekvenskurva. Genom frekvensmultiplikation av
den så sammansatta frekvensen i flera steg ökar man
frekvensdeviationen till önskat värde. Då man
emellertid, för att få den för systemet typiska stora
frekvensdeviationen, behöver öka denna ca 3 000 gånger från det
ursprungliga värdet, kommer man till en alltför hög
bärfrekvens. Enligt Armstrong sker därför även en
frekvenstransponering med hjälp av en andra
kvartskristalloscillator, vars frekvens subtraheras från det förut
erhållna frekvensspektret.

En enligt detta system uppbyggd sändare innehåller

visserligen ett stort antal rör, men alla förstegsrör äro
helt små och alla förstärkare kunna arbeta i "klass C",
således med hög verkningsgrad, varför en relativt billig
anläggning erhålles. För driftpersonalen är det
synnerligen angenämt att övermodulering i vanlig mening
överhuvud ej kan förekomma. På sin höjd får man
^törre, frekvenssväng än beräknat, vilket dock ej vållar
större olägenhet.

Frekvensmodulering användes i allmänhet på
ultra-kortvåg mellan 10 och 1 meter, vilket är önskvärt med
hänsyn till det frekvensområde, som systemet kräver.
Karakteristiskt är emellertid, att stationerna störa
varandra sinsemellan mycket litet trots de många
sidbanden. Det behöves blott ett fältstyrkeförhållande av 2 : 1
mellan två stationer, för att man skall kunna mottaga
den starkare utan störningar från den andra, även om
de ligga mycket nära varandra i bärfrekvens.

En mottagare för vidbandfrekvensmodulerad
rundradio är en tätnligen normal superheterodynmottagare,
i vilken dock som karakteristisk del ingår en
amplitudbegränsare, vilken utjämnar amplitudvariationerna i
den förstärkta signalen. Dessutom är detektorn av
speciellt utförande för att reagera för
frekvensvariationerna. En mottagare kan t. e. innehålla ett
högfrekvens-steg, blandarsteg, 2 à 3 steg mellanfrekvensförstärkning,
amplitudbegränsare, frekvensdetektor, lågfrekvenssteg
och högtalare.

Mellanfrekvensförstärkaren måste vara av
bredbands-typ. Amplitudbegränsaren arbetar oftast med ett rör i
"klass C" och gallerspänningsförskjutning genom
gallerström. Frekvensdetektorn är av samma typ som
användes vid automatisk frekvenskontroll vid vanliga
mottagare.

Erfarenheten visar, att frekvensmodulationen tillåter
bättre utnyttjande av höga modulationsfrekvenser än
den vanliga metoden, i det att distortionen lättare kan
hållas nere. Man får kretsar att förlita sig på i stället
för rör, vilket ur lineariseringssynpunkt är betydligt
säkrare. Dessutom brukar vid detta system sändas med
fördistortion, dvs. man inför vid sändaren en överdriven
förstärkning av de höga frekvenserna, vilket sedan
kompenseras i mottagaren. Denna metod medför givetvis
ytterligare en förbättring i störningsförhållanden för
överföringen.

Frekvensmodulation med vidbandsystem måste
säkerligen betraktas som ett av de största framsteg som gjorts
inom radiotekniken under ett par decennier.

Sedan ordföranden under auditoriets livliga bifall
tackat prof. Löfgren för det charmanta föredraget,
vidtog diskussion med inlägg av hrr S. Dahlstedt, H. Sterky,
S. Rodhe, A. Lenning, B. Lundgren och föredragshållaren.
Härav framgick bland annat, att det armstrongska
mo-dulationssystemet egentligen har sin betydelse för
"lokalsändning", emedan ultrakorta vågor kunna användas.
En räckvidd på 150 km bör dock räknas som normal
Utanför en stations normala räckvidd gör sig fading
synnerligen otrevligt märkbar. Systemet har sin stora
förtjänst däri att det medgiver relativt billiga sändare
och en mycket hög kvalitet på överföringen.

På en fråga av sekr. fastslogs, att de vid en
modulation alstrade frekvenserna vid sidan av bärvågen skola
benämnas sidband och ej sidoband.

Som sista programpunkt för dagen följde sedan supé
och samkväm, varvid klubbmästaren, civ.-ing. "Wageus,
granskade föredraget från en något teknologisk
synpunkt. Han undrade bland annat, varför man skulle ha
så mycket besvär med att åstadkomma en lokalsändare
och jämförde problemet med teknologens tankegång
inför en tentamensfråga om eentrifugalpumpen: "Om
vattnet hade samma hastighet när det kom ur pumpen som
när det kom in i densamma, vad t—n hade det då i
pumpen att göra?"

Sbg.

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free