- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
82

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Konstanterna bli
givetvis inte entydiga
funktioner av hjb + hß men i
diagrammet fig. 5 anges de
gränser, inom vilka
konstanterna hålla sig, om
rummets dimensioner
varieras på alla tänkbara
sätt. För att ej få med
alltför onormala
rumsformer införes följande
begränsning:

längden > bredden >
> höjden.

Kurvorna i fig. 5 visa
några teoretiska gränsfall
för tg och Vg. För att få
fram praktiskt
användbara värden gjordes i
mörkrum några mätningar
över strålningen från en
yta, som upplystes med en
lampa så, att belysningens
fördelning över ytan
motsvarade ett normalt
förekommande fall. De
härigenom framkomna
värdena på tg och Vg ha
inprickats i diagrammet fig.
6. De kurvor, som kunna
dragas genom dessa
punkter, låta vi nu
representera generella
approximativa medelvärden för t
och vg vid olika
rumsformer, /?/& -f- hß- Ännu
enklare är kanske att taga
värdena på tg och vg ur
nomogrammet fig. 7, där
de kunna avläsas direkt
som funktioner av b\h och
l/h.

Då emellertid för tg och
v generella medelvärden,

RUM A

RUM B

RUM C

X X- ff f ?"
5’ 1

>
-»V

-n’6-





- !3’f-~’
NAKNA

- 21’—

f3’C

LAMPOR

1,-0
iv - 0.666
Lg = 0,334
Lm = 0.526

r y-0. 8<
rv=ü 425

rv=0, 041



DIREKT STRÅLANDE

t,.O
lv- 0.69!

in = fl JM

O 0.2 0.4 0.6 O.a 1.0 rt

/ N O / /? E K T

Lt -O.a5

5 T R A L A N D E A R M AT U R

Lt -0.16

Lg-U LnfO

/

/U
öii

beroende endast av
rummets form och ej av den
slutliga ljusfördelningen,
användas, kan man ju göra samma förenkling
beträffande gt och vt. Detta innebär då även, att man
för ett och samma rum kan sätta:

g t = tg och vi = Vg.

Determinauten för rumsverkningsgraden förenklas
då till:

(/,) (fy)

1 —r. 1 — r ’

- 0.04
Lg-0
t-m-0



0.2 0.4 0,6 O.è tO rf 0 0.2 0.4 06 O.S 10 rf O 0.2 0.4 0,6 Oj i.O rt
Fig. 9. Beräknade rumsverkningsgrader.

RUM £

13’6"

-27-

Lt-0
Lv - 0.431

7^0 425
rr,0. 041




0.2 04 0.6 0.3 lO rf

0.2 0.4 0.6 0.8 lOrt

D =

(fi
1— r,
— 1
t„ ■ r,

"g

v . v

v n ’ i

— 1

(1)
(- lt)

• För att beräkna verkningsgraden på någon av
rummets begränsningsytor behöver man således endast
känna följande sju storheter:

primära ljusfördelningen l, och lg

rumsformen tg och vg

ytornas reflexionskoefficienter rt rv och rg

Belysningsverkningsgraden på ett godtyckligt
horisontalplan.

Antag att det horisontala mätplanet ligger på
avståndet h’ från taket. Om den del av rummet, som
ligger ovanför mätplanet, betraktas som ett särskilt
rum med höjden h’, kan man införa följande
storheter:

fm — rumsverkningsgraden på mätplanet,
lm z= procentuell primär ljusstrålning från
armaturerna till mätplanet,
m = procentuella strålningen från taket till
mätplanet,

v’m = procentuella strålningen från övre delen av

väggarna till mätplanet,
<&m — totala ljusströmmen till mätplanet.

På liknande sätt som förut kan man nu skriva </>,

Lt -0.259
ty - 0.679

l[ ’ 0.341
tv - 0.5U

’ fl, 55O

Lf 0.30b
L, = 0,621

Lg * 0,061
O.Wt

82

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free