Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
empiriska tabeller för bestämning av
belysningsverkningsgraden. På många av dessa har nedlagts
mycket arbete och stor omsorg. Då emellertid dessa
tabellverk ej ta hänsyn till alla ovannämnda faktorer,
kan avvikelsen mellan tabellernas siffror och
uppmätta värden stundom bli avsevärd. För vanligen
förekommande överslagsberäkningar vid projektering
av belysningsanläggningar torde de dock vara fullt
tillräckliga. Avsikten med detta arbete är inte att
söka ersätta dessa tabeller med en formel. Därtill
är metoden för omständlig. Vid planering av större
anläggningar, speciellt då nya typer av armaturer
komma till användning, vid uppgörande av tabeller
för praktiskt bruk, vid kontrollräkningar av
anläggningar eller tabeller etc. bör metoden däremot
finna tillämpning.
Om begreppet belysningsverkningsgrad.
Ett rum tänkes upplyst av ett antal ljuskällor
placerade i rummet. Deras sammanlagda ljusström är
<P lumen (ljusmängd/tidsenhet). På ett visst plan i
rummet erhålles en belysning, som svarar mot en
vinkelrätt mot planet infallande total ljusström av
øp lumen.
0
Förhållandet mellan dessa ljusströmmar
kallas belysningsanordningens verkningsgrad på
planet i fråga.
Om det gäller en elektrisk belysningsanläggning,
där # är den totala ljusströmmen från de nakna
glödlamporna, och dessa äro insatta i armaturer, som i sin
tur utstråla en total ljusström av lumen, får man:
ø 0,0
† — p = - ’. -£ = f -f
• /T, rf, rf, la lr
ø
<2>
där fa är armaturens verkningsgrad (tyska
Armatur-faktor) dvs. förhållandet mellan totala ljusströmmen
från armaturerna rI>, och totala ljusströmmen från
glödlamporna, , och där †r är rumsverkningsgraden
(tyska Raumfaktor), dvs. förhållandet mellan den på
planet fallande ljusströmmen, $p, och armaturernas
ljusström,
Armaturens verkningsgrad, fa, är en storhet, som
för en viss lampa i en viss armatur en gång för alla
är bestämd, om lampans ljusstrålning ej ändrar
karaktär (t. e. genom annan temperatur på glödtråden
eller annan placering av lampan inom armaturen) och
om ej heller armaturen undergår någon förändring
(t. e. dammbeläggning). Den anger hur stor del av
ljuset som passerar armaturen och hur stor del som
absorberas i densamma och är således en
verkningsgrad i ordets egentliga bemärkelse.
Så är emellertid ej fallet med rumsverkningsgraden
†r, som skall närmare studeras i denna uppsats. Den
är beroende av såväl rummets form och dess ytors
beskaffenhet som av armaturernas placering och
ljusfördelning. Att †r inte är någon verkningsgrad i
vanlig mening — och följaktligen inte heller /, som är
produkten av †a och fr — kanske bäst belyses med
ett exempel.
Vi tänka oss då ett tomt, helt slutet rum med
godtycklig form. Dess begränsningsytor tänkas alla ha
reflexionsförmågan r och absorptionsförmågan a. Här
gäller sambandet a — 1 — r. Om i rummet placerade
ljuskällor utstråla <I>1 lumen och den på samtliga
begränsningsytor fallande totala ljusströmmen är ’I> b,
uppkommen genom såväl direkt som reflekterad
strålning, gäller:
Øb = 0, + Ør r + øt • r2 + Øl ■ r3 +......
<2>„=<2>;-
†
1 — r
eller ®i = a- øb.
Detta säger ju helt enkelt, att sedan
jämviktstillståndet i’strålningen inträtt, skall den per tidsenhet
utstrålande ljusmängden vara lika stor som den i
begränsningsytorna på samma tidsenhet absorberade.
Antaga vi nu, att rummet har kubisk form, samt
att den primära ljusstrålningen lämnas av en lampa
med sfärisk ljusfördelning, anbragt i rummets
mittpunkt, blir belysningen lika på var och en av de sex
begränsningsytorna.
Ljusströmmen till golvet, 4>g, blir då:
1 ^ 1 1
0 ––-0, : - . 0, _________
o 6 6 6 ’ 1 —r
och verkningsgraden †g på samma plan:
ø \ i
f — 9 _ __
’O Øl 6 1 —r’
Då reflexionsförmågan är ett tal mellan 0 och 1,
kan belysningsverkningsgraden (dvs.
rumsverkningsgraden) på golvet i detta fall antaga vilket värde
som helst mellan — och oo. För absolut svarta
6
väggar, r — 0, blir verkningsgraden men redan för
6
6
(— 83,3 % dvs. motsvarande mycket vitt pap-
per) blir fg= 1 och alltså ljusstrålningen till golvet
lika stor som lampans hela ljusstrålning.
Vid större värden på reflexionsförmågan överstiger
den ljusström till golvet, som svarar mot dess
belysning, lampans ljusström. "Verkningsgraden" blir mer
än 100 %.
Att belysningsanläggningens verkningsgrad för
r — 1 blir oo bör inte förvåna, ty kunde man blott
åstadkomma ett rum, vars alla begränsningsytor
reflekterade allt ljuset mellan sig utan att någonsin
absorbera någon del av detsamma, skulle man ju
kunna "magasinera" ljus. Detta fall har naturligtvis
endast teoretiskt intresse, men nämnes för att visa,
att man i extrema fall kan åstadkomma avsevärda
belysningsstyrkor även med svaga ljuskällor.
I det nyss behandlade exemplet antogs för
enkelhets skull kubisk rumsform, sfärisk ljusfördelning,
central upphängning av ljuskällan och lika
reflexionsförmåga hos begränsningsytorna. Vi skola nu övergå
till att behandla mera generella fall.
Formel för belysnmgsverknlngsgraden.
Följande villkor antagas uppfyllda:
1) Rummet skall vara parallellepipediskt och fritt
från inventarier.
2) Tak, väggar och golv skola var för sig ha
samma reflexionsförmåga över hela sin yta och vara
färglösa, dvs. endast innehålla svarthalt och vithalt.
Antalet ljuskällor samt deras placering ingår ej i
formeln, utan det förutsattes, att man på förhand
genom någon grafisk metod (t. e. med s. k.
rymd-vinkelpapper) eller på annat sätt fastställt storleken
av de ljuströmmar, som av alla armaturerna tillsam-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
