- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
85

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

seriemotstånd. På grund av det stora motstånd som
kretsen då får, fordras en hög spänning för att
framdriva den erforderliga strömmen. Denna erhålles
genom en upptransformator. Genom att något
sidoavstämma kretsen kan man kompensera för såväl
transformatorns felvinkel som det eventuella fel, som
kan uppstå på grund av att strömmen i wattmeterns
strömspole ej ligger i fas med primärströmmen.

För att få direkt proportionalitet mellan strömmen

1 fältspolen och flödet måste man arbeta med
strömmar, som ej äro större än att man arbetar på den raka
delen av kretsens magnetiseringskurva. Detta
undersökes enklast genom att taga upp den i
rotorlindningen inducerade spänningen som funktion av
fältströmmen, med rotorn fastbromsad i ett visst läge.
Strömstyrkan i wattmeterns rotorlindning begränsas
endast av vad tilledningspiralerna och lindningen tåla
utan skada. Vid valet av spänning för
momentmeterns spänningsspole har man mycket friare
händer, emedan fältet här är konstant till sin storlek.
Det måste endast vara så stort, att det förmår giva
det önskade maximala motmomentet.

Undersökningar ha gjorts över hur momentmetern
fungerar, dels när den arbetar utan likriktare, med
strömspolen ansluten direkt till ett ohmskt motstånd,
dels när den arbetar med likriktare ansluten såväl till
ohmskt som induktivt motstånd. X det förra fallet
visade den sig fullt stabil, och upptagna oscillogram
visa, att den avgivna strömmen är rent sinusformad. I
det senare fallet däremot är den, om inga särskilda
åtgärder vidtagas, stabil endast vid belastning med
ohmskt motstånd. Vid belastning med induktivt
motstånd råkar rotorn i pendlingar, som småningom bliva
så stora, att utslaget överskrider 45°, varefter
watt-metermomentet får överhanden och ställer in rotorn,
så att lindningens plan blir vinkelrätt mot fältet.
Upptagna oscillogram visa även, att strömmen är
starkt deformerad. Det är troligen övertonerna, som
trots att deras moment med fältet är noll, ge det
periodiskt varierande momentet. Genom att shunta
induktansen med en relativt stor kapacitet återfår
strömmen genom rotorn sitt sinusformade utseende så
när som på en obetydlig deformation, som härrör från
likriktaren. Maskinen blir med denna koppling fullt
stabil.

En uppskattning av wattmeterns maximala moment
kan man göra på följande sätt. Den maximalt
till-låtna strömmen i strömspolen kan uppskattas till ca

2 A. Antaga vi ett minsta värde på
växelströmsbelastningens effektfaktor eos rp — 0,5, blir strömmen vid
induktionsfri belastning = 1 A. Den maximalt tillåtna
induktionen i luftgapet har visat sig vara 3 100 med
hänsyn till järnmättningen. Lindningens
medeldiameter är 3,8 cm, och dess längd ;= 5,2 cm, antal
varv = 50. Man får då

^l^max —

50 • 3,8 • 5,2 • 3 100
10 • 981

: 325 gcm.

Mätningar ha gjorts för att bestämma dels hur den
uttagna strömmen varierar för olika spänning och
eos <p vid konstant effekt, dels hur den varierar som
funktion av effekten. Vid de förra mätningarna
visade det sig, att den avgivna strömmen är konstant,
när spänningen varierar ±20 % och eos tp varierar
mellan 0,4 kapacitivt och 0,4 induktivt. De enda fel
som uppstå torde vara sådana, som härröra från
friktionen i lagren. Dessa skulle kunna reduceras
åtskilligt om lagringen utfördes bättre. Det bästa vore
att ha en apparat med vertikal axel, där tyngden av
rotorn uppbars av en tråd med litet riktmoment.
Strömmen som funktion av effekten har uppritats i
fig. 5. Eftersom effektskalan är beroende av vilken
omsättning man har på strömtransformatorerna, har

100 p%

Fig. 5. Avgiven likström som funktion
av effekten.

graderingen för såväl effekten som strömmen gjorts
procentuell. Mot 100 ’% ström svarar 0,so A likström.
Det yttre belastningsmotståndet är 50 Q. Detta
motsvarar en uttagen effekt = 4,5 watt. Det framgår av
fig. 5, att strömmen ej är noll för effekten = noll.
Det beror på de övertoner, som finnas i rotorströmmen.
Tack vare oljedämpningen erhållas trots övertonerna
inga pendlingar.

Institutionens avsikt är att använda den på ovan
beskrivet sätt erhållna likströmmen för automatisk
reglering av den överförda växelströmseffektens
storlek i den inledningsvis omnämnda roterande
transformatorn. Emellertid torde apparaten kunna vara
användbar även för andra ändamål, såsom för direkt
effektmätning, varvid ju den fördelen vinnes, att
mät-storheten uppträder i form av en ström (växelström
eller likström).

Litteratur

Isolationsmaterialens egenskaper i ett elektriskt
fält, av Emil Alm, samt Isolationen vid elektriska
maskiner och dess undersökning. Isolationens åldring,

av G. ödberg. Anteckningar publicerade med hjälp av
bidrag från Ingeniörsvetenskapsakademien.
Stockholm 1939. I VA samt KTH studentkårs
kompendiekommitté resp. allm. bokhandeln. Pris kr. 13: —.

Rubriken "Anteckningar" är mycket blygsam för
det omfattande och intressanta arbete på 256 sidor,
som de båda författarna framlagt. Huvudparten av
detsamma, eller 224 sidor, utgöres av prof. Alms
teoretiska behandling av isolationsmaterialens egenskaper i
det elektriska fältet. Det är en i sitt slag
utomordentlig vetenskaplig framställning, varvid utnyttjats
tillgänglig internationell litteratur fram till år 1937.
Stoffet är uppdelat på följande kapitel:
Isolationsmaterialens grundegenskaper, polarisering, elektrisk
ledningsförmåga, dielektriska förluster m. m.;
detaljbehandling av den elektriska ledningsförmågan hos
ett dielektrikum vid måttlig dielektrisk påkänning;
isolationsmaterialens genomslag;
isolationsegenska-perna vid kombinerade dielektrika. Man har all
anledning att vara förf. tacksam för den aldrig svikande
omsorg som nedlagts på utformningen av detta
arbete, vilket, för att använda en något banal fras,
fyller ett länge känt behov. Ing. ödbergs del av boken
utgör en övervägande på litteraturstudier baserad
resumé av utförda praktiska undersökningar och
mätningar.

85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free