- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
76

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Drifterfarenheterna visa också att sådana
transformatorer kunna utföras ganska tillfredsställande
självskyddande.

Kontentan av dessa överläggningar synes bli att
den definition på koordinationen, som lägger
minimi-överslagsspänningarna vid normalvåg till grund,
motsvarar en reell skyddsverkan till en gräns, som
förefaller tekniskt och ekonomiskt rimlig. Denna
uppfattning synes i litteraturen någon gång vara direkt
uttalad7, men oftare synes den utgöra en tyst
förutsättning för resonemanget. I fortsättningen förstås
med uttrycket att två apparater äro koordinerade, att
överslagsspänningen vid normalvåg för apparat nr 1
är högre än för apparat nr 2.

Det kan synas egendomligt med ovanstående
utförliga behandling av denna detalj i
koordinationsproblemet. Den utgör emellertid en konstant
förargelseklippa vid varje diskussion om isolationskoordination, i
det att koordination på en del håll anses vara
garanterad under alla förhållanden genom att man fixerat
relationerna mellan överslagsspänningarna vid
normalvåg, medan på andra håll allt tal om koordination
mellan inre isolation och luftsträckor från början
avböjes under motivering, att "vid branta vågor kan
man i alla fall inte få någon koordination". Sanningen
torde som av ovanstående framgår ligga någonstans
mitt mellan dessa ytterlighetsståndpunkter.

b. Hur många isolationssteg?

För att återgå till olika principer, som
föreslagits för koordinationen inom ställverken så har
redan nämnts, att man i regel föreskriver en högre
isolation för den inre isolationen än för den yttre. Man
kan nöja sig härmed och alltså få tre steg i
graderingen: avledare, yttre isolation, inre isolation. Till den
inre isolationen bör man då räkna icke blott
transfor-matorlindningarna utan även genomslagssträckor
över huvudtaget, öppna brytställen i brytare och
frånskiljare samt överslagsavståndet mellan faserna
överallt i ställverket.

Tidigare rekommenderas, och fortfarande
rekommenderas ibland, särskilt i U. S. A., att använda
betydligt flera graderingssteg. Sålunda placeras
strömbrytare på en högre isolationsnivå än övriga
ställverksapparater och samlingsskenorna ännu ett steg
högre. Emellertid stöter detta system på stora
svårigheter. Dels ha de olika apparaterna, som förut
påpekats, olika egenskaper vid positiv och vid
negativ impulsvåg, dels fordras rätt ordentliga marginaler
mellan stegen för att inte spridningen i
överslagsspänning skall förrycka graderingen, varför systemet blir
dyrt. Man kan nog enas om att en dylik gradering
också innebär en onödig komplikation och fördyring.
Det bör räcka med att ställverket som helhet skyddas
av avledaren och att, om avledarens funktion uteblir,
det finns säkerhet för att isolationsbrottet icke sker
inom den inre isolationen. Men marginalerna mellan
de tre sålunda nödvändiga nivåerna måste vara så
rikliga, att graderingen verkligen finns där för alla
väntade överspänningspåkänningar ■— dit vi alltså
icke räkna direkta nedslag i stationen. Sedan kan
det diskuteras dels hur mycket som skall räknas till
den inre isolationen och dels hur koordinationen skall
åstadkommas.

c. Vad skall räknas till den inre
isolationen?

Nyss angavs att i högsta isolationssteget borde
inrangeras transformatorlindningar, genomslagssträckoi
överhuvudtaget, öppna brytställen i brytare och
frånskiljare samt all isolation mellan faserna. Den extra
marginalen för alla dessa isolationsklasser kan kosta
rätt mycket, och det kan därför vara skäl att
undersöka om man i vissa fall kan pruta på fordringarna.

Ett fel på en transformatorlindning för hög
driftspänning betraktas väl allmänt som den mest fruktade
driftstörningen, och här torde man ej vara benägen
att minska på kravet på koordination. Vid de lägsta
driftspänningarna och lägsta effekterna kan man dock
diskutera en sänkning av kraven.

Beträffande öppna brytställen i frånskiljare kan
man ej eftersätta kravet på hög isolation. Särskilt
må framhållas risken för överslag till samlingsskenan
från en frånskild linje utan överspänningsskydd, ett
överslag, som ej kan förhindras av ett eventuellt
överspänningsskydd på samlingsskenan. Överslag över
en öppen frånskiljare kan få ännu obehagligare
konsekvenser om den t. e. skiljer olika driftsystem eller
system med olika spänning och frekvens. Här
tillkomma dessutom personsäkerhetssynpunkten.
Beträffande brytare förlora argumenten i kraft och kunna
diskuteras i den mån ekonomien fordrar.

Kravet på högre isolation mellan faserna har
starkast motiv vid nät med petersenspolar. Kan man
nämligen där få överslaget att ske till jord i stället
för mellan faserna, så kan man räkna med att spolarna
släcka den uppstående enfasiga jordslutningen och
driftstörning undvikes. Emellertid hjälper det
givetvis inte med ökat fasavstånd, om överspänningen från
början är två- eller trefasig, eftersom det då
sannolikt slår från två eller tre faser till jord, vilket är
liktydigt med kortslutning. Nu kan man räkna med
att de inducerade överspänningarna alltid äro
trefasiga. En ökad isolation fas—fas kan därför inte
väntas ha så stort värde vid nät, där större delen av
överslagen vållas av inducerade överspänningar, dvs.
vid de lägre driftspänningarna (44 eller 33 kV och
lägre). Vid dessa spänningar kan man därför vid
behov avstå från fordran på högre fasisolation.
Slutligen må påpekas, att man nog även i en hel del
andra fall, speciellt beträffande transformatorer för
relativt liten effekt och högre driftspänning, måste
finna sig i att inte göra fordran på högre fasisolation
ovillkorlig utan endast framställa den som ett
önskemål för konstruktionen.

Såväl när det gäller isolation över öppna
brytsträck-kor som mellan faserna måste man ta hänsyn till att
den potentialskillnad, som betingas av
driftspänningen, överlagrar sig på impulsspänningen och att det
alltså fordras en rätt stor merisolation
(storleksordning 15 %) redan för att göra dessa överslagssträckor
jämstarka med isolationen till jord. För att göra
isolationen starkare än till jord fordras ytterligare
merisolation.

d. Inner- eller ytterk o ordination?

Ovan har talats om vilka isolationsdetaljer, som
böra räknas till innerisolationen. Den andra frågan
som bör diskuteras, när man skall genomföra
programmet med de tre isolationsstegen, är hur lämpligen

76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free