Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
mans sändas till resp. tak, väggar och golv. Dessa
ljusströmmar kallas i fortsättningen -primära till
skillnad från de sekundära, som uppkomma genom
reflexion och upprepad reflexion i rummets
begränsningsytor.
Följande beteckningar införas:
Om fg, fv och ft betraktas som obekanta variabler,
får detta ekvationssystem följande utseende:
— tg-rrft— vg ■ rv ■ fv + fg = lg
— K • rt ■ ft-\- (1 — vt ■ r„) -fv — gv ■ rg ■ fg = h
+ ft — Vf rv’fv — 9t ■ rg ■ fg = lf
Golvet Väggarna Taket Samband
Total ljusström till resp. ytor % ft
Procentuell primär ljusfördelning från
armaturerna till resp. ytor lg Iv It lg + Iv + It = 1
Procentuell ljusström till resp. ytor från taket tg u — tg + tv = 1
från väggarna Vg Vv Vt Vg + Vv + Vt = 1
från golvet — gv ff’ gv + gt = 1
Ref 1 exionsf örmåga rg n rt rg + ag = 1 etc.
Absorptionsförmåga ag av at
Rumsverkningsgrad på resp. ytor b h ft
Exempel på hur beteckningarna tydas:
Procentuella ljusströmmen från tfaket till
väggarna = tt. Bokstäverna t och v ånge således (genom
den ordning de läsas i) ljusstrålningens riktning,
samtidigt som det numeriska värdet av koefficienten tv
anger hur stor del av det ljus, som taket utstrålar
(reflekterar), som faller på väggarna.
Vid det konstanta tillstånd i ljusstrålningen, som
omedelbart inträder, kunna vi tänka oss den totala
ljusströmmen på t. e. golvet sammansatt av tre delar:
1) en direkt strålning från lamporna.
2) en reflekterad strålning från taket.
3) en d:o från väggarna.
På liknande sätt erhållas ljusströmmarna på
väggarna och taket, och man kan uppställa följande tre
grundekvationer, om samtliga ljuskällors primära
ljusström betecknas med <!>,:
<pg = ig.$l + tg.rr&t + vg-rv.&v *
®t=lr$i + grrg-<Pg + vrrv.
Genom division med erhålles:
fg = h + tg-rfft+ vg-rv-fv
f, = lv^-gv ■ rg ■ fg-\-v, ■ r„ • fv-\-tT ■ rt ■ ft
ft = lt + 91 ■ r9 ■ f9 + v t ■ r„ • †,.
Med avseende på rumsverkningsgraderna för tak,
väggar och golv, f, fv och fg, kan man nu skriva
grundekvationerna i determinantform enligt följande:
(ft) (fv) (fg)
— tg.r, —Vg.rv 1 (lg)
D = — t„.rt 1 — v, ■ r„ - 9v’rg (K)
1 —vrrt 9frg (It)
Om den mellersta raden ersättes med den som
erhålles om alla tre raderna adderas, får man efter
omplacering av raderna och genomgående teckenbyte
följande determinant, som är något behändigare vid
numerisk beräkning:
(ft)
1— rt
— 1
(fv)
1 — r„
(fg)
1— r„
(1)
D= —1 vrr, gt ■ rg (—l,)
1 (~lg)
Genom att studera denna determinant får man en
bild av hur rumsverkningsgraden påverkas av
rummets form, ytornas reflexionsförmåga och den
primära ljusfördelningen. Av speciellt intresse äro de
* Summan av de tre ekvationerna, alltså belysningen på
samtliga ytor, blir:
9g + <‡>„ + $t = (lf + ?r + li) ■ + (tg + U) • rt ■ <pt -b
+ (Vg + Vv + Vt) -rv-<Pv-1- (g, + g t) • rg ■ <Pg
Insättas sambanden i tabellen över beteckningarna fås:
$>g + &v + <&t = + rt ■ <Pt + r„ • + rg ■ <Pg
dvs.
<Pi = (1 — rg) ■ <Pg + (1 — rt) <£„ + (1 — rt) ■ Øt =
= ag ■ <Pg + a„ ■ <Pn + at ■ <t>t
eller m. a. o. den i rummets begränsningsytor per tidsenhet
absorberade ljusmängden är lika med det i rummet per
tidsenhet alstrade ljusflödet.
l’g n rt fg
0 0 0 lg
0 0 1 lg + tg- It
0 1 0 , , »J , lg + v - • Iv 1 — Vv
0 1 1 1
1 0 1 lg + tg- It 1 — tg-gt
1 1 0 7 , „. U + gvlg lg T Vg • z- 1 — Vv-Vg ■ gv
1 1 1 1 OO
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
