- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
105

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

ELEKTROTEKNIK

Redaktör * JULIUS KÖRNER

HÄFTE 7 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 6JULM940

INNEHÅLL: Trådradio, av Erik Esping. — Flygalarmering över elektriska distributionsnät enligt
televoltsystemet, av Hugo Blomberg. — Notiser. -—- Pöreningsmeddelanden.

Trådradio.

Av ERIK ESPING.1

Sedan hösten 1936 har telegrafverket, som för de
flesta torde vara bekant, utfört en del försök med
högfrekvent programöverföring på telefonledningar.

Det kan möjligen tyckas vara överflödigt arbete
att man nu, efter den enorma utveckling den trådlösa
rundradioöverföringen genomgått under de senaste
femton åren, upptager dylika försök. De
erfarenheter, som gjorts under planerandet och byggandet av
våra rundradiostationer, ha emellertid visat, att man
måste anse det vara ett så gott som ouppnåeligt mål
att i alla delar av landet åstadkomma så stor
fältstyrka, att det blir möjligt med relativt enkla och
billiga radiomottagare kunna avlyssna det svenska
programmet utan kvalitetsförsämrande fading eller
störningar av andra slag.

Yi ha för närvarande 30 rundradiostationer med
sammanlagt ungefär 560 kW antenneffekt, vilka av
naturliga skäl förlagts till de tätast befolkade delarna
av landet, så att därigenom maximalt antal lyssnare
rymmas inom stationernas fadingfria
distributionsområden.

Dessa fadingfria — eller för synkrondrivna
stationer interferensfria — distributionsområden
representera sammanlagt ca en tredjedel av Sveriges yta, och
inom dessa områden bor ungefär 2/s av landets
befolkning.

Ehuru man kan säga, att större delen av
befolkningen redan har god radiomottagning, återstår dock
en hel del att göra, och denna del medför också de
största svårigheterna.

Det torde icke vara mycket att vinna på att öka
nuvarande stationers antenneffekt i större skala, och
inte heller kan man utan vidare öka antalet
radiostationer, därtill lägger våglängdsknappheten hinder
i vägen.

Sedan länge har man därför i vårt land liksom i
flera andra länder sökt efter möjligheter att
komplettera den trådlösa spridningen av rundradioprogram
med ledningsbunden programdistribution i sådana
delar av landet, där svårigheterna att ordna hygglig
trådlös mottagning varit särskilt stora.

i I anslutning till föredrag vid Svenska elektroingenjörs-

föreningens sammanträde d. 5 april 1940.

Lågfrekvent trådradio.

I Tornedalen byggdes år 1929 ett ledningsnät för
s. k. linjeradio eller som man numera säger,
lågfrekvent trådradio. På telefonstationerna i ett antal
byar har uppställts 50-watts lågfrekvensförstärkare,
vilka anslutits till en från Haparanda utgående
programledning. Från telefonstationen distribueras
programmet över särskilt anlagda ledningsnät till
abonnenterna, där mindre högtalare av elektromagnetisk
typ äro anslutna direkt till ledningen. F. n. äro ca
460 abonnenter anslutna till detta nät.

År 1936 byggdes i Haparanda ett annat försöksnät
för ca 200 abonnenter. Nätet består här delvis av
kabelledningar, varför man inte kan använda så hög
nivå på ledningania, att högtalare kunna anslutas
direkt. Hos abonnenterna uppställas därför
enrörsförstärkare med inbyggda högtalare. Denna anordning
innebär en fördel för abonnenterna, då högtalare av
elektrodynamisk typ kunna användas, vilka ge större
effekt och bättre ljudkvalitet.

De båda nämnda systemen fordra särskilda för
programdistributionen byggda ledningsnät, vilket
självfallet ställer sig dyrbart både i anläggning och
underhåll.

Abonnentledningarna inom ett lokalt telefonnät ha
ju som bekant synnerligen liten utnyttningstid. Det
ligger nära till hands att tänka sig, att
abonnentledningarna skulle kunna användas för överföring av
rundradioprogram under den tid de icke användas
för sin ursprungliga uppgift.

Ett försökssystem enligt denna princip med 25
abonnenter anslutna har varit i drift i Nyköping
sedan 1933. På telefonstationen har inkopplats reläer
i abonnentledningarna, som bryta programmet, så
snart ledningen tages i bruk för telefonsamtal.

Ehuru detta system är de båda förut nämnda
överlägset genom inbesparingen av ledningar, måste nog
olägenheten med programavbrott vid telefonsamtal
anses vara så stor, att systemet inte lämpar sig för
utförande i större skala.

De nämnda systemen för programdistribution ha
på en del håll utomlands fått rätt stor spridning;
sålunda finnes i Holland ett omfattande
distributionssystem liknande Haparanda-systemet och i Schweiz

6 juli 1940

105

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940e/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free