Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Flygalarmering över elektriska distributionsnät
enligt televoltsystemet.
Av HUGO BLOMBERG.1
För ungefär två år sedan kallade ing. Velander i
Elverksföreningen till ett sammanträde för diskussion
av frågan om möjligheterna att anordna flygalarmering
över de elektriska distributionsnäten. Vid detta
sammanträde diskuterades de olika
fjärrmanövreringssystem, som finnas och deras lämplighet för
ändamålet samt framlades även idén till en
flyglarmappa-rat för inomhusbruk, som genom en vanlig
kontaktpropp skulle kunna anslutas till ett vägguttag och
vara så enkel, billig och driftsäker, att den kunde
anskaffas och handhas av den stora allmänheten.
Hos L. M. Ericsson, där man vid denna tid sysslade
med fjärrmanövreringssystem för fredsändamål, togs
saken upp till behandling. Först utarbetades en
apparat, som jag skulle kunna rubricera som en
fjärrman-övrerad väckarklocka. Den innehöll nämligen
ringverket i en vanlig väckarklocka, som ju är billigt,
samt ett mottagningsorgan, som påverkades av den
manöversignal, som sändes ut på nätet, varvid det
frigjorde ringverket, som ringde ut och således gav
larm. Efter alarmeringen måste det vid lämplig
tidpunkt dras upp för hand. Manöverströmmen avsågs
att utgöras av en på nätströmmen överlagrad
ton-frekvent ström e. d. enligt något av de kända
systemen. Denna konstruktion ledde dock icke till målet
dels på grund av det rätt delikata mekaniska
utförandet hos mottagningsorganet, dels på grund av att den
ju förutsatte förefintligheten av sändareutrustningar
på elverkstationerna enligt nämnda system, vilka
hittills icke kommit till användning här i landet.
Först genom det fjärrmanövreringssystem, för vars
principer jag skall redogöra här, torde problemets
lösning hava funnits. Jag vill emellertid redan från
början betona, att systemet ifråga om mottagarna är
färdigt, under det att det ifråga om sändarna ej är
klart i alla detaljer, vilket framgår av vad jag senare
kommer att anföra. Det har emellertid ansetts lämp-
1 Föredrag- vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 19 april 1940.
Fig. 1. Flyglarmklocka.
114
ligt att under rådande förhållanden redan nu bringa
det under diskussion.
Vi kalla detta fjärrmanövreringssystem för
televoltsystemet, på grund av att de utsända signalerna
åstadkommas genom en höjning av nätspänningen.
Mottagarna innehålla amplitudselektiva organ i form av
glim-rör, vilkas tändspänning ligger över den maximala
spänning, som under normala driftförhållanden
förekommer i mottagarepunkterna, men under den vid
signalering förhöjda spänningen. Normalt föreligger
således avbrott i glimrören, men vid signalering tända
de och släppa fram nätströmmen till de signalklockor,
reläer e. d., som skola fjärrmanövreras. Mottagarna
förbruka således endast ström under signaleringen. De
äro till sin funktion rent elektriska och innehålla ej
några frekvensselektiva eller liknande mekaniska
anordningar, som skola arbeta för ytterst små effekter.
De fylla därför enligt min mening de fordringar på
enkelhet, billighet och driftsäkerhet, som äro ett
villkor för att ett fjärrmanövreringssystem skall lämpa
sig för allmän flyglarm inomhus.
Flyglarmklocka.
Fig. 1—3 visa den flyglarmklocka enligt
televoltsystemet, som konstruerats.
Till det yttre ser den ut som en stor ringklocka,
försedd med en anslutningssladd med kontaktpropp,
vilken under luftskyddstillstånd insättes i ett vägguttag.
Klockan är således flyttbar. Man kan på natten ha
den inkopplad i sovrummet, på dagen vid
arbetsplatsen i köket, på kontoret, vid radioapparaten när man
hör på radion eller annan lämplig plats, där man är
säker att tydligt uppfatta larmsignalen. Klockan kan
ställas på ett bord eller hängas på en spik eller krok
på väggen, då botten är försedd med ett härför avsett
hål. Under klockans klang, som samtidigt tjänstgör
som ljudorgan och beröringsskydd för
spänningsföran-de delar, äro på en bakelitbotten glimröret och en
vanlig ringmekanism för svagström monterade. De
äro kopplade i serie med varandra, så som schemat
i fig. 4 a visar. När klockan genom kontaktproppen
är inkopplad till nätet, går ej någon ström fram
genom densamma på grund av det fullständiga
avbrottet i glimröret, men när flyglarm gives, höjer
elverket spänningen på nätet och i de olika
mottagare-punkterna stiger den till ett värde över glimrörens
tändspänning. När glimröret tänder, går strömmen
genom ringmekanismens spole och klockan ringer.
Magnetens ankare är försett med självavbrytare,
vilken för varje ankartillslag bryter strömkretsen,
varvid glimröret slocknar för att ånyo tändas, då ankaret
faller tillbaka. Detta pågår så länge den förhöjda
spänningen, dvs. signalen, varar.
Glimrören äro specialkonstruerade av Luma. De
fordringar, som ställas på dem ifråga om
tändspänn-ningen äro av helt annat slag än de som gälla för
vanliga glimlampor. Rören innehålla tvenne med
varandra seriekopplade urladdningssträckor och tänd-
6 juli 1940
ftil
MM!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
