- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
103

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

Med samma värden som vid formel (11) erhålles

G* ^ = 33,7^-10"3 kg. (19)

De gjorda antagandena förutsätta således att man
valt förhållandet 2$ mellan järn- och kopparvikterna.
Av kopparvikten följa som vanligt
Kopparförlusterna Wh = (2,4 — 2,6) s2 Gk watt. (20)

Ohmskt spänningsfall e % = – ..."––-. (21)

10 kVA eos cp v

Reaktansspänning ex %.

Efter omräkning av tidigare känd formel erhålles

Insattes för medel-lindningshöjden det något för
stora värdet Ls — h-d erhålles

..X-■ [A] (23)

Formel (23) ger en mycket god inblick i
uppbyggnaden av ex % och ger i de flesta fall mycket goda
förhandsvärden. Detta sammanhänger med att
formeln (22) ger något för höga värden för ex % när
denna överstiger ca 6 %.

Föreningsmeddelcmd

en

Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, sammanträdde den 5 april
på föreningens lokal under ordförandeskap av
civilingenjör T. A. Lundell.

Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
valdes dir. Hemming Johansson och civilingenjör Frithiof
F:son Holmgren.

Genom anmälan inträdde i föreningen civilingenjör
O. Hede.

Revisorernas berättelse angående granskningen av
föreningens fonder och verksamhet för år 1939
upplästes. Revisionen har icke föranlett någon erinran
från granskarna.

Byråingenjör Erik Esping skildrade därefter de
experiment med trådradio, dvs. högfrekvent överföring av
rundradio per tråd, som utförts på olika platser i
vårt land.

Föredraget kommer i sin helhet att publiceras i
Teknisk tidskrift, varför det ej refereras här.

Av den efterföljande diskussionen — med inlägg
av herrarna Rusck, Blomberg och föredragshållaren ■—
framgick, att trådradiosystemet till en början kommer
att användas som ett komplement till nuvarande
rundradiosändare på de platser där dessa äro svåra att
uppfatta, detta må sedan bero på svag fältstyrka eller
starka störningar. Även icke telefonabonnenter
kunna få speciella radioledningar framdragna. Frågan om
fördelning av anläggningskostnader och om
licensavgifter äro ännu helt svävande. F. ö. finnas ännu icke
så mycket material tillgängligt, att man kan sätta
igång ett trådradiosystem i större skala.

Under diskussionen föreslog civilingenjör F.
Holmgren att ordet fading skulle kunna försvenskas till svinn.
Vid den efterföljande supén som samlade ett stort antal
deltagare togs denna fråga upp igen och därvid föreslogs
av hrr Kåell och Rodhe att ordet svajning eller kortare
svaj skulle införas som ersättning för fading. Det
senare förslaget föreföll att tilltala de närvarande och torde
förtjäna att beaktas.

mt ■ nx

Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde fredagen den 19 april 1940 på föreningens lokal
under ordförandeskap av tekn. dr Ivar Herlitz. Det
aktuella diskussionsämnet hade samlat ej mindre än
187 föreningsmedlemmar och särskilt inbjudna. Till
justeringsmän utsågos byrådirektör A. Holmgren och
direktör K.-G. Ljungdahl. Civilingenjörerna Gösta
Lundgren, Erik Liselius, Ivar Lindvall, Sven Gerdin
och Bengt Hedin inträdde som medlemmar i
föreningen efter anmälan.

Efter hemställan av professor Sten Velander beslöt
föreningen på förslag av styrelsen att tillsätta en ny
KTH-kommitté med uppgift att bistå KTH:s
fackavdelning för elektroteknik med råd i frågor, som röra
denna avdelnings arbete och utveckling och särskilt
att i frågor av denna art, som kunna väckas av
fackkollegiet, kommitténs eller övriga föreningens
medlemmar, inkomma med yttrande till föreningen.

Till medlemmar av kommittén, vilken skulle
fungera tills vidare, utsågos direktör H. V. Alexanderson,
Aga-Baltic radio a.-b.; överingenjör K. E. Eriksson,
Asea; kraftverksdirektör H. Fransén, Kungl,
vattenfallsstyrelsen; byrådirektör A. Holmgren, Kungl,
telegrafstyrelsen; direktör H. Johansson, Telefon a.-b.
L. M. Ericsson (ordf.); kommerserådet N. Malm,
Kungl, kommerskollegium; civilingenjör H. Månsson,
Svenska elektricitetsverksföreningen, samt
civilingenjör A. öman, Kungl, arméförvaltningen.

Därefter övergick man till en diskussion om "Inre
luftskyddsalarm över kraft- och telefonnät som
komplement till yttre flyglarm".

Diskussionen inleddes av civilingenjör R. Schlyter,
som redogjorde för det arbete, som på sin tid utfördes
av den s. k. sirénkommittén, och därefter gav en
översikt över vad som hittills uträttats från
luftskydds-inspektionens sida för att förse landets
luftskydds-orter med anordningar för yttre alarmering. Tal.
betonade, att man i vårt land lika litet som annorstädes
kan räkna med att larmsignalerna i det fria skola
kunna höras av varenda person eller att de skola
kunna väcka var och en som sover. Utbyggandet av
ett sådant alarmsystem medför orimliga kostnader och
tar mycket lång tid. För närvarande har utbyggandet
av alarmsystemet hunnit så långt, att ett mycket stort
antal samhällen, här inbegripet även Stockholm,
erhållit anordningar för yttre alarm, som fylla rimliga
anspråk.

Den tekniska utvecklingen har fortskridit så långt
under de senaste åren, att man nu kan framlägga
tekniskt goda lösningar också för inomhusalarm. I
avvaktan på ett praktiskt förverkligande måste man
emellertid tills vidare nöja sig med enklare
anordningar, framför allt genom hemskyddets s. k.
larmposter.

Civilingenjör H. Blomberg redogjorde därefter för
det av L. M. Ericsson utvecklade s. k. televoltsystemet
för alarm över kraftnätet direkt till abonnenterna.

Televoltsystemet grundar sig på möjligheten att en
kort tid höja spänningen på distributionsnätet.
Mottagarna innehålla ett glimrör, som tändes vid en viss
spänningshöjning och släpper fram nätströmmen till
ett relä, en signalklocka eller annan alarmanordning.
Mottagaren för luftskyddsalarm är byggd som en
ringklocka med stor klang, vilken helt täcker glimröret
och ringmekanismen. Den har en vanlig
anslutningssladd med stickpropp och kan alltså flyttas till det
rum, där man för tillfället befinner sig. Glimrören
äro speciellt konstruerade av Luma för detta
ändamål. De ha två seriekopplade urladdningssträckor
med samma tändspänning för båda strömriktningarna.
Genom omsorgsfull tillverkning och provning har man
lyckats hålla tändspänningens tolerans inom + 4 V.

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free