- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
87

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

höver för att draga nytta av radiofyren blott avlyssna
dess signaler i en vanlig radiomottagare. Det
svenska konstruktionsarbete, som i Grönviksuddes radiofyr
har sin yngsta representant, är tidigare företrätt i
öregrund; anläggningen där har förut beskrivits i Teknisk
Tidskrift (häfte 5 1939, allm. avd. sid. 37).

Grönviksudde är en plats, som särskilt väl lämpar
sig för en radiofyr av detta slag. Kurslinjen leder
längs en del av huvudstråket över Vänern upp emot
Lurö skärgård och på vägen genom ett magnetiskt
störningsområde av stor omfattning, där kompassnålen
observerats avvika inemot 35° frän rätt värde.
Radiofyren drives från allmänt kraftnät och är försedd
med ett reservdieselaggregat, som automatiskt övertar
kraftleveransen vid strömavbrott på nätet.
Frekvensen är 1 605 kHz, motsvarande våglängden 186,9 m.
Anropssignalen, som sändes oriktad en gäng varje
minut, utgöres av morsebokstäverna GR. De riktade
signalerna äro som hos öregrundsfyren sammansatta
enligt A-N-systemet med en oavbruten konstant ton
längs kurslinjen samt morsebokstaven A på
styrbordssidan och N på babordssidan vid gång mot fyren.

Under innevarande är avses ytterligare två riktade
radiofyrar av samma slag tagas i drift i vårt land, den
ena (lotsverkets) vid inloppet till Söderarmsleden i
Stockholms skärgård och den andra (Göteborgs stads)
i närheten av Böttö fyr vid huvudinloppet till
Göteborg. Vidare har årets riksdag till lotsstyrelsens
förfogande ställt ett anslag för anordnande av en för olika
fyrskeppsstationer omkopplingsbar radiofyranläggning.
Denna skall installeras på det reservfyrskepp, som
brukar ersätta bland annat de tre med radiofyr redan
utrustade fyrskeppen Finngrundet, Svenska Björn och
Almagrundet under den tid av några veckor varje
sommar, då de intagas för rustning och översyn.

O-

Bestämningen av verkningsgraden vid små
elektriska motorer är besvärlig. Att mäta relativt små
mekaniska moment inför givetvis en mängd felkällor.
Om motorn är liten, kommer vidare den genom
tachometern införda belastningsökningen att vara av
betydelse.

Termoe/emenf

Fig. 1. Sektion av
gummiisole-rad högspänningskabel. 1
koppar, 2 ledande gummi, 3
isolerande gummi, 4 ledande
gummihinna, 5 bly, 6 jute, 7 armering.

Fig. 1. Skiss över anordning för effektbestämning.

För att råda bot på svårigheterna föreslås en ny
metod för bestämning av den avgivna effekten.
Motoraxeln förses med en anordning bestående av tvä
bakelitskivor, mellan vilka en ringformig
mässingsskiva är inlagd. Mässingsskivan är inpackad i filt för
att minska värmeavledningen till bakeliten. Fyra
elektromagneter omsluta skivan och framkalla vid
dennas rotation virvelströmmar. Deras storlek och
därmed belastningen på motorn regleras genom
variation av strömmen i elektromagneterna. Den av
motorn avgivna effekten omvandlas till värme i
skivan. Som lämpligaste metod för mätning av denna
värmemängd föreslås temperaturmätning med termo-

element. Värmemängden bestämmes sedan med
ledning av temperaturstegringen, massan och specifika
värmet. Då temperaturmätningen utföres sedan
maskinen stannat, måste en extrapolering till
frånslag-ningsögonblicket ske. Det visar sig emellertid, att
om den avlästa temperaturen inprickas på
logaritmpapper som funktion av tiden efter frånslag en rät
linje erhålles. En extrapolering är alltså då lätt att
utföra.

Praktiska prov visa, att en provtid av ungefär 10 s
är lämplig. Värmeförlusterna från skivan bli dä inte
för stora och tiden samtidigt tillräcklig för noggrann
mätning. (J. Löf, El. Eng., aug. 1939.) E. L.

Högspänningskablar
ined. gnmuiiisolering.

Under de senaste ären
ha framkommit många
förbättringar inom
gummitillverkningen. De
många nya
gummisorterna göra användning
av gummi tänkbar inom
flera områden, där detta
tidigare ej varit möjligt.
Ett dylikt område är
användning av gummi
som isolationsmedel i

högspänningskablar.
Denna användning
försvåras därigenom att

det vid högspänning bildas ozon, som oxiderar och
förstör gummit.

Man har nu genom tillsats av grafit åstadkommit ett
gummi, som är ledande. Detta användes närmast
ledaren och närmast manteln och omger sålunda på bägge
sidor det vanliga gummit. Härigenom uppnår man, att i
gränsskikten ingen luft förefinnes. Man förhindrar då
uppkomsten av ozon. Dessutom blir gummit i elektriskt
hänseende mera jämnt belastat.

Ett långtidsprov (över två år) har utförts med en
kabel för 10 kV, 16 mms Cu. Diametern hos det inre
ledande skiktet är 6,5 mm, hos isoleringen 4 mm, varpå
följer ett tunt skikt ledande gummi.

Spänningen höjdes successivt i steg om 2,5 kV upp
till 30 kV. Strömmen hölls inkopplad 6 timmar om
dagen och åstadkom en övertemperatur hos ledaren av upp
till 70 °C. Även kortvariga belastningar med
övertemperaturer upp till 100 °C förekommo.

De svåra proven orsakade inga ändringar eller skador
på kabeln. Vid en mätspänning av 15 kV var tg 5 =
= 0,005.

(D. Zoethout, Ingenieur, Haag, ETZ nr 36, 1939, sid.
1077).

E. L.

Föreningsmeddelanden

Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde den 15 mars 1940 på föreningens lokal.
Ordföranden, tekn. dr Ivar Herlitz, ledde förhandlingarna.
Till justeringsmän utsägos förste byrådirektören Axel
F. Gustrin och professor Sten Velander. I föreningen
invaldes civiling. K. Hugo Mattson varjämte civiling.
Nils Wannberg anmälde sitt inträde i föreningen.

Ett föredrag om "Isolationsstandard, och
isolations-koordination i elektriska högspänningsanläggningar"
hölls därefter av byråingenjör Åke Vrbthem, som be-

87

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free