Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 6 utgiven av svenska teknologföreningen 1 JUNI 1940
INNEHÅLL: Glasull som isolationsmaterial, av Bo Särnö. — Isolationsstandard och isolationskoordination
i elektriska högspänningsanläggningar, av Å. Vrethem. — Offertberäkning av transformatorer på basis av
förhandsberäkning av kopparfyllfaktorn, av Ole Miöen. — Notiser. — Föreningsmeddelanden.
Glasull som isolationsmaterial.
Av BO SÄRNÖ.
I tidskriftens notisavdelning har vid ett
par tillfällen användning av glasullsfiber
som isolationsmaterial berörts.
Civilingenjör Bo Särnö har på grundval av studier i
den utländska fackpressen utarbetat en
fylligare redogörelse över forskning och
framsteg på detta område, som torde
erbjuda ett mera allmänt intresse.
Den effekt, som kan uttagas från en elektrisk
maskin eller apparat, begränsas som regel av den
temperatur, isolationen kan utsättas för utan att
avsevärt försämras. Vid maskiner med starkt varierande
belastning kan dessutom denna maximalt tillåtna
temperatur fullt utnyttjas endast under
belastningstoppar-na. De vanligen använda organiska
isolationsmate-rialen äro otillfredsställande ur denna synpunkt. När
högre temperaturer måste ifrågakomma har man
använt asbest eller mica. Den förra har emellertid
avsevärda nackdelar, nämligen oproportionellt tjock
iso-lationsvägg, låg genomslagsspänning, liten mekanisk
hållfasthet och långsam sönderdelning under
påverkan av ozon. Mieån, som i många hänseenden är
förträfflig, har ävenledes liten mekanisk hållfasthet och
betingar ett alltför högt pris. I vissa fall har
använts emaljer med oorganiska oxider som
fyllnadsmedel och organiska konsthartser som bindemedel.
Deras största svaghet har varit, att
mjukgöringsmed-len vid högre temperatur äro flyktiga, varigenom
emaljen blir spröd.
Vattenabsorptionen hos de fibrösa materialen har
varit ett svårt problem, som intet
impregneringsmedel förmått fullständigt lösa. Ett steg i riktning mot
den idealiska värme- och fuktbeständiga isolationen
har tagits, i och med att glasullen kom till
användning inom elektrotekniken.
Vanligt handelsglas lämpar sig emellertid icke
utan vidare som elektriskt isolationsmaterial. Dess
innehåll av alkalier resulterar i en utblomning av
al-kalisalter på ytan. Då dessa salter äro joniserbara
nedsattes isolationsmotståndet i fuktig luft. Frihet
från alkalier måste därför vara ett oeftergivligt
villkor för glas, som användes för framställning av
glasullsfibrer. Som exempel kan nämnas, att ett band,
vävt av alkalifri glasull, efter 72 tim. i luft med en
relativ fuktighet av 90 % vid 38°C hade 40 gånger
högre isolationsmotstånd än ett likadant band,
tillverkat av alkalihaltig glasullsfiber.
Tillverkningsmetoder.
Glasullsfibrer tillverkas efter två skilda
förfaranden. Enligt den ena metoden tillverkas fibrerna i
begränsade längder om 200—400 mm. Denna kvalitet
kallas i det följande kortfibrig glasull (staple length
fiber). Tjockleken är ca 0,006 mm. Väv av sådan
glasull liknar bomulls- eller ylleväv. Enligt den
andra metoden tillverkas glasullen i mycket stora
längder, begränsade endast av uppspolningsbobinernas
storlek. Sådan glasull betecknas i det följande som
ändlös (continuous fiber). Dess diameter håller sig
kring 0,005 mm. För känslen påminner denna kvalitet
om silke.
Kortfibrig glasull tillverkas i en maskin enligt fig.
1. Den består av en elektrisk motståndsugn med
foder av keramiskt material. Bottnen är gjord av en
platinalegering och genomborrad av en mängd små hål.
Uppifrån matas i ugnen in små glaskulor om ca 10 g
vikt, en åt gången. Kulorna äro framställda av
alka-lifritt glas enligt vanliga metoder. I ugnen omsmäl-
Fig. 1. Maskin för framställning av kortfibrig glasull.
Ur Electrical Journal.
tes glaset och får rinna ut genom de fina hålen i
bottnen, varigenom bildas fina glastrådar, som under
ugnsbottnen träffas av smala ångstrålar med mycket
hög strömningshastighet. Glasfibrerna uppfångas av
en transportör och kvarhållas där av sugluft. Olja
sprutas över fibrerna för att minska friktionen dem
emellan under den kommande behandlingen.
Fibrerna på transportören ordnas i ett tunt skikt genom
upplindning på ett 50 mm papprör, vars
periferihastighet är större än transportörens. Dessa spolar
insättas i normala textilspinningsmaskiner, t. e. enligt fig. 2.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
