- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
116

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

och 230 voit, måste man på växelströmsnäten räkna
med värden från 200 till 240 à 260 voit. I de
sistnämnda näten skulle man således vara tvungen att
höja spänningen med upptill 70 voit, dvs. med icke
mindre än 35 %. Tack vare att televoltmottagarna
bygga på amplitudselektiva organ, glimrören, går
emellertid även detta att utföra på relativt enkelt
sätt. Sändningen på växelströmsnät enligt
televolt-systemet sker nämligen genom höjning av
spänningens amplitud utan nämnvärd höjning av dess effek-

a) b)

Fig. 5. Höjning av växelspänningens amplitud:
a) genom tillsats av likspänning, b) genom
överlagring med 3 :e överton.

tivvärde. Särskilda sändare för detta ändamål måste
emellertid installeras på stationerna. De metoder, som
vi hittills använt oss av, möjliggöra icke sändning
från ett enda centralt ställe i nätet, alltså från en
hög-spänningstransformator, utan måste ske från
distributionstransformatorerna. Centralmanövrering till dessa
kan emellertid ske över högspänningsledningarna
genom enkla överdragsanordningar.

Sändarna utgöras av anordningar, vilka vid
signalering höja spänningen mellan faser och nolla på
distributionstransformatorernas sekundärsida, under
det att huvudspänningfen förblir oförändrad. I de
växelströmsnät, såsom exempelvis i Stockholm, där
man har huvudspänningen uttagen hos abonnenterna,
ligger ingen eller en mindre del av lasten i form av
gatubelysning mellan fas och nolla. Denna last är då
aldrig induktiv. I nät där man har huvud- och
fasspänning uttagen hos abonnenterna ligga de stora
induktiva lasterna i form av motorer o. d. på
huvudspänningen, under det att belysning och mindre
induktiva laster, främst radioapparaterna, ligga mellan
fas och nolla. Endast en del eller intet alls av
effekten berörs således av spänningshöjningen och
sändarna avpassas härefter.

Olika metoder för den önskade spänningshöjningen
finnas, varav jag skall redogöra för tvenne, vilka ha
aktuellt intresse.

Enligt den första metoden inkopplas vid
signalering en likströmskälla i form av ett
bilackumulator-batteri mellan nollpunkten på transformatorns
sekundärsida och nollan. Denna spänning adderar sig till
fasspänningens ena halvperiod och höjer alltså dess
amplitud till erforderligt värde under samtidig
sänkning av den andra halvperiodens amplitud (fig. 5 a).

En bättre metod är emellertid att deformera
växelströmmen genom överlagring med en tredje överton
enligt fig. 5 b. Härigenom erhålles erforderlig
höjning av amplituden samtidigt som höjningen av
effektivvärdet blir måttlig. Om grundtonens
effektivspänning är Ex och tredje övertonens blir resulterande
effektivspänningen.

E = YËJ+~É ?
vilket vid Es = 0,20 • E1 ger E — 1,02 • E1

Den deformerade spänningens effektivvärde ligger
således endast 2, 4 och 8 % över driftspänningens,
trots att amplituden stigit med resp. 20, 30 och 40 %.
Samma förhållande gäller för den adderade
likspänn-ningen enligt fig. 5 a.

Man kan således höja spänningens amplitud med
det tidigare angivna värdet av 35 % utan att
effektivvärdet stiger med mer än 6 %. Även 8 %
höjning-av effektivspänningen torde vara fullt tillåten,
svarande mot 40 % höjning av amplituden. Detta
innebär, att man kan höja spänningen till ett värde, som
med god marginal överstiger mottagarnas
tändspänn-ningar. 200 och 260 voit huvudspänning svara mot
115 resp. 150 voit fasspänning och 163 resp. 211 volts
fasamplitud. Glimrörens tändspänning bör för ett
sådant fall ligga omkring 220 voit.

Fig. 6 visar, hur man anordnar signalering med
tillhjälp av en likspänning i form av ett bilbatteri.
Distri-butionstransformatormär A/Y-kopplad på normaltsätt.
Mellan transformatorns nollpunkt och nolledningen är
ett lågohmigt motstånd inkopplat, som är
förbikopp-lat av en kniv, när signalering ej äger rum. Vid
signalering brytes förbikopplingen och i stället
inkopplas batteriet över motståndet och höjer
fasspänn-ningens amplitud. Mottagarna äro anslutna mellan
fas och nolla.

Denna metod kan knappast användas annat än på
nät, där endast icke induktiv belastning förekommer
mellan fas och nolla. Om fasspänningen är uttagen hos
abonnenterna, ligga radiomottagarna inkopplade där
och deras transformatorer ha mycket litet
motstånd mot signalströmmens likströmskomposant,
varigenom en relativt stor ökning av
belastningsströmmen erhålles och risk för uppbränning av
radiotransformatorerna uppstår, om manöversignalen kommer
att stå på någon längre tid.

För nät utan eller med obetydlig last mellan fas
och jord är metoden fullt användbar. För nät av
Stockholms Elverkstyp kan den således användas just
för flygalarmering, då under luftskyddstillstånd
gatubelysningen är reducerad till ett minimum. Den har
för sådana förhållanden den fördelen att sändare
snabbt kunna installeras, då ju de behövliga
anordningarna lätt kunna anskaffas och ej heller medföra
stora kostnader.

Fig. 7 visar en sändaranordning för överlagring av

ww-

220V

vwv-



V/A—

VW-t—–

rm

Fig. 6. Schema för
televoltsändare med
likspänning.

6 KV

Fig. 7. Schema för
televoltsändare med
3 :e överton.

Ea = 0.30
Es = 0,40 •

E,

E — 1,04 ■E1
E = 1.08 • E,

Fig. S. Schema för centralmanövrering av televoltsändare.

116

3 aug. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free