- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
102

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Enligt det föregående är

FH k3 = 2 (wlq1k11 k21 + w2q2 k12k22...) (5)
där kln k2n betecknar produkten kx k2 för lindning n.

Divideras (4) med (5) under beaktande av att man
med mycket god approximation kan sätta
wY <7i = w2 q2= ...wnqn

erhålles

c- 1 + 1 + 1- k (6)

* ~ /, /.• "JTk k W

Ali /t21 "T" • •• ~T ln ft2n

eller, för en vanlig transformator med endast en
hög-och en lågspänningslindning pr ben

2

°i = k—/, ../,• , h ’ A’3’ (7)

Produkten k1L ■ k2L kan oftast uppskattas direkt,
dess värde är som regel omkring 1,4.

Formeln (7) möjliggör en synnerligen snabb
uträkning av kopparfyllfaktorn, i synnerhet vid
serieräkningar, där n2 och n3 i formel (2) och (3) äro
oförändrade för hela serien.

Dimensionering av järnkärnan.

För det vid offertberäkning i praktiken oftast
förekommande fallet har man att hålla sig till
listtransformatorernas på förhand fastslagna järnkärnor.
Uppgiften inskränker sig då till att finna den minsta
av dessa kärnor, på vilken de erforderliga
lindningarna med säkerhet gå in. Uppgiften går således i
verkligheten ut på att bestämma kopparfyllfaktorn.

Gången i räkningen blir då följande:

1. Man väljer försöksvis en strömtäthet s,
fastställer den erforderliga trådisolationen och
bestämmer härav kx enligt formel (1).

2. Isolationsavstånden och spolmellanrummen i
inriktningen fixeras, varefter måttet n2 enligt fig. 4
erhålles som summan av dessa avstånd. För den
försöksvis valda benhöjden H följer då k2 för
ifrågavarande lindning enligt formel (2).

3. Sedan man bestämt isolationsavstånd och
kylkanaler mellan lindningarna och till järnet i
Fuktningen följer k3 enligt formel (3). Måttet F följer av
den försöksvis valda listtransformatortypen.

Naturligtvis bestämmer man kv k2 och ks samtidigt
för alla de olika transformatorstorlekar som skola
offereras enligt samma data.

Några kompletterande formler.

Skall även järnkärnan nyräknas, kan man snabbt
komma fram till acceptabla försöksvärden på följande
sätt.

Alla mått angivas i cm.

Voit per varv v/w — 4,41 v 0 10~8
Insättes v = 50 p/s

<P= 10 000- & 0,618 -d2-0,85

erhålles

1,165d2- b- 10"2 (8)

eller, då kVA betecknar den avgivna effekten för en
trefastransformator,

Nu är VAper ten = w ■ v/w

koppararean i en lindning

Insättes

= 1,165
F = † ■ d och H = h-d

. in-2 F’ff-102

b 10 –––––ck- s

4 *

, _ l7 kVA

d = 5,82 / v ,— •
Y b ■† ■ h ■ ck- s

(10)

erhålles d = 1,35 lÄ-^%—
y b ■ f ■ h ■ ck -,

(9)

Bortsett från specialfall, som t. e. det som ligger
till grund för kurvan i fig. 1, står man i regel
någorlunda fri vid valet av † och h. Optimumkurvan har
som nämnts i regel ett mycket flackt förlopp.

Värdet av † kan exempelvis uppgå till 0,85 för små
trefastransformatorer på omkring 1 kVA och
långsamt sjunka vid stigande kVA-tal till ett värde på
0,95 omkring 1 500 kVA. Som ett första försöksvärde
för en medelstor transformator kan man därför välja
† — 0,7.

Medan f således varierar inom tämligen snäva
gränser, varierar li ganska starkt. Detta framgår bl. a.
därav, att listorna över standardtransformatorer
omfatta ett mindre antal "typer" med oförändrat värde
av † och vardera 3—5 olika benhöjder. En
undersökning av ett stort antal typer gav som medelvärde
h — 3,4. I regel ligga variationerna mellan 2,5 och
4,5, men enstaka värden helt ned till h = 1,5 ha
påträffats. Pendlingarna kring medelvärdet äro
ungefär lika stora för alla storlekar och befunnos vid
undersökningen ha ett lägsta medelvärde h =. 2,6 och
ett högsta medelvärde h = 4,2.

Väljer man vidare som första försöksvärden
exempelvis

b — 1,4 S = 2,5 Cl = 0,25
erhåller man med f = 0,7 och h= 3,4 produkten
b • † • h • cks— 2,07, varav erhålles som ett första
försöksvärde en formel som icke gärna kan vara enklare:

d = 4,sV kVA (11)

Trots sin enkelhet ger formeln i de flesta fall en
mycket god utgångspunkt.

Järnvikten G,.

Under hänvisning till fig. 2 erhålles
G/enfas =(7,8 A + 1 3,5 ? + 7,8 / • d3 1 3 kg (12)
G;.trefa,= (11,7 Ä +21,s 15,6/-^^lO-3kg (13)

Fastän dessa värden gälla exakt endast för enkelt
korsformad kärna, kunna de med fördel användas för
överslag även vid transformatorer med kylkanaler
och dubbelt korsformad sektion, då dessa båda
ändringar motverka och ofta nära nog upphäva varandra.

Utgår man från samma värden på konstanterna som
vid formel (11) och förutsattes p — 1,17, motsvarande
en okförstärkning på 17 % erhålles

G,-tl.efas=77,6d310-3kg. (14)

Sedan järnvikten bestämts, erhålles på välkänt sätt
Tom gångsförluster W0 — f (b) Gj watt (15)

G c

Tomgångsström «"0 % = cp (b) ■ ^^ ■ –(16)

Kopparvikt Gk.

Med mycket god approximation kan man sätta

Lindningens medeldiameter D — -)- -^d. (17)
Kopparvikterna bliva då

G*„.ef., = 42(l +!)A7-cid«.l<r8kg. (18)

102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free