- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
94

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 14. Dielektricitetskonstanten för
svartimpreg-nerad glasull samt för bomull.

Fig. 15. Förlustvinkeln för svartimpregnerad
glasull samt för bomull.

tagna av Lotz, som dock korrigerats mellan 0 och 10
tim. efter ett beriktigande av Atkinson.

Glasullsisolation är ett tämligen nytt material inom
elektrotekniken. Ett omfattande forskningsarbete
har nedlagts på dess tillverkning och praktiska
användning. Dess mekaniska och elektriska
egenskaper äro i de flesta fall överlägsna andra textilier. Å
andra sidan är det självklart, att även glasullstextilier
ha sin begränsning.

Alla fibrösa isolationsmaterial måste för att
minska vattenabsorptionen och dess nedsättande verkan
på de elektriska egenskaperna impregneras med
lämpliga isolationslacker. Glasullen är i sig själv
ohygroskopisk och fibern sväller i motsats till
bomull och asbest icke i vatten. De små håligheterna
mellan fibrerna och fiberknippena äro dock
kapillärer, som nödvändiggör en dylik behandling även av
glasullstextilier. Yid impregnerade bomullsband
begränsas användningsmöjligheterna av
bomullsfibrernas förmåga att motstå högre temperaturer. De
framsteg lackindustrien gjort i fråga om
värmehärdiga lackkvaliteter kunna icke utnyttjas. För
impregnerade glasullsband däremot är förhållandet det
omvända. Isolationens bärande del, glasullen, kan
användas upp till de högsta temperaturer, som
lack-impregneringen motstår. Däremot kan man icke helt
tillgodogöra sig glasullens värmebeständighet.
Fördelen av en oorganisk komponent i isolationsskiktet
neutraliseras för närvarande delvis av en nödvändig
organisk komponent. Atkinson antyder likväl, att
det framställts ett lack i experimentell skala, vilket
motstår en temperatur av 200°C. Även om steget är
långt till den idealiska, helt igenom oorganiska
isolationen, betecknar glasullen i förening med
värmebeständigt lack ett stort steg mot bättre
materialut-nyttning. En annan sak är, om bl. a. ur
brandfare-synpunkt temperaturen kan höjas i den utsträckning,
som synes vara möjlig genom användning av
glasullsisolation.

Den oljebegjutning, som förekommer vid dragning
av glasullsfibrerna, är en svaghet. Genom tvättning
kan oljan avlägsnas, men följden blir lätt, att vid

böjning av glasullstextilien fibrerna brista genom
ojämn spänningsfördelning. Att förbättra de
elektriska egenskaperna genom tvättning av glasullstextilier
är därför i de flesta fall olämpligt. Oljan medför
också att svårigheter uppstå med fullständig
genom-impregnering av härvor o. d. Dessa svårigheter
kunna dock övervinnas genom användning av lämpliga
penetrationsmedel. Om vid impregneringen sådana
läcker användas, vari oljan icke är löslig, avbrännes
oljan lätt vid högre temperaturer, och vägar öppnas
för ökad vattenabsorption.

Svårigheterna att vid bandagering linda med de
silkesliknande glatta glasullsbanden har tidigare
påpekats, liksom anvisning lämnats på möjligheterna
att undvika dessa svårigheter.

Under alla lindningsoperationer måste noga
iakttagas, att glasullsbanden icke böjas över skarpa
kanter. Ehuru fibern är synnerligen böjlig, knäckes den
lätt över egg. Om konstruktionen avpassas med
tanke härpå, torde denna svaghet icke orsaka några
svårigheter.

Värmeledningsförmågan är god och medger
användandet av tjock isolation, där detta är
nödvändigt.

Kommersiellt tillgängliga fabrikat.

1. Väv, huvudsakligen impregnerad.

2. Vävda eller flätade band, impregnerade eller
oimpregnerade i alla tjocklekar och bredder.

3. Spunnen, rund eller profilerad tråd i olika
iso-lationstjocklekar, huvudsakligen impregnerad.

4. Flätad tråd, ett eller flera lager, huvudsakligen
impregnerad.

5. I kombination med mica som isolerad tråd,
huvudsakligen oimpregnerad.

Användning.

I motorer användes numera glasull i Förenta
staterna i såväl stator- som rotorlindningarna. Sin
största användning har isolation av detta slag
vunnit i banmotorer och då särskilt för gruvlokomotiv.

För transformatorer har förutom ren
glasullsisolation nämnda kombination av mica och glasull
kommit till användning.

Bromsmagneter ha byggts för traverser, varvid den
tillåtna maximitemperaturen satts så högt som
im-pregneringsmedlet tillåter.

Svetsaggregat ha byggts i serier, varvid
glasullsisolation varit konsekvent genomförd.
Dimensionerna ha varit överraskande små.

För spänningsdelare i radioapparater har även i
Sverige av SEMKO rekommenderats
anslutningsledningar, som äro glasullsisolerade.

Litteraturhänvisning.

1. Electrieal Properties of Glass, by Littleton and Morey,
John Wiley & Sons, New Tork 1933.

2. Fiber Glass -— Mechanical Development, by J. H.
Plum-mer, Industrial and Engineering Chemistry. Vol. 30, July
1938, page 726.

3. Fibrous Glass för Electrical Insulation, by R. E. Ferris
and G. L. Moses, Electrical Engineering, Vol. 57, Dec. 1938,
page 480.

4. Fiber Glass — An Inorganic Insulation, by F. W.
Atkinson, Electrical Engineering, Vol. 58, June 1939, page 277.

5. Asbestos and Glass-Fiber Magnet-Wire Insulation, by
K. N. Mathes and H. J. Stewart, Electrical Engineering, Vol.
58, June 1939, page 291.

94

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free