- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

positiv normalvåg har lägre överslagsspänning än
lindningen så är förhållandet motsatt vid negativ
impulsvåg. Denna form av bristande koordination
kan man till största delen upphäva genom att låta
genomföringens roll övertagas av ett gnistgap, men
kvar står luftsträckornas större gnistförsening, som
gör att det vid branta vågor utbildas genomslag på
lindningen tidigare än överslag i gnistgap et.

En lindningsisolation kan i praktiken vid mycket
branta vågor överhuvud taget ej skyddas av en
överslagssträcka i luft. När man trots detta praktiskt
taget överallt i diskussionen om ställverksisolationens
dimensionering förutsätter en koordination mellan
isolation under olja och isolation i luft så har man —
ibland uttryckligen, men oftast endast underförstått
—• begränsat detta villkor att gälla koordination vid
normalvåg av viss definierad form, vanligen den
form, som benämnes 1/50.4 Frågan är då: i vilken
mån innebär en sådan koordination ett verkligt skydd
för oljeisolationen? Dels måste man tydligen
undersöka vilka överspänningsamplituder och
frontbrant-heter, som kunna väntas uppträda i stationen, och dels
vilket samband, som råder mellan
överslagskarakteristikernas inbördes förhållande vid normalvåg å ena
sidan, skyddsverkan vid olika amplituder och
front-brantheter å andra sidan. Tidkurvorna enbart ge
nämligen intet användbart besked på den punkten.

En föreställning om storleksordningar och
principiella sammanhang avse kurvorna i fig. 2 att lämna.
Eftersom detta område hittills är föga bearbetat, i
varje fall under de här aktuella synpunkterna, måste
uppgifterna betraktas som högst principiella och
approximativa.

Felet med luftsträckan som skydd för oljesträckan
är enligt tidkurvorna i fig. 1 tydligen den
tidsförsening av överslaget, som äger rum. Om luftsträckan
vid branta vågor skall kunna skydda oljesträckan
måste det ske utan tidsfördröjning, dvs. genom ett
överslag, som inträffar på vågens front. Så länge
vid en viss branthet frontöverslagsspänningen hos
gnistgapet är lägre än frontgenomslagsspänningen hos
lindningen, råder skyddsverkan. Vid konstruktion
av kurvorna över dessa båda storheter som
funktion av frontbrantheten ha de inbördes isolations-

hållfast
het

100 J(

genomföring,negativ våg

tranaformatorlindning

gnistgap el. genomföring
positiv våg

loo i.

[-Frontöverslagaspänning-]

{+Frontöverslaga-
spänning+}

22 kV driftspänning

152 kV driftspänning

inducerade
översp.

_bL__L

direkta linjenedslag,
lnlednlngsskydtj begränsa

direkta [-stationsnedslag-]
{+stations-
nedslag+}

Fig. 1.

Schematiska tidkurvor för olika typer
av isolation.

1000 frontbranthet

Fig. 2. Schematiska kurvor över
frontöverslagsspänningen hos lindning och genomföring (gnistgap).

nivåerna lagts på samma sätt som i fig. 1, dvs. så att
lindningens genomslagsspänning vid normalvåg är
något högre än luftsträckans överslagsspänning. Detta
motsvarar, som nämnts, den formulering av
fordringarna på koordination, som direkt eller indirekt bruka
förutsättas i diskussionen. Kurvorna äro i övrigt
konstruerade med stöd av tämligen knapphändiga
litteraturuppgifter5 och få ej anses innebära annat än
en approximativ uppskattning av förhållandena. Som
man ser kommer villkoret om koordination vid
normalvåg att innebära, att den yttre isolationen skyddar
den inre upp till en viss frontbranthet och vid denna
frontbranthet upp till en viss spänningsgräns. Dessa
gränser ligga naturligtvis absolut sett högre för de
högspända transformatorerna, men relativt sett,
nämligen om man jämför dem med normalvågens branthet
och amplitud vid ifrågavarande isolationsnivå, ligga
de högre vid de lägre driftspänningarna.

Ser man sedan på hur skyddsgränserna ligga i
förhållande till de värden på spänningsamplitud och
frontbranthet, som kunna uppträda i praktiken, så
finner man följande. De i figuren inlagda pilarna
beteckna ungefärliga maximigränser för väntade
frontbrant-heter vid olika yttre förhållanden. Tyvärr äro ej
heller dessa gränser kända med någon större
noggrannhet, vilket förklarar de stora
variationsintervallen.6 Man ser emellertid att skyddsverkan kan
påräknas för alla driftfrekventa, högfrekventa och
inducerade överspänningar och för en del, kanske de flesta,
av de överspänningar, som komma in från luftlinjer,
förutsatt, att nedslagen genom inledningsskydd hållas
borta från stationens omedelbara närhet. Däremot har
man vid direkta stationsnedslag föga hopp om
skyddsverkan.

Det må nämnas, att vissa prov, som Asea nyligen
påbörjat, synas tyda på att förhållandena möjligen
ligga ännu gynnsammare till, åtminstone för större
transformatoreffekter och lägre driftspänningar.

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free